Ingår som nummer 2 i romansviten Fröknarna von Pahlen.
Denna elektroniska utgåva är under framställning. Detta är hela texten, men upprättning av inläsningsfel kvarstår ännu. Normalt publicerar Projekt Runeberg inte ofärdigt råmaterial av det här slaget, men i slutet av 1995 befann vi oss i en väldigt speciell situation.
Tutto si fa
Baltisk adelsfamiljs valspråk
Doktor Jacob Levin kom körande med sin bil genom Stockholms gator. Det var en tidig vårmorgon med grå dimmor mellan husen. På himlen ovanför taken lyste en rund och blek sol bakom skyar av moln. Det skulle kanske bli en vacker dag. Det var en torsdag fram emot mitten av maj 1911.
Jacob Levin flyttade långsamt sina smala långa fingrar utefter ratten. En sötaktig lukt av kloroform omgav dem. Nyss hade de hållit narkosmasken över en stönande födande kvinnas förvridet öppna mun. Klockan hade ännu icke slagit sju, när han kallats till ett av de sist uppförda husen i Lärkstaden. Nu hade han ett par timmar suttit lutad över en säng, där ett nytt liv blev till bland skrik, blod och vatten. En upprörd far hade rusat omkring i skjortärmarna doftande av konjak, som han oupphörligt måste hälla i sig för att inte svimma. Men när Jacob lämnat det unga paret, hade lyckan strålat om dem, medan ett litet blårött ansikte vilat på kudden i den nya lilla sängen, prydd med vita omhängen och en väldig ljusblå sidenrosett. Redan var allt glömt: dödsångesten, skriken, olycksskräcken. Säkert skulle hon bli en av hans goda kunder, den där bleka unga frun, vilkens liv han under några spännande sekunder haft mellan sina händer.
Jacob Levin saktade bilen med en lätt tryckning mot pedalen och tände en cigarrett. Där han satt barhuvad med sitt bleka ansikte litet framåtböjt, medan röken ringlade sig kring hans huvud, såg han trolskt underfundig ut, lik en varelse som ständigt står i kontakt med hemliga och underjordiska makter. Hans stora bruna ögon glittrade, blinkande under långa täta ögonhår, över pannan slöt sig det svarta håret i en jämn blank lugg, som en tätt åtsittande mössa, näsan sköt fram krökt och spotsk mellan de spartanskt magra kinderna, och munnen såg ut son om den blödde, så röd var den.
Med smala händer manövrerade han sin bil lika lätt som han styrde en kvinnas lemmar, då hon förlöstes från sitt barn. Han var uppfylld av en stark tro på sig själv och sin framtid. Där han långsamt körde fram, njutningsfullt inandandes röken från cigarretten, kretsade hans tankar med samma jämna dunk som bilens motor omkring hans senaste fall, som lyckats otroligt bra, tack vare hans egen skicklighet.
Hans rykte som kvinnoläkare var i ständigt stigande. Han fick patienter från alla håll, och han kunde nätt och jämnt hinna med att sköta dem. Hans dröm var ett eget sjukhem, ett förstklassigt förlossningshem med storartad modern inredning. Han skulle bo där själv och slippa att som nu fara omkring till olika sjukhus.
Där skulle han vara Guden, som man kunde kalla på vilken tid på dygnet som helst, om det var nödvändigt, och han skulle stiga ned från sin boning och skänka de arma kvinnorna sin hjälp. Redan hade han lyckats intressera några mycket rika personer för företaget, och naturligtvis skulle det lyckas. Det hehövdes bara pengar, en myckenhet av slantar...
Han visste nog att han var uppmärksammad. En ny generation läkare höll pa att framträda. En helt ny typ lähre gross#handlare: sna#bba, klarögda och affärsmäs- siga. Han gillade dem och var stolt över att tillhöra det skrået. Det forna ältandet om barmhärtighetsgär- ningar och offer, där penningbegäret i alla fall försåtligt lurade, passade icke längre ihop med tiden. Männi9korna behövde bot och vård. Javäll Så fingo de också betala därför. Aldrig satt penningpungen så löst som vid sjuk domsfa11 eller vid lyckliga tilldragelser i familjen. Inte fick man ockra dårpå precis, men vad läkarens studier
därför. Aldrig saet penningpungen sa löst som vid sjukdomsfall eller vid lyckliga tilldragelser i familjen. Inee fick man ockra därpa precis, men vad läkarens studier kostat måste tagas in igen. Sådane borde man se på med nyktra blickar. Hade inee de där gamla barmhärtighets dolctorerna ändå samlat sig förmögenheter, utom ett och annat original, som ännu lunkade omkring i Slieen rock och med tomma fickor? Tiden var tydligt bestämd att bli industriens och motorernas tid, rastlös, girig, hän- synslös.
Jacob Levin icke bara följde med, utan låg före i takten. Han hade evigt bråttom. Han kunde suga pa sin cigarrett, hållande den mellan fingertoppar gula av niko- tin, ty #han var en passionerad rökare, i nästa sekund kastade han cigarretten, gav sig tid till en hastig tvag ning och shck in långfingret i en kvinnas slida, för att minuten därpå skrynkla ett par sedlar mellan händerna. Nästa patient !
Själv lät han Sally, sin stora präktiga kossa till hustru, vartmnat år föda ett barn till världen, därigenom gi- vande alla sina kvinnliga patienter ett gott föredöme. Om somrarna hade han tillsammans med sin gamle klasskamrat och trofaste vän, doktor Vårdman, ett barn- pensionat, "Levin & Vårdmans Sommarhem", uteslu- t;.nde skött av fruarna, och de tjänade pa detta in sa mycket, att deras egna barn levde gratis till och med under vintermånaderna. Tillsammans med vännen Vard- man utgav han också en populär tidskrift: "Den lille världsmedborgaren" med rikhaltig avdelning för fragor och svar, jämte medföljande bilaga "Modersbröstet", där även många oroliga mödrar fingo sina bekymmer stillade. Till exempel: "Hur förfara vid förlossning hemmet?", då man aldrig glömde påpeka att en privat läkare oavlåtligen borde vara till hand#s. Eller: "Vad göra åt eksem på barnets ansikte, arn ar och händer?", en fråga än läthre att besvara i bctraktande av att "dok- tor Levins Vadcretrosalva" var "erkänt helande och hjälper vid alla slag av eksem eller s. k. fnassel".
Jacob Levin log litet, då han väjde undan för ett tungt a#betsfordon. Han hade kommit att tänka på den där utmärkh salvam, som han i samråd med en erfaren apo tekare kokat ihop. Den var så enkel och den hade in- bringat så mycket, apotekarens procent fråndragen. I näsh stund rynkade #han ojgonbrynen. En vän till ho- nom, en skämtsam lekman, hade en gang sagt tiU honom:
-Du skulle passa till agent, gamle gosse. Med vilka läth steg du skuUe springa uppför trapporna till för- mogna hus, ringa pa dörren, stiga in i salongen och med glad svada tala iör dina varor: vattentäta blojor, bråck- band, livmodcrsprutor. Och så vid avskedet kvarlämna ditt visitkort: "Träffas mellan #/210 och 12 söcken- dagar. Söndagar 1l-%1."
Han hade skrattat då. Men skämtet behagade honom inte. Dubbelt misstänksam därför att han var jude, höll han alltid vakt om sin värdighet. Han far, gamle Benno Levin, hade i hans själ gjutit en aktning, ja ett svärmeri för rasen som med aren h#s sonen blivit till bcg#ir cftc# makt och med makten pengar. Med svågern och kolle- gan, den framstående specialisten i hudsjukdomar Simon Rosenrauch, hans stadiga Sallys icke mindre matfriske broder, syntes det i deth avseende förhalla sig alldeles motsatt. Det var dock bara skenbart. Simon var berömd för sina judehistorier och de rungande skrattsalvor, var- med han beräthde dem. Men denna bullrande förtjus- ning, som doktor Simon Rosenrauch ägnade även det grovkornigaste gyckcl med stamfränderna, var samma förtjusning, med vilken han under sina semesterresor i Södern hörde de kastanjer han älskade smattra på kol glöden. Han frustade av välbehag över skämttidningar- nas allra vederstyggligaste karikatyrer, men det var därför att han trots allt i dem med innerligt nöje tyckte sig igenkänna någonting av sina egna plumpa drag. Hans liksom Sallys utspärrade näsborrar insögo oegär- ligt till och med det av rasens egenart som kunde fangas
av de illvilliga kristnas tafatta och valhänt trevande anti- semitism.
Nu närmade Jacob Levin sig Norrmalmstorg, där han hade sin våning. Hans far hade sitt hushåll i lägen heten bredvid. Det var ett behov hos den gamle att få bo nära sin son och barnbarnen. Han kände sig då, bru kade han säga, som hövdingen för stammen. Men han liknade mera en tomte, tyckte barnen: en god och vän- lig och nmd liten tomte, som gläntade på dörren, när det var storm i barnkammaren, och bjöd dem in till sig fdr att kalasa på de godsaker han för deras skull handlat i staden. #.ven Jacob Levin i sin rastlösa oro älskade abt höra faderns tassande steg genom tamburen eUer hans små filosofiska anmärkningar vid söndagsmiddagen, som han alltid intog i Jacobs familj. Familjen med dess olika och stormande element slog i bränningar runt den gamle, som alltid vilade som en fast klippa i deras lilla hav.
När Jacob nu satte nyckeln i dörrcn till sin våning, vred han också med ett lätt gnisslande ljud upp låset till de tusen göromål, som väntade honom under dagen. I dctsamma öppnade ocksa fadern sin dörr och kom ut klädd i ytterkläder för att taga sin vanliga morgonpro- menad efter att ha druckit en kopp te i sin soliga matsal.
-Se Jacob ! sade ban och lyste upp. Har du varit ute så tidigt?
-Ja, mumlade sonen och vände sig otåligt om med handen på dörrvredet.
Med en smula avund betraktade han den iille Levin, som stod där i en stor uleter, liksom angande av te och
hjärtats godhet. Hans far gav honom en lätt tryckming med sin knubbiga hand ooh bdrjade gå nedför trappan.
-Hälsa Sally och glöm ink att det är Märtas namns- dag, ropade han, medan hans käpp lätt stötte mrt sten trappstegen.
Jacob slog igen dörren med en liten smäll. Han hade glömt äldsta dotterns namnsdag. Det var inte lätt att kr,mma ihåg sina egna barns ofta förekommande be märkelsedagar, när man ständigt var sysselsatt med andra barns födelsedagar.
-Har det varit något ? frågade han den utskyndande sjuksköterskan.
Det var hans ständiga fråga, och sjuksystern var all- trd lika .sna#bbt färdig mcd svaret.
Han var försenad till sin första mottagning klockan halv tio. Det ringde redan på dörren. Då Jacob gick in i salen, vände han sig om och såg skymten av en havande kvinna, som hängde upp sin kappa. Med en Plötslig f#dd e# .i# h# vnrseblev den nYn
Adele Holmström, arrendatorns fru på Eka, steg in i Jacob Levins mottagningsrum. Också hon hade fångat en skymt av doktorn, när han stängt dörren till mat- saken.
Hon satte sig ned och bläddrade nervöst i en tidskrift. Då och då såg hon ut genom föDstret. Ute pa Norr- malmstorg vände sparvagnarna, högljutt gnisslande mot skenorna. Och varje gång Adele hörde det där ljudet, kändes det som om nfagon kört in ett trubbigt instrument i hennes kropp och vridit om. Men det var nog inte spårvagnarnas fel. Adele hade en sådan värk i ryggen. Värken stannade av en lång stund, då kroppen dom- nade bort i en välsignad ro, därpå började plagorna på nytt.
Så hade hon haft det sedan morgonen. Adele var uppe i Stockholm på besök hos Petra för en vecka. Petra hade bjudit hennc. Mon visstc nog hur tråkigt det kunde vara pa Eka ibland. Adele hade, sedan Petra kommit till Stockholm, blivit bjuden dit varje vår. Och Adele väntade en liten sedan januari. Det var maj nu.
Ännu fyra manader kvar, till dess ungen slrulle födas ! Fyra manader ! O#b nu tyckte inte Adele att hon kunde sta ut en dag till. Redan var hon oformlig, med stor mage, som om hon burit en vattentunna framför sig.
Petra hade ratt Adele att gå till doktor Levin, men hade inte vetat av att hon bestämt sig för att gå denna dag. Adele nästan skämdes för att hon skulle behöva en läkare. På landet hade ju barnmorskan sagt att allt gick sin gilla gång. Men barnmorskor äro avundsjuka på läkarna och vil ja sköta allt ensamma, med en visdom som verkar uråldrig, årtusenden gammal, därför att de äro kvinnor och döttrar av kvinnor själva.
Adele 8åg förstulet på de två andra damerna, s,#n sutto där. Den ena var blomstrande med bred barm och svällamde kropp. Hon smålog, som om hon hoppa- des på ett delikat nöje. Men under kjolkanten syntes benen kolossala, tjocka, ocb över lågskon svällde vristen som en bulle.
Det var nog inte lätt att släpa på de benen, tänkte Adele. Det där växande odjuret inom en tycktes äta sig ut överallt.
Adele hade aldrig fått någon känsla för barret, som skulle komma. Vad skulle hon med det ? Hon hatade det och trodde att alla kvinnor kände som hon.
Den andra patienten var blek med bruma fläckar i ansiktet och otrevligt mager. Hon var då inte långt kommen, och hon hade kväljningar, det syntes på hen- nes förgrämda min.
Ja, de där kväljningarna, då man kräktes så man vände ut och in på sigl Och samtidigt var man alltid
hungrig, vansinnigt hungrig ibland. Och en sådan kon- stig smak Adele fått ! Hon, som tyckt om vällagade rätter och genomstekt kött, hade nu slukat rå sill med lökskivor på. Jämt hade hon riktigt stunkit ur munnen av dcn skarpa löken. Och niir hon lagat till köttbullar, hade hon stoppat i sig råa köttet, pepprat förstås, där- för att allt S0lll sved på tungan var så gott. Och ändå hade hon fatt en passion för sötsaker. Eon hade tröstat handelsmannen på Eka, som cfter Johans dod eljes inte skulle haft den vanliga avsättningen för sina karamellcr och sin choklad.
En sjuksköterska i blå bomullsklänning och vitt bröst- förkläde gick lätt över golvet och försvann bakom por tiären till doktorns rum. Hon sag så oberörd ut. Ja, hon v ar inte med barn, hon I Hennes hy var ungdomligt skär utan en fläck. Och hon hade raka, smala ben.
Adele väntade. Då det hänt hemma att hennes man kommit en halvtimme för sent till middagen, hade hon grälat på honom. Hon tålde icke att vänta. Men detta främmande nun med sina stela mahognystolar och sitt runda blanka bord, där tidsknfterna lågo strödda, ku vade henne.
Nu var det snart Adeles tur. När den magra damen kom ut ur doktorns rum, rörde sig Adele oroligt på sin siol. Hon ryckte till. Sjuksköterskan l#de sin hand på hennes axel för att väcka hennes uppmärksamhet, ty Adele hade ej märkt att hon åter trippat in i rummet.
- Var så god, sade sjuksystern.
Adele gick in bakom portiären. Doktorn satt vid ett stort skrivbord och skrev. I;ramför honom, liksom om
han alldeles glömt abt stoppa dem på sig, lågo ett par sed lar, nya tior: den sista patientens honorar. Jacob Levin brukade låta pengarna ligga så där för att visa hur myc- ket besöket taxerades till. Han reste sig nu och bad Adele taga plats i en låg skinnstol. Där han stod fram- för henne med händerna vardslöst nedstuckna i byx- f ickorna, tyckte hon abt det sag ut som om han skrattade. Hon blev obehagligt berörd av hans utseende och sätt, men när hon nu väl var #här, kunde hon icke gärna gå igen.
-Jag kom för att rådfråga doktorn, sade Adele stammande.
Hon hade förfärligt ont. Han satte sig, läggande det ena benet över det andra, så att ett spetsigt högt knä skarpt framträdde under det bla cheviotstyget.
Adele började på Jacob Levins fråga beskriva hur hon kände sig, men han avbröt henne nervöst. En halv- rökt tjock cigarrett låg i en cigarrkopp på skrivbordet med en bård av fin vit aska omkring sig.
Kanske har han så bråttom för att sedan få återtaga sin cigarrett, tänkk Adele, igen kuvad som nyss i vänt- rummet.
Hön vissk ju inte att Jacob Levin ständigt hade bråttom.
- Gå in där i rummet, sade han och nickade med huvudet åt en öppen dörr. Och var snäll och klä av er så mycket som behövs.
Adele gick in i rummet. Ett vitt undersökningsbord skrämde henne, gav henne en förkänsla av aet vida större
smärtor än dem hon nu hade, förestodo henne. Hon önskade nästan att den där slanka sjuksystern med sin oberörda och kyligt älskvärda min följt med henne. Men doktorn brukade inte ha användning för sköter skan inne i undersökningsrummet. Han stod i dörren. -Nå, är ni färdig? Var god, tag plats!
Hon måste sätta sig pa undersökningsbordet. Hon satt där med hängande huvud och benen hårt hoppres- sade. Han tog henne med ovänhd mildhet i armen:
- Så lägg cr då !
Adele lade sig.
-Sätt benen här ! kommenderade doktorn.
Adele, blott bekant med barnmorskans lindriga under- sokning, förstod inte. Så tog läkaren hennes fötter och placerade dem högt upp på ett par krampor pa ömse sidor om bordet. Denna ställning med vitt utspärrade lyfta ben kom Adele att känna sig som ett hjälplöst stac kars djur, vilkets känslor ingen brydde sig om. Hon lade ena handen över ögonen för att slippa se doktorrs ansikte. Han började undersökningen. I;örst lyssnade han med ett stetoskop mot hennes underliv som han blot tat. Sedan trängde hans finger in i henne, utan att hon kunde göra motstånd, klämde och trevade i hennes innersta gömsle.
Jag har aldrig haft nöje av någonting, tänkte Adele trött och bittert.
Hon kunde icke reda ut för sig själv vad hon mcnade. Men inom henne växte en våldsam vrede över att hon nu väntade ett barn, utan att ha känt kärlekens vällust. Hon tyckte att det där långa fasta fingret, som rörde
on#kring i henne, måste förstå det, ooh att det nu hå- nande smulade hennes känslor under sig.
Jacob Levin rätade upp sig. Han såg forskande på kvinnan framför sig. Skulle hon t.ala sanningen genast? Ja visst! Hon hörde säkert icke ti,ll de ömhjärtade och barnkära. Men för honom betydde alktid konstaterandet av ett missfall en snabb och hä£tiF smärta. l#n besvi kelse. Kvinnans bestämmelse var att föda barn tiU värl den, misslyckades hon, var #hon e#l snöping, en shckare, som stod uhnför livet. Detta liv, som han ibland flera gånger dagligen såg fömyas «h återuppstå under sins händer och vars skrik jämt ljöd för #hans öron, var för honom en ständig ktilla till beundran. Så #hasttgt arbe- tade inte ens den finaste motor. Det väldiga världs maskhieriet lossade varje bråkdel av en sekund ett nytt barn från sin jättenavel och slungade ut det genom en kvidande kvinnas underliv. Att psssa på, att under läth och hjälpa framfödandet, se, det var att ha sin tjänst i en evigt kretsande och glad verkstad, som ångade av jordens egna svettdunster och dröp av dess röda blod.
-Det är kanske inte rikt#gt som det skall vara, sade Jacob Levin, av vana ändå väljande sina ord. Jag skall sända er till ett förlossningshem, "Barnens Väl" heter det, där de skola sköta om er. Jag skall strax själv komma. Ni bor ju hos fröken Petra von Pahlen, sade ni ?
Adele lossade sina fötter fran ställningen och satte sig förvirrad upp.
-Nu genast? frågade hon ängsligt.
Men hennes ängslan gällde icke barnet, utan henne själv. Dolctor Levin uppfattade också snabbt detta.
2 v Rrcsens)lerllc Rvinneeclcn 17
-Ja, nu med detsamma, sade han muntert. Det är ingen fara för er.
Han sk,vndade sig ut, och Adele hörde honom i tele- fonen. Han beställde rum åt henne. Det lät som en vanlig hotellbeställning. Nu kom han titlbaka.
-Far nu hem i bil och tag med er vad ni behöver. Här är adressen. Ni hade tur, som fick plats. Där är så upptaget. Jag skall komma till er, så fort de ringa.
Han kasbde en snabb blick på ktockan, och Adele för- stod att hon måste ga. Han ringde själv efter en drosk bil at henne.
Han var ändå snätl, tänkte Adele, då hon tungt gick nedför trappan.
I Petras våning var endast jungfrun hemma. Hon hjälpte Adele att tägga några saker i en Icappsäck och erbjöd sig att följa henne. Men Adele ville inte ha säll- skap. Åter satt hon i en bil och Icörde hastigt genom gatorna till Barnens Väl.
När hon stigit ur bilen med sin lilla kappsäck, stod hon framför ett lagt tvavåningshus, som var malat i en obehagligt .skär färgton, som paminde om blod. Ovan för dörren stod med svarta ookstaver: "Barnens Väl". Adele steg in genom porten. En glasruta i väggen öpp nades, och en kvinna stack ut huvudet.
-Vad är det fråga om? kom det hastigt #ch affärs- mässigt.
-Jag är sänd hit av doktor Levin, svarade Adele darrande, bestört över detta kvinnohuvuds plötsliga fram- d#-kande. Det är . . . är visst något fel . . .
- Skrapning eller missfall ? f ragade kvinnan i samma mn.
-Jag vet inte.
Adele hängde modlöst huvudet.
-Trappan upp till höger då !
Adele trevade sig fram genom den mörka förstugan och stötte på en lika mörk trappa, som hon steg uppför. Hon knackade på en dörr.
-Stig in ! ropade någon.
Och Adele steg på. Hon befann sig nu i ett litet rum, där några kvinnor sysslade. Framme vid ett fönster med matt glas, varigenom en grå dager föll, stod en schäslong.
En sköterska i vitt förkläde mcd långa ärmar ställde sig framför Adele. Hon hade ett runt fryntligt äpple- ansikte och lade armarna i kors över magen.
-Jaså, frun kommer från Levin? Sitt då ned och vänta, så är föreståndarinnan snart här.
Adele satte sig pa kanten av schäslongen. Hon kände sig hjä,lplös som nyss, då doktorn stuckit hennes fötter i kramporna. Nu maste allt gå utan hennes eget ingri- pande. Hon fick bara vänta och #halla sig qSt.
Genom en dörr som stod pa glänt sag Adele ett rum, som föreföll henne stort, och e#t förlossningsbord. Hon skulle drömma om dessa bord! Det blev som en mara. Så hörde hon nagon stöna. Adele vände på huvudet.
Där satt en kvinna pa en portativ stol. Hon hade en vit penjoar över axlarna och vita ibomullsstrumpor på benen. Det svarta håret, oenat över palman, hangde i tva tjocka flätor ned på hennej skuldror. Och ögonen, stora och milda som en $rogen humds ög#n, sirrade på Adele med ett uttryck av outsägligt lid#mde.
-Så ja! Vad dukhg frun är, sade #kö#erskan som
satt sig bredvid henne. Vllket barn i ordningen blir det ? -Det femte, sade kvinnan, Hennes läppar voro vita.
-Det femte! Det här skall nog bli en duktig gyn- nare också, sade sköterskan skrattande. -Har vatmet gått än? framkastade hon och vände på huvudet åt Adeles håU. -Vatmet? efterjade Adele tveksamt.
Adele hade för ögonblicket glömt den lärdom hon in- hämtat i en liten bök där hemma.
-Ja, vattnet ja! Det jkall ju komma först! fort- satte den vitklädda oförtrutet.
Den lidande kvinnan drog på munnen.
-Det här har ni väl aldrig varit med om förr# mumlade hon.
I detsa2rlma shck en annan sköterska, ett helt ungt biträde, ut huwdet från förlossningssalen.
-Kärinf,#n är hlar! kungjorde hon i en hes visk- ning
Adele spratt till. Hon visste inte att alla födande lcvinnor gingo Imder #enamningen # käringar .
Strax därpå kördes en blek rlng fro, som lag med ögonan hArt slutna, fö#bi Adete oeh ut i korridoren. Hon sag ut som om bon var död. Det unga biträdet som drog henne bara log.
-Krysta på nu, frlm, så bär det strax av in i salen ! sade i sin tur med hurtig röst den äldre sköterskan med äppleansiktet till kvmnan på den portativa stolen.
Ett svagt stönande Som från ett djur var det enda svar hon fick. Dörren från korridoren öppnades igen. Nu var det en ung dam klädd i en röd sidennattrock, som tassade in. -Jag har ringt och ringt på fröken, sade hon otåligt. -Ni ser ju att jag är upptagen, svarade skökrskan med äppleansiktet kort.
Strax fick den unga damen en nästan ödmjuk min, och efter att ha kastat en flackande blick på Adele ocb den andra frun stängde hon försiktigt dörren och för- svann.
Adele fick det intrycket att alla patienterna här voro mlderordnade starkare och myndigare makter, än de själva kunde ra med. Man måste vänta, tåla, lida.
Kvinnan på stolen började plötsligt tala ivrigt, som trodde hon att smärtan då skuile lätta. Hon beskrev sina föregående barnsängar. En gång hade barnet kom mit pa tvären. Hon #hade nästan spruckit upp. En annan gäng . . .
Sköterskan #hörde inte på. Hon var sysselsatt med att skära sina naglar med en pennkniv. Men Adele lyss- nade flämtande och med skräck i ögonen. Den lilla kni- ven som skar och skar med ett vasst ljud, den berättan des stämma, kvalfylld och hetsig på en gång, förtätade atmosfären i rummet, så att den kändes giftig att in andas. Adele tyckte att hon förts till ett slakthus. Nästa käring ! Nästa käring !
Hon kvävde ett vansinnigt skratt, som bubblade inom henne. Snart skulle det väl vara hennes tur. Då stod ett fruntimmer klätt i svart med ett vitt förkläde vid hennes sida. Hon förstod att det måste vara föreståndarinnan
fröken Åderman. Hon var en femtio ärs kvinna med lång och kantig figur. Armbågarna stucko vassa ut un- der det svarta, åtsihande klämningslivet. Hennes ansikte med gul #hy och en blek hopknipen mun hade två stic- kande svarta ögon. Också håret var mörkt, stramt upp- satt i e,n knut på hjässan. -God dag ! Lägg er ! sade hon tvärt. Hon kände på AdUe. -Ja, ungen är ju död, konstaterade hon likgiltigt. Adele ryckte till. För första gången fick hon klart för sig att hennes barn var dött. Doktor Levins försik- tiga omskrivningar strök den strän#ga, svarta kvinnan ut från Adeles hjärna, som man sud#ar bort ord från en griffdtavia. Nu ön9kade Adele ändå aM barnet varit vid liv, Då
hade det iinnu dröjt fyra månader till den svara stun-
den, som nu rcdan var #här -Vad skall jag göra? frågade Ådele. -Vi ha ordnat ett rum där uppe, svarade fröken Åderman kort. Så tillade #hon hastigt: -Hade doktor Levin gummihandske på sig, då ban undersökte cr ? Det visste inte Adele. Da skrattade fröken Aderman. -Pu! Det #hade han väl inte. Han är sädan! sade hon föraktligt. Och Adele förstod att doktor Levin i den andras
ögon inte var någon läkare en kvinna borde söka Fröken Åderman gick in i förlossningsrummet dit det
mlga biträdet återvänt. Efter ett par minukr skar ett
skrik genom luften. Ett ohyggligt skrik, som icke hade något mänskiigt i sig. Adele rusade upp. Hon var vild av ångest Hon v ille störta ut, vart som helst, bara bort från denna förfärliga plats. Men sköterskam var strax vid hennes sida. Hon tog lugnt Adele vid armen och förde henne upp tiU rummet.
-Ett dödfott barn är svårare att få fram än ett levande. Jag kommer strax Igen ! tröstade hon, när hon lämnade Adele på soffan i rummet.
Adcle kastade sig av och an på soffan. En trängande värk, som återkom stötvis, men med kortare mellan- rum än förut pa dagen, fick henne att stöna högt. Plöts- ligt rusade hon ut på toaletten. Vatmet forsade ur henne. Hon kändc sig bestört. Det var som om en okänd kraft tvingat henne till reflexrörelser, om vilkas underjor diska tiüvaro hon ioke lhade en aning. När hon kom in igen, andades hon lugnare. Hon letade rätt på sitt fickur i handväskan. Det var redan eftermiddag. En kyrka där utanför fyllde htften med sina ,klockors dån. Kanske var det för en begravning.
Varför kom aldrig Petra? En #hälsk avundsjuka mot alia dem, som i denna minut inte ledo av födslovåndor, fvllde Adele. Hon hade alltid känt avundsjuka mot Petra von Pahlen. Nu tyckte hon sig se Petra promenera omkring i staden, lätt och glad med sin smärta gestalt, if örd en klädsam kappa. Adele #hatade henne, liksom hon hatade sin dumme man, som störtat henne på detta sätt i olycka ooh elände. Nu satt han väl vid sin icvälls vard på Eka oah åt pa sitt retsamt långsamma och säv liga s#t stekt salt fläsk och potatis. Han åt nog fiäsk
varje dag nu, när Adele, stackars trälinna, inte lagade maten.
Sköterskan kom in igen. Hon lyfte ut en liten barn- säng som stod i rummet vid #sidan av den stora sängen. Adele hade ej lagt märke till den för tt.
-Jaså, vattnet har gått? sade den andra fryntligt. Då nalkas vi 61utet då med raska steg.
Var det inte så man sade, när nagon var nära döden ?
Adele önskade i det ögonblicket avt livet #skulle slockna. Hon ville vara pa en annan sida, där det ej fanns någon värk, utan allt var tystnad och tomhet. För första gangen fann hon sin tiUvaro sa ändamålslös. Med det döda liUa fostret hade döden ju verkligen tagit sin oo- ning i hen#s kropp. Som en tung klump vilAde det inom henne och spr#d kyla genom hennes blod. Hon s}kolle själv föda döden. Något annat kunde hon inte frambringa. Hon tänkte på hur hon rasat, då hon varit med Daniel och hennes sköte icke ville vakna hll liv.
Var hon då så ond att ett litet barn icl#e kunde trivas l,os henne? En flyktlg tanke bara, som snuddade vid hennes hjärna och strax förjagades.
Värkarna tilltogo i styrka. Hon kunde icke längre håUa tillbaka sina skrik. Hon hade icke trott att en så- d#m smärta funnes. Ryggen ville sprängas, som om en bomb korhmit i verksamhet där inne.
Sköterskan, som åter var hos henne, höll henne om ryggen. Ookså hon tittade på klockan. Kanske skulle hon vara fri denna afton och längtade att fa giva sig i väg?
Äntligen bars Adele ned i förlossningsrummet. Man
tog av henne hennes strumpor och trädde de vita bomulls- strumporna pa hennes fötter. Det var som en uniform. En kår av födande, jä#mrande kvinnor med vita bomulls strumpor på benen, som avlöste varandra där inne i salen med förlossningsborden och de matta rutorna för fönstren .
Med ens var doktor Levins ansikte där bland de andras. Han höll eterstruten intill ihennes ansikte. Hon hörde en viskning, som i becdövningens rus ljöd SOÅ klockors dånande i hennes öron:
-Lugna cr ! Lugna er !
Fastän hon sövdes, kände hon den skärande smärtan. En sol surrade med rasande fart runt framför hennes slutna ögon, den närmade sig, pressade sig nu som en jättelik svart svamp över hennes mun och ville kväva henne. Hon slog upp ögonen med ett vilt skrik.
Det var över. O, denna plötsliga förnimmelse av för- lösande frid!
Eftervärkarna #kommo. Hon brydde sig knappast om d#m. Hädanefter skulle hon icke kunna tycka att någon smärta vore riktigt svår. Hon maste ligga kvar på för- lassningsbordet och hålla sig allde1es stiQa, medan blo- det rann undan. Da och då pressade den svartklädda föreståndarinnan med sina Icnotiga händer på Adeles underliv för att få ut alU. Men Adele kände sig lätt i kroppen, som om hon plötsligt smultit ihop.
När hon sedan vilade q sitt rum högt uppbäddad i den stora sängen, kom Petra hastigt inskyndande med en stor b#kett baommor i lhanden.
Adele sag inte på dem. Hon oetraktade Petras ansikte
och kände åter avund#sjukan koka inom sig. Till Petras
förklaring att hon ej fått oudet, då hon varit oorta på
lunch i en av villastäderna utanför staden, lyssnade hon knappast. Hon vände sig bort med en suck av bitterhet.
I detta ögonblick hördes ett skrik nedifrån förloss-
ningsrummet. En ny medlem av kåren med de vita bomullsstrumporna födde ett barn till världen.
Dagen efter det Adele Holmström fatt sitt missfall sar det nära at Jacob Levin och doktor Sam Vårdman kör,t på varandra med sina bilar utanför Barnens Väl. De kommo med stark fart surrande från var sit håll, och deras maskiner hejdade sig plötsligt framför por ten, hkt ett par blinda bromsar, som yra av solskenet tumlat emot varandra. De bada läkarna hoppade skrat t.mde ur sina vagnar och skakade hand.
-Det där var i sista minuten, Sam! sade Jacob Levin. Du får plikta för överdådig framfart.
- Det var ditt fel, muttrade doktor Vårdman. Det var på ett hår att du förskaffat mig respass.
- Du slcyllde if ran dig redan i skolan, svarade Jacob Levin retsamt.
Doktor Levin kom ofta att tänka på sin skoltid, när han var tillsammans med Sam Vårdman. De hade varit klasskamrater och redan då goda vänner, hjälpande varandra både med det för dem oundvikliga fusket och det ärliga arbetet. Sam Vårdmans pappa hade varit en rik specerihandlare, som arbetat sig upp från spring-
pojke: en lång, magemhe}re, som av skolgossarna kallats för "sillstryparn". E#an uppfostrade sin son med smörj, konserver och en viss trumpen humor, även den konser- verad vara f rån punschorgierna omkring mitten av ader- tonhundratalet.
Sam Vardman var som sin far lång, mager och gäng- lig med ett kalt huvud, som hknade ett påskägg över- målat med en glad skär färg. Ansiktet, rött och clown aktigt grinande med mjuka läppar, en liten trubbnäsa och myrket ljusa bla ögon under knappt synliga ögon- bryn, såg ut som om det ännu tillhört en pojke i slyngel aren, fastän Sam nu var nära fyrtio år. Ibland då Sam lyssnade till ett par professorers sam
t31 nd Läkarsällskapets tisdagsaftnar, tyckte Levin att
htns #ran såg ut som en skolpojke med ont samvete, som
st;#gt ar rädd för snubbor. Det var som om han
- Vslr det jag som kickade fotbollen in i fönsterrritan ?
Si# g nu få ovett för det också 7 0c# ?Ande ban sig mot Jacob med ett av sina plöts- lign f#,,fl#, Inmde man verkligen tycka att han hade ub# I not sig och att ingen sku}le kunra misstänka d#.#4 #r, «t f#måtgående kvmnoläkare med en på Ihwd«# liaheter och förlossningspralctibens er- farerhder ba# tids- och människopsykologi av djup- sirmigade slag. Men det var han ju, eftersom han var Levins kom
panjon. De brukade Icalla sig själva "kompanjonerna".
De hade sina våmingar under varandra i srmma hus och
hlade ofta i trapporna för att råd#öra med varardra om
kinkiga fall. Den som hörde dem tala förstod att världen for dem var ett enda stort förlossningshem. De använde sinsemellan termer, som ingen utomstående begrep, och tämligen råa beteckningar för människornas viktigaste funktioner, precis som när de under rasterna roat var andra med mustiga historier, vilka de uppsnappat i äldre manliga anförvanters rökrum.
Vad inte Levin kunde, det kunde Vårdman och tvärt- om. Om någonsin ett kompanjonskap varit grundat på uppriktiga och ömsesidiga intressen, var det väl deras. Kort efter Levin hade Vårdman skaffat sig bil. Levin hade länge tvekat mellan en fransk Lorraine-Dietrich och en tysk Opel. Till slut bestämde han sig för en ele- gant italiensk Fiat. Vardman hade fastnat för en liten Brush, ett amerikanskt märke av låg klass, men billigt och ekonomiskt. Den ene i sin kvalitetsvagn, den andre i sin enkla kärra, de enda läkare i staden, hos vilka den gryende framåtandan ännu fått uttryck i att de vagade sig på att själva hantera det sna'bba moderna fortskaff- ningsmedlet, satte de med samma medvetna beräkning kurs på en framtid, som för bägge uteslutande betydde karriär och rikedom.
Det var nämligen icke endast juden, som hade lyst nad efter pengar oah guldets frestande sken. Gamle sillstrypare Vårdman hade 'hos sin son inplantat en respekt för penningen och penningens värde, s#m avsatt ett salt och fränt spad kring Sams själ, så att den snart simmade glatt frustande omkring däri. Han älskade sitt yrke, som fadern älskat sitt, där han suttit nedgrävd bland kassaböcker i bodkammarn. Men sonen höll sig
aldrig sbilla. Han rusade omkring från sjukhus till sjuk- hus, hälsad med glädje och lättnad av alla kvinnorna som väntade pa honom. Han grämde sig, då #han gick miste om en patient, som #hans far gräqnt sig, när rn god kund gjort konkurs. Hans erfarenhet av kvinnor var rikare än fadcrns, och han tyckte om dem alla, därför att de pa visst sätt underhöllo honom, skaffade pengar till hans portmonnä och ständigt fullt upp med arbete.
De båda vännerna gingo ett par slag framför Barnens Väl. Scden lyste från en klar #himmel. Da de vände ibland, sågo de kopparn skimra från den snett emot t,gande kyrkans tak.
-Mamga här klaga över att kyrkklockan slar så hart. Den håller dem vakoa om nätterna. De tro visst att jag är ett slags klockarfar, gom kan gå upp och stanna visarna, sade Vård-nan och bliriade mot solen.
-Ja, man ikaU kunna hjälpa allt, svarade Levin energiskt. Man skall vara familjefar, själasörjare, kloc kare, barrmorska och iedamot av barnavard#anmden Man skall förstå sig pa att bilät,ga gräl m#han makarna; vara ett slat,s advolcat ailtsa, och veta ati at#era råd#ivare i alla livets frågor. Ibland tror jag sannerligen att man borde vara kvinna ocksa för att rätt kunna upptatta de äls!kliga varelsernas rikt shftande känsloliv. Det är inte heller utan a#rt jag känner mig som fruntimmer iblrnd, då plg en hel natt hypnotiserats av en barnsängskvmnas bönfallande ögon.
- Ser du.? inföll Sam. Yrket har sina risker. Jag tycker du blivit litet väl feminin i din klädsel på sista tiden.
Och Vårdman betraktade med en min av löje vän- nens .spensliga gestalt if örd en svängd rock efter sista modet.
-Äh, håll mun ! sade Jacob pojkaktigt. Min skräd- darc vantar sed.m länge på betalningen.
-Min också!
Och därmed döko åter affärerna upp i deras tankar, och Sam räknade tankfullt pa #sin hand med dess trub- biga, korthuggna fingrar, som om han prövat ett olös- ligt räknetal.
-Den satans Forssling retar mig, återtog d1)ktor Vårdman samtalet.
Sa snart något obehagligt kom honom i tankarna, satte han det i samband med professor Forssling, en av beröm#heterna på #letas eget område,
-Nu har han skaffat sig ett privat sjukhem, som du vet, fortsatte Sam. Men han behagar naturligtvis inte bo där, den höge profeten. Han bor i sin eleganta vå- ning. Och nar sköterskorna ringa efter #honom, är han borta och spelar kort eller äter en av sina fina middagar i sällskap med de andra pamparna. En dam jar kanner anmärkte just pa det haromdagen. .T#g försvarade h# nom inte. Fy tusan, det är en otrevlig streber och girig buk den där. Till pa köpet hinner han med att vara humanist och människovän och ha ideella intressen. För en tid sedan fick han Nordstjarnan. Tack sa myc- ket. Jag skulle inte vilja ta i en av de där glittrande leksakerna med tång. I#et kan passa militärerna, som ändå aro utstyrda dockor, eller ämbetsmännen, som
fjäsa kring Hans majestäts tron. Men oss redliga arbe- tare... Nej, pass!
-Ändå säga de att vi läkare hålla ihop, sade Levin. Och så snart det dunstat ut någon mindre prydlig hist# ria om någon av oss, förcfaller det verkligen av tid- ningarna att döma, som om vi reste OBS som en man för att försvara kräket. Så är ryktet färdigt! Läkarna aro alltid eniga ! Inom alla andra yrken råka de i luven på varandra, men inte så i vårt. Tror folket. Vi försvara alltid en kamrat, vad han än gjort, påstås det. Man inter- vjuar oss om lymmeln, och svaren bli alltid:
"Han är en ärans karl, hederligheten själv, och han har ett för lidandet så varmt ömmande hjärta. Han har gjort precis vad hans plikt fordrade av bonom."
Så ställa vi oss, som om vi inte kunde begå mlystag och inte fela. Det är en oerhörd dumhet av oss. Det verkar ju, som om lakarföreningen i hemlighet lede av sjukt samvete, då den är så ivrig att dölja varje miss- grepp och varje kanaljeri. Det är för resten också vad Forssling alltid brukar säga. Vi äro in.te ofelbara och minst av aUt i regeln ägnade att frantställa oss som några moraliska förebilder.
Vardman till sitt Pl°tsllgast lj allk falL 5krattade Sa,n
-Jag forsöker så gott jag kan, mumlade Jacob
De stannade framför porten.
titta ett slag på henne sade d ktminLlya patient här ocb korridoren hälsade froken Aderman med en stel nick på de båda kumpanerna. Hon ledde vid armen eD ung fru, som hade håret hängande flickaktigt om- kDutet med ebt stort Matt sidenbaDd.
-Hur står det tlll?
Sam tog hcnne i handen.
-Jag är uppe för första gangen i dag, svarade hon och log. Jag längtar härifran.
-Jaså, jag kommer strax in till er. Jag hoppas frö- ken Aderman är nöjd med er?
Fröken Aderman lyfle sitt stränga ansikte. I ljuset, som föll in genom ett av ikorridoreDs fönster, sågo hen- nes kinder ut som vissna och förtorkade löv.
-Jag anser, sade hon, att frun här borde stanna några dagar till. Det är bara tröttande att komma hem.
DeD unga damen skakade på huvudet och gjorde en grimas bakom förestandarinnans rygg som en okynnig skolflicka.
-Jag skulle vilja spränga upp den här korridoren, sade Levin, da de fortsatte. Den är som eD tarm.
Utanför en dörr stodo en mängd biombuketter,
-Det är fru Häggblom, sade Sam. Hon tål inte doften av blommor. Och hon låter ända flytta in dem varje gång hennes man kommer, för a#t det är han som givit benne dem.
-Så rörandc, anmärkte Jacob Levin ironiskt.
Han knackade pa Adeles dörr, och de stego in.
Adele låg högt på kuddarna och vände ett pinat an- sikte mot de inträdande. Hennes bröst föreföll kolos- salt, inlindat i omslag och bindor. Det var mjölken som kommit och som nu maste tvingas bort. Hon hade icke
kunnat sova under natten för dessa nya plågor. Hon hade icke haft en aning om att de skulle infimma sig.
-Jag hoppas ni tlllåter, sade Jacob med den mjuka röst han alltid använde mot sma patienter. Det är min vän doktor Vårdman.
Sam bockade sig vid nedre äDden av 6ängen. Adele kände sig en smula smickrad över att två läkare på detta sätt besökte henne.
-Nå, hur kan det nu sta tiil ?
Jacob slog sig ned nära Adele. Hon hade timkt före- brå honom att ban ratt henne till detta förlossningshem, rrRn inför hans vänlighet föll hon, som så mänga andra före henne gjort, strax till föga.
Han kände litet pa #hennes bröst, som voro hårda och svullna, och sade att a}lt var i sin ordning. Han tröstade henne med att värken skulle vara över på ett par dagar.
-Vi skola sköta väl om era bröst, sade han. Det är noga med dem. Det har hänt att kvinnor kommit till mig flera år efter en barnsäng och beklagat sig över att deras bröst blivit misskötta, så att de ännu skulle ha ont där av. Det är nu nästan säkert en omöjlighet. Ni behöver inte vara orolig.
Han betraktade Adcle och förvånade sig över att denna kvinna kunde stå i något vänskapsförhallande till Petra von Pablen, som han beundrade och kände ganska väl, då ju hans s,vster Betty var gift med hennes bror Hans. Hade icke Adele Holmström nu varit hans patient, skulle haD helt säkert känt sig enbart osympatisi#t stämd mot henne. Det var något i Micken i de där bleka ögo- ncn, som misshagade honom. Ooh så att hon tydligen alls icke sörjde över sitt barn.
-Jag antar att fröken von Pahlen kommer hit och besöker er? frågade Jacob.
-Hon var här i går, svarade Adele trumpet.
Hon tyckte inte om att påminnas om Petra.
När de båda läkarna slutat ronden hos sina patienter, satte de sig ater upp i sbla vagnar, Jacob i sin mörkblå- glänsande Fiat och Sam i sin lilla oansenliga kaffekvarn, fabriksmärke Brush.
-Vi ¢räffas väl i afton då, ropade Jacob Levin till Sam.
Svaret drunknade i motorernas larm. Bilarna störtade ut på gatorna, förda med #kra händer av två män, gom så väl trodde sig kunna konsten att väja umdan för faror ocb punictligt binna fram till målet.
Petra besökte varje dag Adele på förlossningshem- met. Hon ansåg drt gom sin plikt, men det var iclce någon nöjsam plikt, emedan Adele klagade sa mycket,
Sakert var icke detta barnbördshus det bästa, fastän det grundats av en välgörande stiftelse och snart hade balvtannat århundrades både goda och blandadc tradi- tioner för sig. Fröken #dermans elaka ande behärskade det. Själv huserade hon på nedre botten i tvenne stora rum med undcrbart vackra arltil# m#lb1er, Llstor uch skåp och ett par kakelugnar från Rörstrand. I dessa rum höll styrelsen sina sammanträden, men de dyrbara möolerna hade mest kommit att lämnas kvar av bråds kande patienter i forna tider, da det lilla huset mangen gång hade tjänat som ett diskret och efterlängtat, ja rent av romantiikt gömsti#lle för födelser i lönn. Det var gamla borgerliga praktgemak från det sena sjutton- hundratalet. Och den magra, skinntorra kvinnan i sin evigt svarta dräkt passade på sitt sätt icke så illa i dem. Hon kunde gott varit satt som valctarinna över dessa
möbler, rum och minnen, men bara icke till vårdarinna för nyfödda barn och ängsliga mödrar. Hon gned och putsade de värdefulla möblerna, så att det Mänkte och sken av dem, men hon höll inte alldcles sarnma ömsinta uppsikt över de levande människor, som anförtroddes i hennes händer.
Petra besökte henne för att för Adeles räkning betala inackorderingen på sjukhemmet. Hon beundrade rum- men och tyckte att dct borde blommat äppleträd och syrencr utanför och att sirliga, vackra damer borde sut- tit vid fönstren, lutade över sybågar och knyppeldynor.
En besynnerlig lukt av blod och karbol ocb blommor härskade i huset. Kvinnornas skrik ljödo från vaningen en trappa upp, tassandet av toffelklädda fötter ekade svagt i korridorerna och barnens späda gnällande eller ihållande tjut fyllde ens öron, som när man i en hund- gård hör en massa valpar ynkligt klynka.
Kvinnor ! Kvinnor överallt ! Kvinnor med bleka ansi*- tcn och kvinnor med rosiga ansikten, kvinnor med upp- svällda kroppar eller tomt magra, som skelett. Petra såg dem skymta genom dörrar, som lämnats halvöppna, eller mötte dem i korridoren. Och så bland dem de hurtiga sköterskorna i sina vita förkläden och den svarta före ståndarinnan, som med knotiga fingrar knackade på dör- rarna och steg in till barnsängskvinnorna, vismde dem dettadystraansikte,somfylldedemmedskräckocholycks aningar för den onda värld de nu kastade in sina sma i.
En gång tog Petra med Angela till förlossningshern-
met. Adele hade bett henne om det, kanske därför att
hon visste att Petra inte skaUe tycka om det.
Angela kom direkt från sin skola. Hon balanserade några böcker under ena armen och hade en blombukett i handen. Tillsammans med Petra steg hon nu in tiD Adele .
Adele tog emot henne med en glimt av intresse i ögo- nen. Hon lade blommorna pa nattduksbordet vid sidan av sängen och började strax beklaga sig, eftersom hon fått en ny åhörarinna i Angela.
-Gift dig aldrig, Angela, slutade hon. Se, så det gått för mig. Hade jag inte gift mig, skulDe jag nu varit en lycklig och fri kvinna.
Adele tycktes alldeles #ha glömt den ungdomstid hon så hatat och det lilla kölket där uppe i dcn norrländska kuststaden, där karamcllkoket ständigt stått på spisen.
Angela lyssnade tyst och blek. Hon fann alltsammans chyggligt. Adele hade hon alltid haft en fasa för. På något sätt tyckte hon ändå att Adele passade pa denna plats.
Angela skulle denna #höst fylla sjutton år. Många tyckte att hon sag förtjusande ut, andra funno hennes utseende litet underligt. #et var det ljusa hårets skull: detta blonda, mjuka hår, som bildade en sa stark kon trast till de svarta ögonen. Hennes näsa var rak som Petras, munnen smal och allvarsam. Hon hade detta fina, unga och skära över sig, som är sa intagande i ton åren. När hon rörde sig, gled hon fram nästan dansande. Hennes händer och fötter voro sma, gestalten ännu ej fullt utvecklad.
Adele Sag Angelas veka barm höja sig under blus livet och suckade tungt. Mjölken spände och tryckte
henne icke längre, men hon hade alltjämt ont i brösten. Denna jungfruliga flicka, som satt där framför henne som en bild av oskuld och oberördhet, kom henne att känna en plötslig stark 1ust att få Icasta sig i den ungas armar. Hon tyckte att hon ur hennes späda hröst skulle kunna dricka sig otörstlg ur en kristallklar källas vat- ten, som gkulle skölja hort all den orenhet och all den styggelse hon själv vadat i.
Men Adele kvävde sin uppdykande goda impuls och undvek att längre se på Angela.
Hon behövde nu inte stanna mycket till på förloss- ningshemmet. Petra hade bett henne bo hos sig en tid, och sedan skulle hon fara tillbalca till Eka. Hon visste art hennes man sörjde barnet, som han så länge glatt sig åt «h hoppats så mycket av. Men hon kände icke något medlidandc med honom. De skulle åter börja sitt liv pa #ka. Grälen, som för några veckor tystnat omkring dem komme att blossa upp med starkare fart. Nu skulle Adeie akta sig väl för att åter bliva med barn. Dct hel vetet ville hon iNte gå igenom en gång till.
Och ändå, fastän Adele ej ville erkänna det, längtade hon tillbalka till hemmet som ett djur till sin kula.
Här på barnbördshuset var hon ingenting, ett num mer på en dörr bara. Hon 'oeskrev för Angela och Petra hur sköter5korna om morgnarna kommo in och skötte henne. De vände känslolöst på henne, tappade henne, gåvo henne febertermometern, allt under det de hogljutt pratade över hennes huvud om sina angelägenheter eller am vad som lhänt på ans#en under det senaste dygnet,
som om hon, Adele, bara varit en likgiltig sak, ett värde- liist ting under deras händer. Fröken Aderman var Adele rädd för. Hon var skrämmande med sin dyster- het. Om natten väclctes #hon av kyrkklockans 51ag, och om dagarna ringde den till begravning.
Angela och Petra hörde tyst på. De förstodo att Adele föra#ktade dem för att de icke hade genamlidit något liknande.
När de äntligen fingo taga avsked av Adele och gingo nedför trappan förbi den stängda dörren till förlass- ningsrummet, slapp ett av dessa förfärliga skrik ut därifrån. Angela 6tannade vit i an6iktet. Hon såg på Petra med vidgade ögon. Petra drog henne i armen för att få henne bort.
Flera nätter efterat drömde Angela om detta skrik och vaknade med pannan Lall av 9ve#t. I Irom#n Lale hon tyckt att #skriket spräckt sönder den förlåt, som lik en grå dimma lägrade sig över hennes framtid, och hon såg sig själv kämpande mot ett övermäktigt och för färligt öde.
Jacob Levin sprang uppför trapporna till Petras vå- ning i ett av husen vid Johannes' kyrka. Det var ett högt vitt hus längst upp på krönet av Kammakaregatan. Petra och Angela bodde i fjärde våningen med fönster både åt kyrkogården och at staden.
Jacob ringde på klockan, och en tjänstflioka kom och öppnade. Adele bodde nu åtemhos Petra, och Petra hade bett Levin göra henne ett besök.
Våningen låg i solig ro. De gammaldags stora rum- men, fyllda med utvalda möbler från Eka och de vack- raste fran Angelas hem, sågo ut som herrgårdsrum. Ingenting tydde på att detta var en stadsvåning. Det höga läget med utsikt över en fri rymd gjorde väl också sitt till.
Petra kom emot Jacob Levin i det stora hörnrummet, där de vita m#iblerna med griparna stodo.
-God dag, Jacob, hälsade hon vänligt.
Jacob fann mycket behag i Petra och sörjde bara över att #hon intc gift sig. Vilka präktiga barn hon skulle fött till världen ! Han såg alltid strax en kvinnas möjlig-
heter som barnaföderska. Mannen var bara medlet for att sätta maskineriet i gång.
Angela reste sig från ett bord vid fönstret och häl- sade också. I hemlighet önskade hon ivrigt att doktor Levin skulle råda Adele att fara hem till sig igen och andas lantluft. Angela tyckte så illa om henne.
Adele kom nu in till dem insvept i en morgonrock. Hon såg blek och härjad ut och hade munnen hopkni- pen, vilket gav henne ett uttryck av elakhet. Jacob stud- sade, när han fick se henne. Det var alldeles tydligt att hon inte hörde hit. Det skänkte honom nästan en känsla av lättnad att hon och Petra inte sågo ut att vara intima väninnor. Nej, det borde han ju ha hegripit. Han beslöt inom sig att skicka hem henne till hennes man igen. När han försiktigt ledde samtalet in på det spåret, upp- fångade han ocksa en plotslig glimt av tacksambet i Angelas mörka ögon.
Vad den flickan var förtjusande!
Jacob Levin vände sig med ens till Angela och bör jade prata med henne. Hon rodnade lätt, men besvarade ordentligt hans fragor hur hon trivdes i Stockholm och med skolan, som hon skulle sluta denna vår. En kaffe- bricka bars in, och man bad honom dricka en kopp med dem. Petra hade icke kunnat befrla sig från det lant- liga bruket att, så snart nagon kom på besök, alltid bjuda på något. Jacob glömde nästan att han befann sig i den virvlande, arbetsamma staden, då har, nu satt framför kaffebrickan och den stora silverskålen med kakor av aüa sorter.
Ja, här skulle man kunna trivas, tänkte han muntert.
Han #blev öppen#hjärtig och spraksam. Han berättade om sitt blivande sjukhem, byggde med snabba händer upp det framför Petra och Angela, som uppmärksamt lyss- nade. Han berättade om sagolika badrum och underbara förlossningssalar, frågade dem vilken färg han borde ha på väggarna och gardinerna och bad dem söka nt något vackert tyg till möblerna, på en gång hållbart och elgant.
När han slutligen tog avsked, hade han givit Adele det bestämda rådet att fara hem. Hon tycktes vilja foga sig efter det, ehuru Petra svagt och artigt protesterade.
Så har jag befriat dem från den maran, tänkte Jacob, när han åter rusade nedför trapporna.
Men när han sent på kvällen kom hem till sin bostad efter en lång ocb tröttsam dag, öppnade sjukskötersican för #honom med ett bekymrat leende.
- Det är en dam här, viskade hon. Hon ville abso lut stanna, fastän det var så sent. Hur hon kommit in genom porten där nere, vet jag inte, Doktorinnan är borta, och barnen ha lagt sig. Jag har suttit här ensam med henne.
Levin suckade, när han hängde upp ha#t öch över- rock. Detta var ovanligt, ehuru kvinnliga patienter #ur,de vara nog så besvärliga.
När han kom in i sitt skrivrum, reste sig någon has- tigt från den laga skinnstolen. Det var Adele. Jacob Levin kände ett stygn av obehag liksom förut på dagen, d5 #hon trätt in i Petras salong. Nu bar hon en bred- skyggig svart hatt nedskjuten över pannan, så att endast d n bleka munnen var synlig, och en lang kappa, alltför
vid för hennes åter magra gestalt. Hon räckte honom en iskall och fuktig hand.
-Jag måste hit, sade hon snabbt, innan han, ailtför bestört som han var, hunnit komma med nagon invänd- ning mot detta intrång i hans eget hem. Jag har sådan ångest.
Ångest ! Kvinnor hade ofta ångest. Då anbefallde Jacob dem helst åt herrar psykiatrici, psykofjanter var hans cgen benämning pa dem, dessa gycklare, som nu på allvar och utan att skratta när de bttade sig i spegeln, började upphöja sig själva till orakel och biktfäder, sahga i sin vissbet om att de hade reda pa de nyaste facktermerna för alla själens sjukliga förnimmelser, allt medan de efter bästa fattiga förmaga drogo och sleto i kvinnornas nervtradar. Till dess de poserande och in- bilska små själsläkekonstnärerna trodde sig nätt och behändigt ba lindat upp ett helt nystan av olus#känslor, uDdertryckt könsdrift och symboliska ormdrömmar.
-Var god och sitt, sade Jacob i alla fall, men mot- vlDigt.
Adele sjönk ned i skinnstolen. Under hattbrättet blickade hennes bleka ögon emot Jacob. Det var ett uttryck i dem, som han icke genast fattade, men som slog honom som något oblygt #han icke fann namn på. Vad ville bon honom vid denna tid ? Han var trött, han behövde sova. En kvinna hade denna afton dött för honom. Han kände fortiarande pusten av hennes ande- dräkt som en kall vindMäkt mot sin kind. Han hade var- nat henne för aft bli med barn. Men det hade varit hen- nes egen vilja. Hon älskade barn. Det lilla liv hon nu
dött för levde ännu, ömkdigt pipande, som ett litet en- samt djur, när Jacob gått därifrån. Vad skulle det bli av det barnet, som ingen mors kärleksfulla händer kunde hjälpa över de försh stapplande stegen i världen? Adele rullade nervöst en näsduk i siqt knä. -Jag har ångest, sade hon igen med gäll röst.
Det var som om hon ville tvinga på honom denna ångest, liksom hon tvingat sig in i hans hem.
-Nå?
Jacob Levjn lade det ena henet över det andra och tittade skarpt på henne. Ångesten liknade ofta ett miss- fall. Den värkte sig fram och forsvann och lämmade trots allt tomhet efter sig.
-Jag vill inte-jag vill inte . . . mumlade Adele.
-Vad då ?
Jacob Levin kunde inte #hjälpa att han lät tvär på rösten. Han var så trött.
-Jag vill inte ha fler barn, kom det andfått från Adele.
Jacob Levin smålog.
-Tror ni jag är nagon trollkarl, som kan blåsa på fröna inom er och säga: flyg, flyg? frågade han.
-Ja, just det, sade hon ivrigt.
Hon lyfte plötsligt av sig den stora hatten, som om den tryckt henne, och lade den i knäet.
- Hjäip mig, sade hon. Nu skall jag tillbaka till min man igen. Han vill ha barn, hela stugan full, brukar han saga. Jag kan inte åter gå igenom detta. Jag skulle dö, förstår ni. Jag har nog av mitt eget liv. Jag vill icke föda nya.
-Beklagar, sade Levin torrt.
-O, förstar ni inte? Nar ni i dag talade om det där nya idealiska sjukhemmet for modrar, som ni skulle bygga, tankte jag: Gode Gud, låt mig slippa komma dit !
Jacob Levin reste sig hastigt. Ingen fick röra vid hans sjukhem. Var denna kvinna tokig?
-i#r det bara för att saga mig detta, som ni kommit hit? sade han ironiskt Ni behover ju inte nash gång fara till mltt sjukhem, om det eljes skuile vara färdigt då. Det gar an att söka ett annat.
-Å, missforstå mig inte ! Jag vet man kan göra en operation... den skali inte vara så invecWad. Och så skulle jag aldrig behöva vara räd#i för att få barn mer.
Nu kom den där oblyga blicken fram igen.
Jacob Levin satt tyst. Andra kvinnor hade bett honom om detta: fåfanga kvinnor, som ville njuta kärlekens fröjder utan fruktan for att figuren skulle boli förstörd, och rädda kvinnor, som icke kunde tåla smärtor, blott icke den där unga modern som nyss dött med ett glatt leende på läpparna, darfor att #hon mitt i dödskonvulsio- nerna uppfångat sitt nyfödda barns skrik.
Han hatade den där frågan, som var ett piskslag mot #hela bans verksamhet. Hur #kulle de# #bliva, om en lakare skulie ha lika stor myndighet till abt forhindra och bort- skaffa barn scm till att hjälpa dem att komma till värl- den ? Jacob Levin trodde icke pa alit detta tal om rasens höjande genom att endast friska och starka människor slmlle få föda barn och alla andra un!lertryckas. Hade man icke sett fulikomligt frirka skott skjuta fram ur rutma stammar? Naturen var aJltid fylld av överrask-
nint#ar. Så länge människan ännu icke utforskat natu- rens vägar, hade hon icke rätt till att sätta stängsel kring dem.
-Jag kan absolut ej hjälpa cr, sade han hetsigt. Vad är det för fel på er? Har ni epilepsi i släkten? Nej. Skulle det vara fara för ert liv om ni födde barn ? Visst inte. Er kropp är som andra kvinnors kroppar.
-Jag står inte ut, sade Adele. Smärtorna äro för mycket för mig.
Jacob satte sig igen. Han såg på Adeles förödda an- sikte. Kanske var det synd om henne.
-Res hem, sade han, ty han hade kommit att tänka på Petra.
Hon fick inte stanna hos henne och lilla Angela en dag längre.
Då gjorde Adele något oväntat. Hon föll på knä, lade sitt huwd in mot Jacob Levin och strök sig som en liderlig katta mot tyget på hans rock. Jacob satt stilla, häpen, utan att förstå. Han lhörde henne snyfta. Han lade handen över sin egen panna. Jaså, var det bara detta hon ville ? Först talade hon om att hon inte ville ha barn, och sedan tryckte #hon sig intill honom, tyst tiggande om ett famntag.
Sådana äro de, tänkte han hånfullt. De maste alltid ba en man för att stoppa till tomrummet i sitt inre.
Han svor till. Adele hade bitit honom i fingret.
-Gå er väg, skrek han. Vem är ni ? Och ni är gäst hos Petra von Pahlen !
Adele stod framför honom. Hon hade hastigt rest sig
igen. Hon grät inte längre. Hon såg på #honom med den oblyga blicken i ögonen.
I detsamma hörde Jacob förstugudorren öppnas. Det ljöd röster i tamburen. Det var hans far och hans hustru som talade. Och Adele uppfattade situationen.
- Då går jag då, sade hon och satte pa sig hatten, som dolde hennes ögon.
När gamle Levin och Sally kommo in till Jacob, sago de helt förvånade ut över att finna en främmande dam där. Jacob presenterade Adele.
-Fru Holmström är sjuk, sade #han slappt. Jag skall ringa efter en bil.
Det blev gamle Benno Levin själv, som när han hörde att Adele bodde hos Petra, med gammaldags artighet forde henne nedför trapporna. Jacob, som sag ut genom fönstret, log, da han fick syn pa sin far med Adele vid
Gamla rara pappa, tänkte han nästan vemodigt. Alltid artig och vördsam mot damerna, föga anande vilka klor som dölja sig under deras mjuka tassar.
Och Jacob gick trött in till sin hustru i sängkam- maren.
Det hade valit avslutning i Mellinska skolan. Attonde klassens flickor hade av den blida skolförcståndarinnan fatt ett särskilt litet tal framviskat till sig, som de åhört staende. Hon viskade alltid fram vad hon hade att säga, fröken Mellbl, och hon blev s¢ändigt vek till sinnes, då hon varje vår sag denna flock halvvuxna flickor i sina ljusa sommarklämmingar framför sig. Hon visste att de som fjärilar skulle flyga ut ur skolsalen och att det enda de riktigt uppfattat av hennes anförande var ordet fri het, utan att alls minnas de varsamt framställda var- ningar hon byggt upp kring just det ordet.
Nu sorlade de i sitt klassrum. Redan sade de med nästan rörda röster:
-Vårt gamla klassrum !
Och när de sade det, kände de som om de lämnat rummet med dess pulpetrader, nötta ka¢eder och svarta tavla långt bakom sig. De pratade livligt med varandra, gjorde upp planer, ja ett tal hölls för klassförestån- darinnan.
Angela, #som hörde till denna klass, lyssnade med en
litet frånvarande min på alitsammams. Under tale¢ satt hon stillsamt framför sin pulpe¢ och följde med fingret de lätta streck, som hon ibland under lektionerna låtit sin blyertspenna göra i pulpetlocket. Det var medan hon vid nagon skrivning tänkt på en svar sats, som hennes tankar icke velat forma, eller då historielärarinnan dröjt sig kvar alltför länge vid sin älskade Karl XII, som Angela låtit pennan löpa så där.
Nu tänkte hon småleende att de där strecken gott klmde för¢alja om hennes kor¢a skoltid på tva ar. I hennes minne skulle dessa år icke lämna kvar starkare intryck än vad som ledigt skulle kunna skuggas med en blyert#enna och till och med utplånas, om man gned riktit,,t därl#å med en fuktig trasa.
Angela hade kommit för sent in i kiassen för att hinna bli riktigt hemmastadd där. De andra flickorna, som bodde i Stockholm och sa länge gatt tillsammans i skolan, hade redan för flera år sedau valt sina bästa vänuer och voro en fast och enig sammanslutmng, svar för en utomståendc att tränga sig in i. Angela hade icke heller lätt att genast bli bekant och vän med flickorna. Så bade hou latit det vara. Ibland hade Ihon varit hem bjudeu tiü någou, som känt sympati för henne# och hon hade själv haft en bjudning tiDbaka. Men till nagon för trolighet hade det aldrig let¢.
Nu såg hon sig om och kände, kanske med ett styng av tomhet, att hon icke skulle sakna någon, och inie heller själv 131i saknad.
Var hon nu vuxen? Den tid hon med bävan och längtan sett fram emot, skulle den redan vara här?
Angela sag på blommorna uppe på katedern: röda, siolcande rosor, violetta lulotärter, de första liljekon- valjerna, stora buketter av gullvivor. Lärarinnans an- sikte synteq knappast bakom blomsterskörden. Nu tac- kade ;hon sina skolbarn. Ocksa hennes röst, som före ståndarinnans nyss förut, var rörd, nästan grötig av annalkande tårar. Detta var saledes ett stort tillfälle, en bändelse, en milstolpe i livet. Men Angela kunde ingenting känna av den myckna rörelsen orokring sig. Ett par av flickorna snyftade högt.
Då tyckte Angela plötsligt att den där lilla gossen f rån länge sedan med de sorgsna ögonen stod vid hennes sida. Liksom dcn gangen på Eka, då #han lett henne långt bort genom skogcn och över ängarna och hon trott att de skulle vandra till himlesr, sträckte han nu ocksa ut sin magra hand och viskade:
-Kom med !
#en Angela skakade sakta på huvudet. Hon tradde icke längre, som då, att man en kväll, när solen i sin nedgang förgyilde hela världen och svepte jorden i sitt genorrrskinliga ljus, kunde vandra rätt in i himmelens häriighet.
Var det därfor att hon var vuxen nu, som hon icke knnde följa den bedjande rösten?
Hon Jlade ju blivit konfirrnerad och Jesus haae talat till henne genom en skäggig gammal prästs mun. Präs- tens tjocka läppar hade liksom s nuiat sönder Jesu ord för henne. Barndornens extatiska förnimmelser av en vit, skinande varelse, som sträckt sina armar mot henne, hade iångsamt dunstat bort. Bakom prästens högtidiiga
uppenbarelse höjde sig Jesus målad på en altartavla, stel och onaturlig, som han visade sig i hundratals kyrkor i lamdet. Det var bara altartavlan som blev kvar, sedan Angela svalt nattvardsvinet, som skulle vara hans biod, och kakan, som skulle vara hans kött. Ännu hade icke det smygande tvivlet väckt någon storm inom henne. Hon bad försiktigtvis sina böner varje kväll. Ack ! Man kunde aldrig veta. Om hon icke lydde, kunde djävulen ämtu piska sin svrms mot jorden och blasa ned henne i helvetet.
Nu slutade kla#sföreståndarinnan med några vänliga ord. Fötterna skrapade mot golvet, flickorna viskade med varandra, böcker slogos ihop med små glada smällar. Ännu en sista gång var det som om man fatt rast och lektionen nyss slutat.
Angela sade adjö till lärarinnan och sina kamrater. En flicka hade i sin pulpet hittat en kvarglömd teddy- björn, som hon haft skoj med under matematiktim- marna. Man skockades kring den lilla lustiga Idksaken, medan klassföreståndarinnan välvilligt mysande såg pa. Teddybjörnen hoppade omkring fran hand till hand. A, vad mycket roligt de haft! Björnen fick många ömma klappar på sin lurviga päls.
Angela gick ut ur skolhuset. I Humlegården stannade hon vid de blommande syrenerna. Syrenträden växte i en rad som väldiga, yviga buketter. Hela gången var fylld av de gredelina blommorna, som l#gnade genom luften. En springbrunn spelade. Dagen var festligt vacker. Angela tänkt.e på att Petra denna dag skulle #a mid-
dag för henne. I#anslirådet Peter von Pahlen, henncs farbroder, och hans familj hade lovat komma. Hans och Betty voro också i Stockholm på besök hcs Sven, som nu skuderade juridlk. Gamle Levin skulle också vara där och doktorn, som Angela var litet rädd för, oah hans Sally. Det skulle nog bli roligt. Paula, Peters dotter, hade Angela knappast träffat. Hon vistades i Schweiz i en pension. Stellan, hennes bror, skuhe bli målare och gick pä akademien. Gotthard, Svens yngre bror, tycktes efter studenten haft svårt att #bestämma sig för något yrke. Han hadc skrivlt hl sig i Uppsala. Edla ville nu som förr bli lärarinna. I#on hade kommit en klass över Angela i skolan och hade #h#la detta år varit #hemma pä lalldet.
Av alla dessa släktingar var ju Petra den Angela tyckte sig stå ojämförligt närmast, och icke lbara för att hon kände henne S,l väl. Angela betraktade alltjämt Petra som en äldre syster. Hon sökte bli lik henne. Om hon kunnat, skulle hon gjort sitt har mörkt också.
I det gemensamma hemmet i Stockholm trivdes de och kommo ännu mera nara varandra. De sutto uppe om kvällarna i vardagsrummet. Nedanför fönstren låg Stockholm. De bodde sa högt upp att de kunde se långt, långt bort. När dagen var slut, tändes rader av ljus. Spårvagnarna gledo fram med sina olikfärgade lyktor. Lanternorna från en eller annan bil skimrade förbi. Stora vita lampor brunno som vänhga jättars ögon inne i de länge öppna affärernas reklamfönster. Ljusskyltar och lysande ramper blinkade redan som muntra och nära sljärnor från enstaka höga hyggnader, Här och där vid
en restauranghörna eller där de sma begynnande bio graferna spirade förtätade sig glansen till en vit, blom- lik aura, #m tycktes varsamt bebåda en mild och gyllene f ramtids gloria. Och himlen över husen var svagt violett, en stor pense, som slog ut #sina sammetslena Mad i skym- ningen .
Angela smålog, där hon gick och tänkte pä dessa hen- nes och Petras stilla aftnar. Långt efterät i livet skulle hon kanske avundsjukt blicka tillbaka på dem, längtande efter deras vila, som en trött människa efter nattens mjuka huvudkudde.
Petra brukade ibland bli orolig för att Angela satt 3ä mycket inne med henne. Da kunde hon ringa efter teaterbiljetter. Den första teaterkvällen! Angela kände sitt hjärta bulta hårdare, när hon mindes den. Hon hade aldrig besökt en teater, förrän hon kom till Stockholm.
Hon hade med Petra stigit in i en salong, stralande av ljus som hon då tyekte. restklädda nr.änniskor sor- lade omkring henne, programmen rasslade i deras hän- der, deras ansikten lyste genomskinligt vita i det dek triska ljuset. Denna förvantånsfulla stämning i luften, imlan ridån gick upp! Och sedan, då scenen låg i ljus och salongen var belt i mörker, förnam Angela de andra människorna omkring sig . . . En tyst, dunkel massa med tusen lysande ögon. Det var alla dessa människor för- samlade i en teatersalong, som först verkade shrka5t på henne. Då hennes ögon hunnit vänja sig vid mörkret, såg hon upp, och där över parketten voro raderna och hon inbillade sig att lysande ögon levde överallt i luften. De voro nära henne, alla dessa okända. Deras andedräkt
fyllde luften omkring henne. Deras parfym doftadc hemlighetcfullt. Halsband och juveler och ringar blän#kte. Snart skuUe de ligga i sina sängar, som Angela i sin, och stirra ut i mörkret, och förbi d#m skulle bilderna av den fullsatta tcatcrsalongen, av skadespelet och dcss scenerier flyga likt lösryckta flarn, vilka deras tankar icke kunde hejda.
Sedan hade vad som försiggick där framme fängslat henne. En kvinna hade kastat sig i sjön och varit nära att drunkna, nu satt hon på en stol, flämtande med vid gade ögon. Hennes röst var hes med en dold klang av smärta. En man lutade sig över henne. Han hade strax gjort ett starkt intryck pa Angela. Varje gång han ta lade spratt hon till, som om hans egendomliga röst trangt till hemler hjärtenerv. Hans gra ögon, grå som ett mulet hav, hade en gång riktats mot Angela, tyckte hon. Det var som om hon med ens förstatt den mannens sorg, hans misslyckande i livet, hans forsök att hjälpa en kvinna, som också glidit utför, till dess hon velat sänka sig i vagorna och aldrig mer se morgonen gry.
Angela hade gratit. När ljuset tändes, var hennes an- sikte vått. Och Petra hade varit orolig över att hon tagit med henne till detta sorgliga skådespel.
Angela hade sedan haft svårt att glömma den där mannen. Kanske var det därför den där första teater- kvällen Sd outplånligt etsat sig in i hennes minne.
Sedan hade hon ibland åter varit pa teatern, men hon hade aldrig sett honom igen. Icke hel}er hade hon läng- tat därefter. Det var som om han velat med henne dela den sorg hans ögon berättat om.
Angela gick långsamt ut ur Humlegarden. När hon promenerade förbi ett bodfönster, såg hon en skymt av sig själv: en blåklädd flicka med en ljus halmhatt på huvudet. Ett ord dansade fram i hennes hjärna, det var det ord den gamla föreståndarinnan framställt så för- siktigt:
"Frihet."
Angela mumlade det, när hon sprang uppför trappan till Johannes' kyrkogård. Ordet hade ännu för hennes öron en ihålig klang som av ett trumslag.
Petra hade prytt middagsbordet med syrener. En krans av syrener låg också kring Angelas tallrik. Det såg ut som ett födelsedagsbord.
-Det är som hemma hos föräldrarna förr i världen, sade Peter von Pahlen.
Lilian, hans fru, log ironiskt, hon tyckte alltid dessa tre syskon voro en smula löjliga, när de kommo tillsam
-A, pappa, nu börjar du igen ! sade också Stellan, Peters son. "Det fanns en syrenhäck runtomkring träd- garden", fortsatte han hemlighetsfullt, härmande sin fars röst.
-Tyst du, utbrast Peter, men i största godmodig- het. Det kommer väl en tid, då du också med en suck erinrar dig de gamla vackra möblerna i dhl pappas och
sitter i en atelje i Paris med alla de skämda frukterna av ditt förbaskade i11udderi runtomkring dig.
Peter tyckte inte orn att Stellan ville bli målare.
-Inte var det ett yrke för en riktig karl, brukade ham säga.
Angeta såg på Stelian, tankfuilt som det var hennes vana att se på människor hon sållan träffade. Det fanns ic#e mycket av man #hog bonom. Han var kiädd i en ljusgrön kavajkostym och hade på sitt ringfinger en signetring, där han låtit gravera slälctvapnet i en stor ametist. Av kamraterna på akademien brukade han kal las Karin. Hans huvud var stort och klotrunt och satt dinglande på en för smai #hals. Ögonen, blå oah vattmiga, voro kupiga med ett uttryck som hos ett fänigt barn. Kinderna #hade en fin skär färg, och kring hans läppar saftade 5ig saliven som om han alltid vore lysten efter en godb* oah redan kände lukten av den. När han ta- lade eiler gick, svängde han kokett på sig och flabbade ibland till på ett oförklarligt sätt, som om han funnit sig själv roligare än allt annat. Från honom gick Angelas blick till Sven.
Sa olika de tva kusinerna voro varandra ! Sven hade från en vacker pojke vuxit upp till en vacker och in- tagande ung man. Med åren hade det judiska draget mer oah mer framträtt hos honom: ögonens sammels- mjukhet, ansiktets bleka ton av elfemben, den en smula högmodiga krökta näsan, den röda, sinnliga munnen.
St#llan brukade säga, att han inte tyckte om judar. De slculle kunna sälja sina själar för pengar, sade han.
-Vi skulle inte få mycket förtjänst, om vi salde din själ i alla fall, kunde då Sven föraktfuilt svara, efter- som Stellan lade orden i hans mun och han för sin del inte alls skämdes för att han var halvjude,
Sven var längre än båda sina föräldrar. Den lille Hans såg med beundran upp på sin store son. För Betty var han alltjämt älsklingsbarnet, den hon vän- tade sig mest av. Edla förstod hon sig icke riktigt på, och Gotthard började bli en sorg för helme, hon som aldrig tyckte sig ha haft några sorger.
Jacob Levin hade fatt sin plats på ena sidan om Sven. Bredvid den unge såg doktorns ansikte uttorkat och trött ut.
-O, vad jag är glad att vi ater äro til1sammans, sade Betty med en suck av belatenhet och nickade at Jacob och Sally.
Hon hade en vid, ljus sommarklänning på sig och liknade, där hon satt, en planta, som trivsamt breder ut sig och slar sina rötter var hon kommer.
-Ingenting är som en familj, sade da Benno Levin med fuktigt glänsande ögon. Den bygger sin mur...
-A, pappa, är du där igen! utropade Jacob och låtsades härma Stellans näsvisa ton.
Benno Levin log.
-Vi få inte tala för våra barn, fortsatte han vis kande över bordet till Peter. De tro att de äro visare än vi. Det äro de också. De ha en hel generations för språng. Men vad jag ville säga, och som min vise son trottnat på att höra mig säga, är att familjen oygger en mur, den timrar upp ett gott samhäile. Det enda fasta och bestandande i en flytande värld. Så många #ha sagt och skrivit det, men det tål väl att Upprepas. Varje gång jag hör eller läser om en skilsmässa, tycker jag att hän- der riva i muren och rycka loss stenar ur den.
-Å, vad han är gräsligt tråkig, viskade Stellan till Angeia.
Angela hörde inte på honom. Hon tyckte om den gamle Levin. Hon mindes den middag hos Hans för flera år sedan, da hon första gången sett honom. Han var sig lik nu som han var da, tyckte hon. Aldern tyck- tes icke besvära honom ännu. Hans kinder voro bara litet mer rynkiga, som ett äpple, som hängt alltför länge framför elden.
-En Ykilsmässa är berättigad, om den ena eller andra parten funnit en annan. Då har du familjen där igen, sade Jacob.
-Och så blir det barn om ett år, och man kallar på doktor Levin, flabbade Stellan.
Sally skrattade högt till med utspärrade, vädrande näsborrar, och det föreföll som om hon i alla avseenden gillade en dylik sakernas vändning.
Men Jacob tittade på Angela. I sin vita klänning såg hon ut som en konfirmand, en liten Jesu brud. Jacob önska#e att han varit i sin första ungdom och fått sin plats bredvid henne. När flickdrömmerierna gått av henne, skulle hon kanske sitta där tung och självsäker som hans eger huitru. Just nu hade han velat smaka henne, få det första famntaget, den första kyssen från denna #dvarsamma mun. Kanske Yteg något av det han kände upp till hang ögon, ty en svag rodnad syntes på Angelas kinder, då hon vek undan från hans blick.
Också Petra 5åg på Angela. Denna somtnar och höst skulle hon bli lämnad ensam. Angela hade anmält sig hll en hushallsskola i Strängnäs. Det skulle bli så tomt.
Petra hade blivit påmind om att något fattades i #hen- nes liv i dag, därigcnom att hon mött Tage Ehrencreutz på gatan med sin unga fru. Han hade ieende lyft på ha$ten till hälsning. Den unga damen vid hans sida hade böjt htet främmande på huvudet. Sedan skulle han väl säga till henne: "Det där var hon, som var så kär i mig.#
Det sved i Petras hjärh, som om hon verkligen hört orden uttalas. Ett minne av hans kyssar hade förts till henne med vinden, där hon gick på trottoaren. Och hon ryste, da hon ett ögonblick sag för sig det tomma kom- mande årct utan Angela.
Nu höll Peter ett litet tal för Angela. Han talade gärna. Hans gummiansikte grimaserade med sorgsna ögon.
Angela var generad över denna dag, som tycktes alla utom henne som något sa betydelsefullt. Också i Peters tal förekom ordet frihet. Men nu rygga#le Angela till baka för det. Vad var meningen med denna frihet de äldre, de vuxna, så gärna togo i munnen ? Voro de då själva fria ? Hon betraktade Peters sorgsua ögon, Petras vemodiga lecnde, Hans, som nervöst smulade sönder sitt bröd utan att veta om det, Jacob Levin, som så envist stirrade på henne. Sago de inte ut som om de bade kedjor bundna om halsen allesammans? De voro hop- kopplade med arbete, beky nmer, barn. Den där friheten var bara en sapbubola, vilken ett ögonblick skimrade framför dem i luften.
Efter kaffet pa middagen gingo de en promenad på Johannes' kyrkogard. Också detta var en av Petras iant-
liga vanor. Hon tyckte då om att tänka sig att hon pro menerade i parken på Eka. De gingo två och två i en lång rad. Först Petra och #ans, sist Ant,ela ocb Jacob Levin, som smugit sig upp till hermes sida.
Det var en vacker aftcn. Ett guldskimmer från den nedgående solen dröjde sig kvar i luften. Pa kyrkvallen växte tulpaner och pingstliljor i gräset. Ett par stora päronträd blommade vih, syrener och häggblommor sände ut en stark doft. På platsen framför kyrkan spe- lade barnen boll. Två svalor veno fdrbi, jagande var- andra på snabba, svarh vingar. Några feta duvor trip- pade pa gången, ivrigt pickande upp ärter, som någon vänlig gammal gumma strödde ut åt dem.
-Ett par av mina släictingar skoia ligga begravna har, sade Angela. Men varken Petra eller ja# ha kunnat hitta namnen pa någon grawård. Kanske aro de ut- plånade.
Jacob såg ned på henne. Den där lilla flickan, som talade om gravstenar och gravvårdar i dåg, då det skulle vara hennes fest ! Men sådana voro de tmga. Mittunder glädjen kände de mull i munnen. Han mindes att han sjädv författat världens sorgmodigaste dikt natten efter det llan tagit studenten. Han bade haft en arbetsam dag, och nu ville han vila ut hos denna unga flicka, som ännu gick med varen i sitt hjärta.
-#er du svalorna? sade han nästan hetsigt. Ve jaga varandra, de finna varandra och äro lyckliga. Sa lä#t de flyga, och så snabbt de fånga lyckan.
Han skämdes för sig själv över att han anslagit denna dåraktigt sentimentala ton. Angela tittade ockiå för-
vånad på ,honom. Vad skulle #hon tro? En gammal far- bror, som pratade om svalorna och lyckan. Och han var ändå knappt fyrtio år. Men Angela tyckte alls inte illa om honom. -Lyckan... sade hon endast dröjande.
Hon följde svalorna med blicken. Deras gälla skrik skuro genom luften. De gingo tysta bredvid varandra. De andra hade stannat under ett kastanjeträd. Dess blommor höjde sig mot den blå himlen. I natt skulle de lysa och dofta för ensliga vandra}e, som gingo över kyrkogarden. Ooh dessa skulle fly med klappande hjär tan, som om de döda tänt sina ljus över gravstenarna.
-Det blir kallt, sade Lilian med en lätt rysning ocb svepte sin vita sidenschal tätare om sig. Skola vi inte gå in ?
Men Angela dröjde ännu i porten, medan hennes släk thlgar gingo uppför trapporna. Hon böjde huvudet framat, som on hon lyssnat. Var det tiil de två lyckliga svalornas skrik ?
Jacob Levin, som stod tätt oakom henne, grep henne med sina smala händer om axlarna.
Hon vände ett nästan ångestfullt ansikte mot honom. Han tyckte sig se hennes framtid redan stå tecknad på hennes panna, som ett märke intryckt av ödets hand.
En gång skall också hon komma till mig, tänkte #han snJIbbt. Hon som de andra. Men aldrig skall hon be mig om att befria henne fran ett hatat barn. Nej, hon kom- mer att föda hjältemodigt.
Det var som om Angela anat hans tankar. En sekund betraktade hon honom med den där ångestfulla blicken i
ögonen, sa började hon långsamt gå uppför trappan. Han följde henne.
Ljuset fran ett av trappfönstren föll över hennes ge- stalt, ännu en outvecklad ung flickas kropp, lik en blom ma som väntar på att frömjölet skall föras till herme med sommarvinden för att fröna skola mogna inom en rodnande kalk.
Väckarklockan ringde. Dess ljud skar plötsligt igenom rummets stillhet, där drömmarna under en lang natt tysta och ensamma härskat.
Angela spratt till. Hennes huvud, som legat nedtryckt i den vita kudden, rörde sig oroligt fram och tillbalca. Bakom de slutna ögonloclcen såg hon ett rött töcken sk mra. Långsamt slog hon upp ögonen och stirrade yrvaket framför sig. Det var rullgardinen, som var röd, av en glad röd färg, och utanför den lyste redan solen och kom denna morgonglada rullgardin att se rentav brinnande ut.
I rummet stodo mot långväggen tre sängar, vilkas resårbottnar sakta knarrade. De voro skilda åt av bom ullsgardiner, som kunde dragas för, sa att de tre flic korNa soJn sovo i rummet lago i var sitt litet bås, som i ett stall. Allting i rummet hade samma röda färgton som rullgardinen: dörrarna, de få möblerna, den i rosor mönstrade tapeten, ja lavoarens tre runda tvättfat.
Det var inte Angela som skulle upp denna morgon. Det var Margit Blomstrand, grosshandlardotter från
Norrköping Hennes säng stod längst bort från fönst- ret, narmast dörren. Emellan henne och An,,ela hade Gerda Holmen Sill säng. EIon var förlovad och redan ett par och tjugu år gammal. Margit var bara sjutton
Nu hörde Angela hur Margit gäspade och sträekte på sig borta bakom sitt förhänge Med ett skutt var hon så uppe på golvet i sitt långa nattlinne. Hon kastade en snabb blick bort till de andra för att se om de sovo. Ja, Gerda sov verkligen med tmlga, jämna andetag. Hon brukade vara svar att väcka, fast det var sa ljust nu om sornmarmorgnarna. Angela blur#tade litet för att Margit ej skulle se att hon var vaken och då genast rulla upp gardinen.
Angela höll på att slumra till, då hon på nytt stördes, nu av ett valdsamt plaskande med vattnct i ett av hand faten. Angela oppnade sömnigt ögonen. Margit stod nalcen mitt framför den röda dörren och for med en svamp över hela sin kropp. Det var det enda sättet att få bort sömnen, som lurade i ögonlocken Hon var vit och slank rned svagt svängda höftlinjer. De sma fasta brösten darrade vid hennes rrrelser, de runda armarna slängde. Ur det söta, rosiga ansiktet kisade två blå och ktara ögon. Kroppen lyste som en laga mot dörren. Angeta stirrade betagen på Margit.
-Hej, är du vaken? sade Margit med en #hes visk- ning,
Angela nickade.
-Och du, lyckliga varetse, som får sova, sade då Margit.
-Jag sover ju inte, log Angela.
-Du väckte mig i natt, fortsatte Margit viktigt. Du pratar ju i somnen. Varfor sadc du inte det från bör- jan ? Det var konstigt att höra. Du talade med en hög, pipig barnröst.
Margit lät handduicen falla och stod där ogenerad med sin lysande vita kropp.
-Vad sade jag da? frågade Angela nyfiket.
-Ba ! Bara smörja. Inte brydde jag mig om att höra
Nu ljod trampet av fotsteg i trappan.
-De andra aro fardiga, utbrast Margit och borjade kiä sig med rasande fart.
Nar Margit gatt, lade Angela händerna under nac ken och funderadc. Nu hade hon varit pa Prästkragens hushallsskola ett par dagar. Ett sadant fanigt namn: "Prästkragen." Varför inle lika gärna "Lingon med mjölk", som de nu ätit i tva dagar, därför att flickorna inte skuJle fa lara sig laga efterrätter förrän om en tid.# Det var väl froken Henrika Strussenhielm som hittat på det. Hon såg ut att ha kansla för det poetiska. Och hon förestod ända koket.
Men har var vackcrt. När Angela haromdagen kom mit med Malarbaten, hade hon sett staden på iångt håll, först domlcyrkans torn, som reste sig mot himlen, och så, när båten gled narmare, tyckte hon att den lilla staden gungade pa ett violett och vitt moln. Det var syrenerna. Aldrig hade Angela sett sa mycket syrener. Varje #us hade sin trädgard med syrenhäck. Och från blad och blommor steg en entonig sång upp och fyllde luften med kvitter och pip fran tusentals småfåglars strupar. Pa
träbryggan hade de båda föreståndarinnorna för Präst- kragen, fröknarna Strussenhielm, stått, den ena lång, mager, liksom stelbent, den andra liten, rörlig, med skära fläckar pa kinderna.
Det hade varit en annan blivande elev på Prästkragen med på båten. A.ngela och hon hade suttit och tittat på varandra från var sin bänk, vänt bort huvudena och granskat varandra igen. Det var en kraftigt byggd ung flicka i en elegant brun ulster. Hon hade den bruna halmhatten neddragen i pannan, och Angela hade först bara sett hennes mun, en vacker röd mun, och det hade ryckt i mungiporna, som om flickan kämpat med gråten. När solen stack på, „littrande över de blå vågorna, hade den unga flickan med en plötslig, pojkaktig rörelse skjutit hatten i nacken och sett upp. En test av kort, blont hår foll ned over pannan, hon strok tmdan den och Angela såg hennes ansikte, ett blekt runt ansikte med trubbig nasa och ett par skimrande djupblå ögon. Hon var egentligen ful, men det var ögonen. Det fanns ännu tårar i dem. Hon vände sig mot Angela med ett odygdigt, lustigt leende, trots tårarna:
- Ni skall ocksa till hushallsskolan. Jag hörde det, när ni tog avsked vid båten.
Angela nickade med en lätt känsla av upprördbet.
-Ja, sade hon, ni också?
-Jo, jag skall det.
Rösten hade en iiten brytning. Kanske var det åt finlandssvenska. Det lät behagligt.
Innan baten kommit fram till sin bestämmelseort, hade de blivit bekanta med varandra. Den andra hette Stann
Landborg, sade hon. Det var tryggt, hade Angela tänkt, att komma så där till ett främmande st.ille och redan ha någon, som man kände bland alla de nya.
Sedan pa eftermiddagen, då alla flickorna suttit sam- lade i salen, hade fröken Henrilca hallit ett litet anfö- rande och önskat dem välkomDa. Hon hade låtit sa till- gjord på rösten. Flickorna, det var minst tjugu stycken, hade uppdelats i olika arbetslag med fem, sex flickor i varje lag.
Medan fröken Hcnrika varit sysselsatt med detta, hade Angelas och Stamlys ögon mötts. De hade kom- mit i samma arbetslag, och det hade gjort Angela för tjust. Kanske trodde fröken Henri'.a att de kände var- andra förut. Hon var mycket tillmötesgaende.
Och nu hade redan två dagar gått, flugit i väg. Det hade varit br.ldska, uppackning, fördelande av rum och rumskamratcr. Angela kånde sig ännu helt yr i huvu det. Där hon lag, skymtadc flickornas ansikten förbi henne, i hennes huvud ljöd ljudet av deras röster och skratt, händer snuddadc vid helmes. Hon var så ovan. Hon tyckte att hon aldrig sett s.# manga flickor på en gang.
Nu ringde klockan där nere till allmän uppstigning. Dörrar öppnadcs och stängdes, snaWa stcg hördes, trap pan knakade där ute. En elev skurade golvet i förstugan en trappa upp utanför Angelas dorr. Borsten skrapade hart mot panelem Snart skulle det vita pa panelcn vara bortnött av tafatta flickhänder, som aldrig hallit i en skurborste. I rummet bredvid stcgo flickorna upp, gäs pade, suckade, fnittrade. Dct var ett lytt hus. Om natten
genljöd det av andetag, suckar och kmakande sängbott- nar, och hela dagen surrade det av flickröster,
Angela drog upp gardinen. Ute på gräsmattan stod Stanny böjd över en tvättbalja, där hon sköljde något, Hon såg ut som en pojke med sitt underliga kortklippta ljusa bar och sina breda axlar.
En handduk som hängt i Angelas fönster ryckte sig lös i det plötsliga vinddraget och fladdrade likt en vit fågel ned på marken. Stanny vände sig om och log upp till Angela.
-Skynda dig, ropade hon glatt. Vi få brända plät- tar till frukost.
Fröken Fredrika Strussenhielm satt ttppe i det stora vindsrummet på Prästkragen, vilket var hennes och sys- terns gemensamma rum. Pa mahognysekretären fram- för henne låg boken, där hon brukade skriva in de ny- komnas namn, alder och erlagda kursavgifter, uppsla- gen. Utifrån garden hördes flickornas röster. Det var afton och de flesta voro lediga.
Den lilla förgyllda spegeln över sekretären, som lätt lutade ut från väggen, återgav hennes ansikte och en bit av rummet hakom, Men fröken Strussenhielm sag inte en enda gang i spegeln. Henncs har var blankt, mittbenat och svart utan ett grått hårstrå, fastän hon nu var femtio år. Pannan, låg och knotig, stack ut över ögonen, som dolde sig i ögonhalorna, gra med en sträng, allvarlig blick. Näsan, aristokratiskt böjd mot den bleka Itopknipna munnen, hade ocksa en Vi95 knotighet, liksom hennes pamna, hennes arrnar, hennes höfter. En röd- randig bomullsklänning föll löst, höljande en kropp som icke gömde ett spår av kvarglömd kvinnlighet, En lag- klackad brun sko stack fram under kjolkanten,
Fröken Strussenhielm synade långsamt namnen #hon skrivit in i boken med en bred och fast stil. Det var återigen denna blandning av bondenamn, en hette Lin- nea Sofia Larsdotter, borgerliga namn och nagra styc- ken adliga. Skolan skulle ha en moderat demokratisk anda.
Under de år fröknarna Strttssenhielm styrt Präst- kragen hade denna blandning alltid visat sig ypperlig. De starkare och mera kunniga bondMickorna hade satt fart i stadsflickorna och de bortskämda döttrarna från ämbetsmanna- och officershem. Bonddöttrarna #hade nog också ibland varit bortskämda, stolta och märkvärdigt halsstarriga, men det hade fröken Fredrika snart tagit ur dem genom att låta dem förstå att de nu inte voro hemma pa landet. Hon föredrog ändå alltid flickorna fran finare familjer. Det var ett nöje för henne att kunna #slå upp dem i släktkalendrar eller i adelskalen- dern. Hon tog snabbt reda på vad deras mödrar voro födda i s#g sjalva, namnen pa deras farföräldrar, mor- föräldrar, fastrar ooh mostrar. Ibland hämde det att de wro släktingar till #enne på langt håll eller rentav nära. Mot dessa visade #hon sig då särskilt vänlig. Det kunde inte hjalpas. Man kinde sig inte rjk#igt till pass annat än med dem, som uppfostrats i samma miljö och som voro liksom av san}ma Mod som man själv. Blodet, det blå, aristokratiska, rö#de sig ända alltid i tonfall ocb uttryckssätt, ja i sättet att ga och föra sig.
Fröknarna Strussenhielms far hade varit överste- löjtnant och ägare till ett stort ställe i Uppland, dar tre döttrar vuxit upp. En var gift med en kammarherre von Schrader i Närke. Föräldrarna voro nu för länge sedan döda. Egendomen, som ej varit fideikommiss, hade sålts. Först hade de båda ogifta systrarna, Henrika och Fredrika, slagit sig ned i Stockholm i en liten lägenhet. Men de hade ej trivts, och dcn hade ocksa varit för dyr för dem. Slutligen, då arvet mer och mer smält samman, hade de fått iden till Prästkragen. Efter oändliga råd plägningar med anhöriga och bekanta hade de verk ligen vågat sig på att sätta sin plan i verket. Hela släk- ten lovprisade dem, kallade dem duktiga små människor, energiska, ja våghalsiga garlla flickor:
-Nog hade vi trott Fredrika om det, men lilla söta Henrika, sangfågcln, hur skall det gå med henne?
Fröken Fredrika log litet bistert där hon satt vid sekre- tären, som var alltför liten och sirlig för den stora m- skrivningsboken och kassaboken och den mängd av pap- per den nu maste rymma i stället för sitt forna innehåll av sma rosafärgade biljetter, band och bleknade kotil- jongsmärken. Det var icke utan, att hon var åtskilligt stolt över syster Henrlka, den lilla bortkelade Riken, pappas älsklingsdotter. Lilla Riken jämrade sig väl ibland, snyftade, som hon brukade, utan att gråta, med de runda ögonen vidöppna, fydda av förebråelser mot det grymma, grymma livet, men laga mat det hade hon visat att hon kunde. Hon hade det i händerna, i gom- men. Det var en fröjd att se henne smaksätta en rätt, vända på en stek eller vispa till kaksmet. Det var helt enkelt storartat, när man bara tänkte på hur ofta hon förr i världen blivit oortschasad från det stora herr-
gårdskölcet av arga kakerskor, som varit hela husets skräck och fasa.
Riken hade haft en kärlekshistoria. Det hade varit cn uppståndelse. Den lilla gåsen hade förälskat sig i en pastorsadjm#kt. En fattig stackare med sliten långrock och ett par milda, vackra ögon. Honom ville hon ha. De skulle visst bilda ett Guds nke på jorden, så förvirrad hade den lilla blivit av pastorns vackra prat
En hel sommar hade dct varat. Sedan kom pastorn bort. Han fcrsvann fran prästgårdcn. Överstelöjtnan ten kände nog sammanlhanget. Han hade bara behövt säga ett par ord till sin vän prosben, som spelade vira med honom om lördagskvällarna. #ver ett par rykande toddar hade Rikens öde agjorts av två gubbar, vilka saknade allt sinne för det romantiska. Sedan hade Riken haft ctt krossat hjärta. Hon tog fram det ibland och be- undrade det i sällskap med Fredrika, vilkcns eget hjärta aldrig fatt nagon spricka av kärlekens glödande eld. net där spruckna hjärtat blev som dcras gemensamma egendom, en hemligt glänsande skatt. Glansen värmde dem båda. När nagot misslyckades i kökot eller när kassabokens siffror inte stämde, samlade sig sorgen till en jämmerlig suck.
Ack, om jag bara fått pastorsadjunkten, tänkte Riken.
- Stackars lilla Riken, mumlade Fredrika. Om hon bara fått sin pastorsadjunkt.
Sa blandade sig den försvunne pastorsadjunkten med de mllda ögonen och sitt Guds rike på jorden in i brända såser och felaktiga siffror.
Flickorna ärvde honom från ar till år. De hade snabbt
spårat upp lilla Rikens kärlekshistoria. De viskade, faYtän Riken ju aldrig hörde det: -Nu har pastorsadjunkten varit framme igen!
Och så sprutade de av skratt, därför att den gamla frökens pastorsadjunkt var så löjlig i deras ögon.
De kallade de tva fröknarna för "stn#tsarna". Det låg ju så nära till #hands, da man tänkte pa namnet. Och Rikens sätt att dölja s;n kärlekshlstona var inte olik strutsens, da han tror sig helt och hållet gömd för att han stiaker huvudet i en buske.
Visste fröknarna av att de kallades för strutsarna? Ja-nej ! De tycktc om att bortse från flickornas fnit ter och skämt, när det gällde dem själva. Släktens lov sånger hade väl stigit dem litet åt #huvudet. De #eund- rade ju också ömsesidi#t varandra. Så trodde de sig hålla sin lärarinnegärning högt, då det i verkligheten var sig själva de beundrade så mycket. De talade stän digt om att de "fostrade de unga" till ett 6tort och ideellt kall Dessa flicksnärtor skulle bli hustrur och mödrar -fosterlandets hopp och välsignelse. Här bereddes de ju till att längre fram kunna varda sina egna hem. En gån#g skulle deras män i sina hjärtan tacka fröken Riken och fröken Fredrika för de förståndiga fruar de fått.
Så tänkte fröknarna Strussenhielm, medan de gingo runt i sin egen lilla värld a11deles som när de bott hemma hos pappa och mamma. De voro snåla om varje öre, spa- rade och lade ihop. En gång rkulle de som gamla få sitta i lugn och ro i ett ensamt litet hem, fritt från näs- visa flickor. I grunden varken höllo de av eller förstodo de silg på ungdom. Men det var en av dcras omedvetna
76
lögner, att de älskade unga flickor. De avundades dem. De skära kinderna, de ljusa lockarna, dc svängande höf terna, de lätta fötterna, som dansade fram, alltsammans tycktes ropa hanfullt till dern:
- Sådana ha ni varit. Det är förbi. Ert lyckliga tillfälle i livet har glidit undan.
Sa var det. Rikcn rynkade of rivilligt pannan, då hon om morgnarna :kom ned i Isöket och cn lukt av unga flickor slog emot henne. När hon satt lutad över bibeln och läste högt ett kapitel efter frukosten, ty det börjades varje arbetsdag med, förnam hon med en livlig känsla av obehag dc ungas glidande rörelser på stolarna, prass- let av stärlsts förkläden, skrapet av fötter mot golvet. De kunde ju aldrig halla sig stilla. De voro en sjö med glittrande vagOr, som ständigt krusade sig, en flock ulliga lamm på en äng, som skockade sig tillsammans, värmande sig mot varandras le#mnar.
Gud, lat mig vara god i dag, tänkte då Rilcen med sammanknipna ögonlock.
Och som om Gud genast villfarit hcnnes begäran, fick hennes ansikte ett uttryck av en tunn godhet, som om man dragit över det med blänkande fernissa.
Fröken Fredrikas kristendom var inte sa lättvindig. Men också med henne var Gud enig, fastän pa ett mera barskt och #högt sätt. Hon föraktade med sin Gud all sköns flärd och fjäsk. Det gav sitt utslag i hennes kläd sel, hennes lågklackade skor, hennes slätt benade llår. Gud ville ha F redrika sådan. Det var hennes tröst. Ingen societetsdam kunde burit sina juveler och sidenkläder med större högfärd än fröken Fredrilsa sina trakiga
klänningar och sin kam bak i nackens atvridna hårfläta. Lilla Riken skämtade med henne.
-LägF ditt h.'ir i papiljotter, Diken, bad hon barns- ligt. Du är ick« nagon skolmamsell, utan pappas och mammas rara flicka.
Men Fredrika skakade bara på ihuvudet. Hon före- brådde icke Riken för hennes lilla koketteri med sin person.
Låt henne vara, tänkte hon otaligt. Hon har ju sin hjärtesorg.
Och så fick I#'iken fladdra som en fjäril i alltför ung- domliga klanningar, alltför korta kjolar, ljusa strum por och högklackade skor. Hon var några år yngre än sin syster, liten, knub#ig, med s-na adliga händer och fötter. Haret föll torrt och krusigt kring ansiktet, om nätterna var det lindat i papiljotter. Pa kinderna, som fått många rynkor redan, därför att hennes ansikte var
så rörligt, lyste ett par skära fläckar, omgivande en lilen platt uppnäsa. Munnen hade ett drag av under-
givenhet och 6amlat talamod, i själva verkct förskräck ligt i sin högtidliga självdyrkan.
Men syster Frednka fann henne vacker. Hon hade ju hört det ända sedan barndomen av överstelöjtnant Strussenhielms skrovliga 6tämma:
- Lilla Riken blir en skönhet.
Fröken Fredrika reste sig upp från sekretären. Hon gick fram till bordet och öppnade adelskalendern, som alltid låg till hands. Med förnöjd min läste hon Angelas namn.
-Mycket bra, mumlade hon. Och hon är tydligen god vän med Stanny. Mycket bra och passande.
Stannys mor hade bett fröknarna Strussenhielm se till att Stanny finge en lämplig väninna. Hennes far var den kände bankdirektören Ola Landborg i Stockholm. Modern var finska av tysk härstamning. Hon hette von Durk i sig själv.
- Man måste vara född, brukade Frcdrika säga.
Och en gift dam var född, om hon hctte något adUigt i sig själv. Det var födelsemysteriet. Dunklare var det ej för Fredrika Strussenhielm.
Dörrcn, som stått på glant, sköts försiktigt upp av en svart nos. En terrier kom in. Han var vit med svarta fläckar, var ganska fet och hade kloka, ledsna ögon. När han trippade på sina små ben, vaggade han oeskäf- tigt med kroppen.
-Världen är full av bekymmer, tycktes han säga. Men jag reder mig. Jag reder mig, bara jag får grädde och kotlettben,
När fröken Fredrika fick syn på terriern, upplystes hermcs ansikte av ett nästan fjolligt leende.
-Lilla dumma ponken, lilla sötnos, vad vill han här ?
jollrade hon ömt.
Hela hennes väsen förvandlades, då hon lyfte upp den tjocka klumpen i sitt knä. Värmde han hennes vissna sköte ? När han slickade hennes hårda händer och gnuggade sin fuktiga nos mot hennes knän, satte han icke då i darrning de känslor, som alltjämt slum- rade i hennes gamla jungfrukropp ? En sådan unge
skulle hon haft: skinande, fet, med slickande tunga och med rtumma ogon, som tiggde om ömhet. En unge född i lölmdom, ett foster av dcn oberörda jungfruns hem liga åtra och sugamde, oroliga längtan efter ett manligt kön, Därfor smekte hon honom ocksa sa hetsigt med ett viirigt litet skratt, lade sin mun mot hans orena nos, som nyss rotat i avskradeshogen, och kysste den girigt.
Terriern lät det ske. Gnallde litet, morrade litet, vi- sande tanderna med uppdragen överlapp i ett ondske- fullt leende.
Ute på gårdsplallen väsnades flickorna. En klar, ung- domlig röst hordes över de andra:
- Klockan är åtta. Kom sa fara vi ut på sjön.
Fröken Fredrika lyssnade med kinden mot det äls- kade djurets silkeslena öron.
Så hade hon hört dessa klara flickröster nu i åratal, så hade hon suttit lutad mot sin hund, utan lust att gå ut till sina elever ooh lata en frisk pust av ungdom jaga ned grillerna i det underjordiska hål dit de hörde.
- Lilla ponken ! viskade hon med sir. sträva röst. Lilla älsklirg !
Hunden slöt förnämt och blundande ögonen och lät med välbehag fröken Fredrika kittla honom bakom örat.
-Angela ! Titta en svala!
Det var Stanny, som ropade till. Angela vände 5ig hastigt om. De höllo båda pa med att städa i vävsalen. Nu stodo de och betraktade en svala, som flugit rätt in genom fönstret och oroligt flaxade mot en stängd ruta. Den sas# inte glaset. Den trodde att den kunde komma ut tvärsigenom glaset och slog med små smällande slag vingarna mot det.
- Den gör sig illa, sade Angela ängsligt.
-Jag skall ta den ! viskade Stanny.
-Kan du?
Stanny smög sig fram. Hon höjde handen, sänkte den sna#bt och hade den lilla fågeln mellan fingrarra.
Den stack fram sitt smala huvud, vände och vred på det. Nu var den alldeles tyst, tittade bara upp med klara små ögon, som speglade en darrande solstråle.
-O, vad den är söt ! mumlade Stanny. Och så rädd ! Lägg handen här, Angela! Vad #hjärtat pickar, precis som en klocka.
Ange#la tryckte försil;tigt fingret mot den duniga fågelkroppen. Hjärtat slog. Svalan trodde nog att den nu skulle dö.
De två unga flickorna sågo på varandra över svalan, ieende och ändå litot ,ingsliga.
-Ack, släpp den da, bad Angela lågt.
Men Shnny släppte den inte ännu.
- Den är så mjuk och lustig med sitt pickande hjärta, sade hon.
Hon såg hela tiden på Angela, medan hon talade.
-Vi hade en tam fågel hemma en gang, berättade hon. Det var en krakunge. Han flög efter oss vart vi gingo. Den blev ju al1deles tam. Men den var besvär- lig. Den gömde silverskedar för oss. Allt som glittrade, förstår du. En dag höll den på att flyga sin väg med en vacker brosch mamma hade lagt på toalettbordet. Da försvann den. I;ör varje kråka vi sågo den sommaren ropade vi: Tom ! Tom ! Vi hade kallat den så. Jag minns att mamma var lika ivrig att ropa som vi. Underligt nog. Det var hon som dödat vår fågel, ser du.
Stannys ögon #hade plötsligt mörknat. Hon gick till fönstret ocb öppnade handen. Svalan oredde ut vingarna och flög med ett jublande kvitter upp i det blå. Den f örsvann.
-Nu var den glad, såde Argela.
-Ja, sade Stanny.
Hon lutade sig över Angelas axel. Angela darnmade ivrigt symaskinen. Det var så mycket vinklar och vrår i den, svåra att komma åt.
-Du, Angela, sade Stanny. Vill du inte bli min vän ?
Angela kände en stöt för bröstet. Det var som om hon haft en liten fågel inom sig, som också längtade att bh fri. Men hon svarade inte först.
-Vill du inte?
Angela såg hastigt upp i Stannys ansikte. Kände Stanny det pa samma sätt som hon? Angela lade of ri- villigt shl hand mot hennes hjärta.
-Det slår, viskade hon. Nästan som fågelns.
De ivriga svalorna i deras hjärtan ville flygå ut.
-Aldrig har nagon bett mig bli hennes vän, sade Angela andfått. Aldrig !
-Inte mig heller! svarade Stanny. Jag har aldrig haft någon vän.
-Nu har du en, utbrast Angela.
De gingo till var sin del av rummet och fortsatte tysta sitt arbete.
Angela var glad. Hon dammade ömt möblerna, stan- nade ett tag och kas#le en blick bort mot S#hnny och fortsatte igen. Shnny tänkte: Förrådde jag mamma nu? Men varför ropade hon p vår fagel, när #on ändå hade dödat den ?
Stanny nickade hastigt åt Angela och Fick ut ur sa- len för att fortsätta städningen uppe i flickornas sov- rum. Medan hon stod lutad över sängarna, såg Dhon sin mor framför sig: liten, späd, graciös med ett fylligt, skärt ansikte, som var likt en flickas ansikte under det vita mjwka haret. Hon hade en gång haft en febersjuk- dom och sedan hade håret varit vitt. Det var som en rokokodams silkesperuk. Under skuggan av detta stora vita hår skimrade ögonen blå och underbara som smyc ken. Och som ädelstenar kunde de också ibland få ett blänk av hård metall.
Under Stannys barndom och uppväxt hade det nyck- fulla och besynnerligt intagande vasen, som var hennes mor, givit henne en känsla av att hela världen gungade som ett hav under hennes fötter, eller som om jorden svängt genom rymden med alltför stark fart. Ingenting var sälkert, ingenting tryggt och visst i den luft, där mo- dern andades. Ena dagen smekte hon Stanny, lekte med henne, kallande henne vid de lustigaste namn, som hon själv hittade på, nästa dag var atmosfären iskall. Stanny
fanns icke längre till för henne. Stannys bror Bernard, två år äldre än hon, var väl den enda, som hade nagot inflytande över modern. Hon dyrkade honom. Det var en vacker pojke, hetsig, äventyrslysten, smått hysterisk som hon själv.
Stanny var #ik sin far även till utseendet. Ack, denne far, som hade så litet att säga tiU om i hemmet och som var så fruktad och aktad utanför dess väggar! Stanny tänkte på stämningen vid fru#kosthordet om morgDarna hemma. Där satt fadern vid övre bordsänden, reslig, tung, med breda axlar och huvudet nedsjunket mellan dem som på en oxe. Hans ögon voro sorgsna ibland. Hans förfäder hade varit svenska bönder, och ännu var det som om jord klibbat vid hans fötter, då han rörde sig. Han var god han. Och ändå ! Luften var laddad av hat mehan dessa två, nlka levde sitt liv tillsammans. Stanny börde modern tvista med hennes far den oänd ligt långa frukosten. Då kunde hon awndas solskenet, som smekte rutan där utanför, en fågel som sjöng inne bland parkens träd, barn som lekte pa gatan. Bara hon inte suttit bär meDaD föräldrarna som ett stumt vittne. HOD bkv tidigt mogen, lärde sig fort om männi skorna, såg sp#rjaDde på dem, som om hon väntat att de skulle brista som bubblor av hat och hitterhet. IblaDd kände hon sig som en främling utan foskrland. Modern ville att hon skuUe älsl;a FiDland och Tyskland. Fadern sade ibland småleende att finnarna voro troll, som svens karna icke bunnit klippa naglar och hår på. Stanny fick inga vämner. Hon var rädd att de skulle komma hem till
henDe och höra hennes föräldrar tvista. Så träffade hon mest vuxna människor.
Landborgs förde ett stort hus. De voro förmögna och inflytelserika. Modern svärmade för att ha satong. Litterära storheter och sådana på musikens och veten- skapcns omrade samlades hos dem. Då lyste hon. Stanny kunde sitta tyst och se på henne. Hon frös till, då mo- dern skrattade. Hon gladde sig ändå, när hon märkte, hur de andra beundrade hennes mor. Inom henne grodde faderns och moderns naturer, of örenliga likt två skilda växtslag, vilkas stjälkar och innersta märg icke kunna ympas på varandra. Hon led därav, kände sig dragas än till fadent, än till modcrn. Det var som att slitas i stycken.
Stanny hade glatt sig åt att få komma från hemmet till hushallsskolan. Antligen ro, äntligen skulle hon#kunna få andas ttt. Visst! Om icke moderns brev varit! Hon skrev regelbundet ¢vå, ja tre gånger i veckan, likt en älskare. Hennes handstil, nervös och snabb, som kor sade det tunna papperet pa längden och breddcn, fyllde Stalmy mcd hat. Ibland rev hon hastigt sönder dessa brev, bara efter att ha läst ett par rader. Rev dem i små, små bitar, tuggade dem rentav i hysteriskt raseri, men med tarar av medlidande för modern i ögonen, som om det varit henne hon bitit. Hon, hennes dotter ! Hatet vaxte ur kärleken, kärleken ur hatet.
Men det var något annat ocksa. Det föreföll Stanny, som om modern sna#bbt tog if rån henne de människor hon fäste sig vld. Icke hennes far. Ä nej ! Honom fick hon behålla. Men det var Bernard.
Ända sedan Stanny var helt liten hade hon för denne ett par år äldre bror hyst en känsla, som närmade sig svärmeri. Som gosse var han flickaktig, vek och böjlig. Han var också grym. Han slog sin hund, plågade fjäri lar, men grät om han själv stötte sitt knä. Det var något särskilt med hans gråt. Den rörde Stanny. Det var som om himlen stortat ned över henne. Hon såg hans fel, men kunde aldrig banna honom. Modern ville ha honom hos sig. De voro ju så lika varandra. Och så blev han hennes överman. Han var bortskämd, fordrande, med en eharm som icke många kunde motstå. Den enda han i hemmet hade någon hänsyn för var Stanny. Hennes vilja och intelligens voro starkare än hans, och det böjde han sig för.
Om somrarna brukade de vistas på det stora Sörm landsgodset vid Östersjön. När de vandrade sida vid sida i parken cller sprungo på strandens klippor, före foll det ofta Stanny, som om brodern var fliekan. Han gick där med sin läna gang, hans steg hördes knappast. #'ände hon sig mot honom, mötte hon hans ögon, alltid hade de ett uttryck av ironi eller latt löje, som om han skrattat åt ,henne. De hade ända myckct gemensamt. Regniga e31er kalla dagar vistadff de i timmar i det stora biMiote.ket på Ösa, ett valdigt rum, vars väggar voro klädda med bokhyllor oeh med mörkroda skinn- sto3ar, som man sjönk in i som i mjuka bäddar. Då sutto de två syskonen i var sin s#ol och läs#e.
Bernard lärde Stanny röka. Han hade alltid sitt cigar- rettetui fyllt av turkiska cigarretter med munstycken av ron siden, som åt en haremsdam. Den ljusbla röken steg
87
upp i bla moln över deras #hnvuden. I rummet rådde en lätt halvdager. Det luktade av skinnband, damm och papper. Ibland tog Bernard Stannys stora fasta hand o#h lekte med den. Hon lät det ske och såg drömmande pa honom under halvslutna ögonlock. Hon tyckte då att han var en sagoprins, som trätt in i hennes värld, alls icke släkt med henne. I heunes hjärta blann en beund- ran för honom, som gränsade till kärlek. När han någon gang kysste #henne på munnen, ryste hon litet. Hade han nårmat sig henne ytterligare, skulle hon blivit hans älskarinna och lydiga slavinna, helt och hållet omedveten om synd eller blodskam.
Da deras mor steg in i rummct, blåste hon sin oroliga ande över allting. De kastade missnöjda sina cigarretter, slogo igen böckerna, suckade reslgnerat. Men Bcrnard gick ändå till modern, när hon lockade. Da rusade Stanny upp på sitt rum och grät av svartsjuka och raseri. Bernard gled if ran #henne. Och hon hade inga medel att halla #honom kvar hos sig.
Ibland härskade idyllen. Det var när de tre begåvo sig ut pa nagon dagslång segeltur. Då skötte Stanny rodret, kommenderande de andra, som villigt lydde henne, därför att hon var en skicklig seglare. Över det biå vattnet sjöng moderns röst. Hon sjöng vaekert med en djup, underbar ton, #som Stanny aldrig hört hos någon annan sångerska. Den blev till ett med vågornas brus och med havets ständiga växlingar. Seglen svällde fyllda av vind, båten flög fram. Stanny kände sig så lätt om hjärtat, som om även det varit fästat vid ett vitt segel, som dansade bort över havet. Da berättade modern
om sitt land, om sin släkt. En gång hade hon tagit dem med dit bort till en stor egendom, som ägdes av hennes bror. Det var när de voro barn, men de talade ännu ofta därom. Deras mor trivdes aldrig i Sverige. Hon läng- tade ständigt hem, sade hon. Och ändå hade hon ju nu sibt egentliga hem här.
Sommaren innan Stanny kom till Prästkragens hus- hållsskola, hon var då sjutton år, hade något hänt, som gjorde hennes för,hallande till modern än mer besyn- nerligt.
Till Ösa hade då kommit en av Bernards kamrater, en ung underlojtnant. Han var en baron Dermont, av en rik och god slakt, och i hemlighet hade Stannys mor tankt att detta skulle bh ett utmärl#t passande parti för Shnny. Hon gjorde allt för att de tva så mycket som möjligt skulle vara tillsammans. Och Stanny, som ändå anade moderns planer med henne, blev halvt mot sin vilja förtjust i den m#ge mannen. Han var ful, fast med vänliga ogon, och bade en litet löjlig skorrning när han talade, men haDs figur var stor o#h välvå#t. Fru Land- borg var nu fyrtiofem år, men trots sitt vita hår si!g hon ung ut. Han blev icke kär i Stanny, men förälskade
häftigt i #hennes mor.
#n dag gåvo sig Dermont och #ru Landborg ut på seg- ling. Han var en d; ärv seglare och styrde strax ut till havs. Fram emot kvällen blåste det upp. Stanny gick oroligt ned till stranden och såg vågorna med vita kammar kasta sig inåt land. Ingen segelbåt syntes till. Stannys far var i Stockholm Bernard skämtade med henne, när hon kom tillbaka.
-Du tycks då ha blivit riktigt fast för honom, sade han. Ocb så seglar han sin väg med vår lilla mamma.
-Ser du inte att det är storm, svarade Stanny trum- pet. De kunna gå till botten.
-Inte med dessa båda vid styret, sade Bernard och visslade tillgjort.
Stanny såg på honom. De sutto i biblioteket. Det var nu nästan mörkt ute. Bernard var utan rock i en violett skjorta och möricbruna byxor. Han gick fram till Stanny och #smekte henne lätt över kinden. Han satte sig på stolskarmen, böjde sig övemhenne, balanserande med sin cigarrett i andra handen.
-Förstår du inte? viskade han. Gossen är kar i
mams0n.
Stanny ryckte till. Hon mumlade något obegripligt, som han inte uppfattade.
- Och hon... fortsatte han, men hejdade sig och blåste ut en rökring och följde den med blicken, när den vidgade sig, svällde och fördes upp mot taket.
-. . . hon är lik den här rökringen. Inför svärmeri och lätt förälskelse öppnar hon sig, formas om efter mannen, som rökringen formas efter min mun.
Han skrattade åt sin ide.
-Vad säger du?
Stammy lyfte sitt bleka ansikte.
Han kysste benne pa munnen. Denna kyss, given av en lätt,sinnig ung man, utan hänsyn till att det var sys tern han kysste, sjönk in i hennes blod och förgiftade det. De sutto tysta. Stormen rusade fram mot byggnaden.
Uppe i övre våningen hördes krasandet av en fönster- ruta.
Och med ens tyckte Stanny att livet bara var svart natt, storm och träd som riste vacklande, nära att falla. Ginge hon ut nu, skulle havet rulla emot henne, mörk- ret skulle Icväva henne, träden rasa över henne. Ingen städes fanns det trygghet. Marken skälvde. Och där langt borta, kansice pa en ö i skydd för stormen, anda- des och rörde sig #hcnnes mor iikt en häxa, blåsande ofrid och olyckor in i vinden, som red upp mot deras hus. Modern, som fött henne till världen, ville henne icke väl. Vart skali man då ta vägen? Da kokar själva jordens hjärta, hett ooh ont. Då flyr man till en syskon själ, vill gömma sig i den, i tron att denna är ett hus, som aldrig skall falla sönder,
Så gjorde Stanny. Hon kröp in mot sin bror. Han öppnade famnen. Hans violetta #kjorta var av silke. Den kändes så mjuk mot hennes heta kind.
Han satt stilla ett ögonMick med Stanny i sin famn. Vad tänkte han? Att hon var c,kunnig, liten, ett barn som hölls ovetande. Och inom honom växte, likt stormen där ute, ott hat mot denna mor, som tog ifrån henne allt och brukade det för egen del: tigern, det odjuret, som grumlade vattnet, där lammet skulle dricka. Han skulke säga Stanny allt om modern. Genom det nyckel hål, varigenom han ända sedan han var en liten pojke ständigt spionerat pa sin mor, hade han sett mycket. Stanny borde veta. Och så slet han kladerna av sin mor. Han berättade tyst, mod en låg, inträngande röst. Stanny rätade uyp
91 sig, borrade båda sina knutna händer in mot hans bröst, som om hon velat rycka hjärtat ur honom, om han icke talade sanning. Så satt hon stel med vidgad #blick och hlutna händer, som om hon i stormen hakat sig fast vid en uppskjutande kiippa i havet. Och den natten var hon nära att drunkna.
Denna kvinna, som var hennes mor och som h#n öm- som batat och älskat, trädde fram ur rummets dunkel med fläckig kropp oah en mun som brinnande blod. Bernard visste. Bernard berättade... Han hetsade upp sig med kärleksscener han anat sig till och en gång som barn asett. Vilket fruktansvärt vittne skulle han icke varit, om fadern begärt skilsmässa !
Plötsligt tystnade han. Stanny grät. Icke som andra, men tyst, tårlöst, sa att hennes kropp ska#kade som i kramp.
- Du gråter, sadc han förundrad, som han först nu fattat vcm ban talade till.
-Det är inte sant, mumlade Stanny.
Alltjämt tryckte sig hennes händer mot hans bröst. En liten systers händer, som han gripit kring alltför hårt, sa att de IIU blödde.
Då kastade han om. Nej, det var inte sant. Han hade ljugit, ljugit av svartsjuka m#t en mor, som han älgkat alltför passionerat.
Stormen hade bedarrat. Fönstret där uppe slog litet mot väggen, som om nagon knackat pa.
-Gå och lägg dig nu, liten, sade han ömt med helt förändrad röst.
-Jag vågar inte.
Då lyfte han upp henne, bar henne till soffan och lade henne där. Han böjde sig ned mot henne och kysste igen hennes mun.
Jag skulle kunnat älska dig, tanhe han snabbt.
Han tyckte tiden stod stilla. Och den forrädiska tan- ken var dar:
Kanske att hon inte ens är min riktiga syster.
Hur skulle han eljes förklara de kanslor som nu fyllde honom ? Han böjde sig åter mot henne. Han kände henNes kropp under sig, en ung flickas lemmar, undergivna, mjuka, beredda att giva sig hän till honom.
Stanny väntade. Hon betänkte sig inte som han. Hen- nes ögon lyste som stjarnor. Hela hennes vasen glödde.
Då gjorde hon en rörelse, som kom honom att sätta sig upp och hastigt stryka sig över den heta pannan. Hon hade lagt sin ena hand avig över ögonen. Det var en tafatt, barnslig rörelse, som var honom välbekant.
När de voro barn, hade de legat i samma rum i tva vita sängar, som stått tätt bredvid varandra. Och just nar Stamly shlllc somna, bade hon alltid iagt handen över ögonen med den mjuka, skära handflatan vänd uppåt, så att den liknade en snäcka. Ofta hade han små- lctt däråt och undrat för sig själv, om hon samlade nat- tens ljusa drömmar i sin öppna hand, och ibland hade han i sömnen återsett den iilla vänliga handen, och då var den en lyra med spända strängar som sjöngo och susade.
Nu, när hon gjorde samma rorelse, raddade det dem båda . Han gick fram till fönstret, öppnade det och såg
mmlen ljusna över havet. En segelbåt kryssade fram över vattnet. När den kom närmare, upptäckte han sin mor och Dem1ont. Hon hade lagt huvudet mot hans axel. I strimman från ljuset över havet kommo de langsamt glidande, ett trött älskande par, som drcv i hamn med slaka segel. Då log han. -Kom hit, lilla syster, sade han.
De stodo och SdgO på de tva i baten. Så vände de sig mot varandra, och som efter cn tyst överenslcommelse gingo de ut ur rummet c ch uppför trapparl till siaa sovrum.
Morgonen därpå betraktade modern dem oroligt.
Anade de nagot?
Men de två ungas an#sikten voro slutna och otillgäng liga. Hon kände att Stanny måste vinnas på nytt. Kanske hade hon ocksa samvetskval? Eller var dct bara det att hennes kropp var öm efter det harda lägret pa den ste niga ön ute i havet?
Sedan den där natten hade Stanny känt moderns öm- het som en tung börda. Det var därför hon nu ibland rev sönder hennes brev med sådan häftighet. Bernard hade hon detta ar träffat mycket litet. Han had#: blivit kom- menderad till Boden. Ocksa från honom fick hon någon gång brev. Dem gömdc #hon då noga. Hon #hade en liten bunt av dem ombunden med ett rött sidenband.
Men Stanny #hade varit myoket ensam. På båten till hushallyykolan hade hon suttit och sebt på Angela. Då kände hon att henne skulle hon vilja ha till sin vän. Nu
var hon redan gladare, då #hon tänkte på Angelas ord dår ncre i salen.
Stanny blev ett ögonblick stående mitt i rummet och lyssnade. Det var som om hela huset surrade av rwter, av skratt, av fotsteg, av elden, som sj(H i vedkubbarna i spisen, av en vävstol som slog. För första gången fick hon en känsla av verklig samhörighet med människor. Hon hade räckt ut sin hand till en jämnårig, och denna hade tryckt hennes hand tillbaka.
Det var en gammal trasig automobil, som stod i en björkbacl.-e Dere vid Mälaren. Säkert hade ägaren sålt den som skrot till nagon i trakten, och köparen hade latit den hamna här ;bland björkarna över sommaren. En gang hade den haft en läcker chokladbrun färg och ilat omkrhlg i världen surrande och tutande av livslust. Nu hade det mesta av lackeringen flagat av. Bada bak- ringarna var borta. Någon ratt hade dcn aldrig haft, den var av en urmodig modell, som var försedd med styrstång i stället. Styrstången fanns kvar, men arbetade man med den än så mycket, lydde icke framhjulen längre. Bilen stod där nedsjunken i jorden med förar- sätet högt i luften. En björks kvistar böjde sig vag- gande över den. Mossa och blommor och gräs tittade upp invid fotstegem
Flickorna i hushållsskolan fingo alltid ett par tim mars ledighet efter den tidiga middagen. Da brukade Angela och Stanny gå ned till sjön till det undangömda ställe, där bilen stod. Stanny, som kunde köra riktigt, kände till märk-t och sade att det var en gammal Olds
mobile. De klättrade upp på förarsätet. Stanny fattade styrstången, Angela satte sig bredvid henne. De kallade det för att "fara ut och åka". Det var skugga under hängbjörkarna. Gräset doftadc frisl#t och syrligt. Mel- lan trädens grenar sågo de sjön. Det entoniga ljudet av böljorna, som slogo mot stranden, s-nälte samman med suset i träden, en sommarens melodi som sjöng sig in # deras hjärtan, sa att de sedan aldrig mindes denna sommar utan att ocksa för sina öron höra va#ornas och trädens sakta nynnande.
Då talade de lagt med varandra, nästan viskande. Ibland grep Stanny hart om stangen, som ville hon styra bilen med dem båda rätt in i drömmarnas land. Det fö}eföll dem så undcrbart och drömlikt att de nu voro vänner, att de kunde förtro varandra allt och för- stå varandra.
I början hade deras samtal mest rört sig om det som hände omkring dem. De diskuterade flickorna med var andra, som om dessa varit underiiga varelser, skapade av annat stoff än de själva. I deras eget lag var det Nanna Mosin, dotter till en journalist, Judy Rosenrauch, en judeflicka, släkt i släkten med Angela, eftersom hon var dotter till Jacob Levins svager, doktor Simon Rosen rauob, ehuru Angela knappast hade råkat henne något vidare förut, och så Linnea Larsdotter, hemmansägar- dotter från Skåne.
Nanna var cn bortskämd och odräglig flicka i slyn- åren. Hon berättade opassamde historier, som hon upp snappat f rån fadern, retades med de andra, tappade pors- lin i gol#et, och började strax att snyfta och skratta på en
gång. Judy var ett småväxt negertroD med vädrande näsborrar, små, spetsiga, vassa tänder och en svart och ostyrig peruk. Hon roade dem med att sjunga visstum- par utan ett spår till rost, men med livlig och skräck- iDjagande mimik. Bredvid henne såg Linnea ut som en präktig lång bonddräng med sitt runda ansikte och gula, glanslösa hår. E:n tand var utslagen i överkäken, så att hon läspade litet, vilket ytterligare ökade sävligheten och långsamheten i hennes tal.
Bade Angela och Stanny voro förtjusta i Linnea. Hon rorde sig i deras arbetslag lugnt och säkert, klo- kare än de andra, en kvinna som satt inne med arbetets hemlighet. Hennes grå ogon lyste upp hemles alldagliga ansikte. De hade ett uttryck av godhet, men kunde ibland blanka till, som om ett ljus brunnit med orolig låga innanför dem. Det var denna plötsliga, extatiska blick, som gjort att Stanny och #ngela kände sig dragna till bondflickan. Hon var fåordig och icke lätt aU komma nara. Om det var av stolthet eller bara av blyghet som hon höll sig på avstand, visste de inte.
Den sjätte i deras arbetslag var Madeleine Le Fort, en lång, smärt, högadlig flicka, som redan hade en bal- säsong i stockholmssocieteten bakom sig. Hennes an- sikte var kritvitt med genomskinlig hy som alabaster. #)gonen skuggades av långa ögonhar, som släpade mot kinden, n-ir hon sänkte dem. Hennes händer, långa ocb smala med kupiga, välmanikurefade naglar, grepo om- kring sig nervöst och ivrigt och tycktes ge utlopp åt hennes sinnes oro. I köket var lhon tafatt. Hon brande sig pa pannorna och sprang upp i sitt rum och strok
på coldcream på huden, och hon hade icke något be- grepp om matlagning eller de enklaste sysslor.
-Jag har träffat henne pa någon tillställning i Stockholm, sade Stanny, då hon och Angela sutto i bilen en eftermiddag. Hon var mycket uppvaktad. Hon ar bra vacker, tycker du inte ?
-Jo, sadc Angcla. Och anda är hon lik en häst, en som aldrig kant en tygel i munnen.
De skrattade litet. De hade tagit av sig de vita huvud dukarna. Det var så varmt. Stanny grep styrstangen och satte foten pa gaspedalcn.
-Vart skall jag köra? frågadc hon.
Hon såg rätt in i grönskan. En solstrålc tycktes ha slitit sig los fran det nat av strålar, som darrade i lu#- ten, oah den flog omkring bland bladen som ett bevingat vasen, dröjande pa somliga blad, så att dessa blevo klart lysande och de svarta adrorna ini dem sågo ut som trådsmala adror i en hand.
-Jag tror inte på Gud, sade Stanny plötsligt med ett tonfall av oro, som om denna vackra dag, så kdar, så lugn och grön, inte ville stiga in i hennes hjärta.
Angela satt tyst. Hon sag upp pa himlen. Ett vitt litet moln lyste där #ppe, en vit sten i ett hav av blatt.
Vem har kastat den där stenen ? tänkte hon dröm- mande. Kanske Stanny just nu slungade den mot Gud.
Och åter såg Angela for sig ibilden av Gud Fader och hans son, som hon betraktat dem på landskyrkornas altartavlor.
De ha val intet liv, tänkte hon åter. Jag kan stryka bort målarfärgen och det blir ingenting kvar.
Men Stanny, som mistat sin tro på Gud den där långa, stormiga natten, då hon och Bernard väntade på mo- dern, fortsatte med handen kramande om styrstången:
-Eörut bad jag varje kväll upp till himlen. Innan jag somnade, var det som om ett par armar lindat sig om mig. Jag sov väl i Guds famn som ett barn i sin vagga. Nu bar jag svart att somna om nätterna. Det är som om Guds armar blivit bortslitma. Han liknar nu en autik skulptur, stympad, kall som marmorn, och mcd ögon som stirra blinda ut i världen. Han kan inte se mlg mer.
Hon vände sig tvärt mot Angela:
-Ibland har jag en känsla av att den där blinde är min bror Bernard, som inte älskar mig längre. Tror du intc att det kan vara så, att vi älska en människa över alla gränser med en kärlek som liknar dcn vi k:int för Gud, och när han så forsvinner, är det också Gud som icke finns till mer i vara tankar? Det vi förstå är att älska en människa lik oss. Det är därför Gud måste vara personlig. Vi nå inte längre än inom vart eget väsen. Eljes sprängs hjärnan.
-Jag vet ingenting, sade Angela Jag har väl mte kommit så långt som du. Jag trevar omkring mig ocb hittar inte Gud längre.
Deras ord voro tunga och tafatta, men deras hjär- tan jagade 50m faglar omkring i snaren på jakt efter varandra.
-Minns du din mamma? frågade Stanny efter ett ögonblick.
-Ja, men på ett särskilt 5ätt, sade Angela, som
man minns saker, som man drömt. Ibland när jag hör en röst som jag aldrig hört förut, men som har ett visst tonfall, får jag en stöt i bröstet, s#m om min mor ropat på mig. Så är det också, när jag ser ett vackert land slcap för första gången. Ett fotspar intryckt i sand- gången ger mig en förnimmelse av att min mor ilat före mig och att buslcarna böjt sig åt sidan, när hennes kdän- ning snuddat vid dem.
Då kan jag Mi stående alldeles stiJla. Jag är rädd att sträcka fram foten, som om jag då skulle stiga i det tomma intet. Och i det ögonblicket tror ja6 att den le vande varma jorden tar slut just där framför min fot. Och omkring mig isas luften från de många dödas ande- dräkt. Träd, buskar och blommor bli genomskinliga som kristaller. De ha en sadan skönhet att mitt bjärta vill brista. De dofta icke längre, röra sig icke. Allt är stilla i väntan på en röst, som jag aldrig får höra riktigt. Men den trycker mot mitt öra. Jag vet inte, om det är bara min mors röst, det är alla de dödas röskr, som ljudet från en enda strupe darra de i rymden utan att fram bringa en stämma, som man kan urskilja. Ooh så med ens tar spänningen slut ocb jag går vidare. Om det finns ett liv efter detta, inbillar jag mig att det skall vara just så i en evig väntan, en väntan som brinner av hopp. Har du känt något sådant?
-Nej, sade Stanny. Och om min mor vore död, vjlle jag inte höra hennes röst igen.
Hon vände sitt bleka ansikte mot Ange!a. Hastigt släppte hon styrstangen och lade båda sina händer mot Angelas.
-Jag har berättat dig litet om min mor, mumlade hon. Jag fick brev från henne i dag igen. Se hit, så kan du läsa.
Stanny drog upp ett brev ur fickan på sitt förkläde. Det var sammanknycklat, fuktigt, som om hon gråtit över det.
-Läs bara de där raderna, skall du få se.
Angela tittadc litet förvirrad pa den stora slilell, som flöt ö#er pappcret. Där stodo nagra rader understrukna. Hon läste dem tyst:
". . . och om du någonsin överger mig eller tycker om en annan mera än mig dd kommer jag att skjuta mig ett skott för ,bannan med den där lilla revolvern du en gång hittade i lådan i mitt nattduksbord. Jag behöver icke leva längre sedan jag förlorat min dotters kärlek.
-Jag förstår inte, Stanny, sade Angela. Tror du att hon mcnar det-att hon skulle skjuta sig?
Stanny rynkade ögonbrynen.
-IMand tror jag det, sade hon. Hennes far, min morfar, var en hög militär i Finland, hcnnes mor tyska, också av gammal krigarsläkt. Hon har alltsedan hon var fl:cka kunnat sköta en pistol. Hon skulle lika lätt skjuta en annan som sig själv. Det är som om människoliv inte hade något riktigt värde f ör #henne. Men mig skräm- mer hon väl bara med det eviga talet om den där revol vern. Ty alltid kommer hon tillbaka till den. För mig har det blivit som en mara. Jag drömmer om det, tycker att jag hör skottet gä av och ser henne ligga där med blod i pannan. Och mitt i drömmen känner jag da en
obeskrivlig lättnad. Det är slut, tänker jag, hon skall inte plåga mig mer. Det är som om hennes tankar vore pilar som rusa mot mitt bröst på flera mils avstånd. Jag känner dem nu, när jag sitter bredvid dig. Kanske anar hon att jag fått en vän och vill taga dig if rån mig.
De sutto tysta. De förnummo plötsligt nänaron av varandra som en trygghet, en lycka utan gräns. De voro ensamma i bilen, och de tyckte att den rörde sig, lade stycke på stycke bakom sig, till dess de tillsammans flögo framåt i en blå rymd, som genljöd av deras viskningar och förtroenden.
En klocka ringde. Det betydde att de måste tillbaka till skolan. Fritimmen var slut.
Stanny hoppade ur och räckte handen tili Angela. De gingo upp genom hagcn, följandc en liten stig genom gräset, som deras fotsteg dessa dagar redan trampat till.
Stannys och Angclas lag hade hållit pa nu i tre dagar med att tvätta. De hade fatt lära sig att sköta en tvätt från första börjam Dc hade latit lakan och dukar ligga i vatten över natten. #:n dag hade de stått över de ång- ande baljorna och gnott kläderna, heta i ansiktena av den vam#a och fuktiga luften. Sedan hade tvätten fått koka i lut, och därpa hade dc sköljt alltsammans nere vid sjön och klappat Icläderna, så att de om kvällen varit ömma i varenda muskel, och när de äntligen hängt upp sin tvätt ute på backen och tänkt att den .skulle fa hanga där över natten, började det mulna, oeh snart föll regnet från en gra och dyster himmel.
Angela, Stanny och Linnea Larsdotter fingo tillsä gelse att plocka ncd kläderna och spänna upp strecken på den stora torkvinden. Det hadc börjat skymma. Stanny och Angela traskadc omkring i det vata, höga gräset och lade tvätten i cn klädkorg. Linnea samlade allf. vad hon kunde fa tag på i sin rymliga famn och bar det omlindat av sina starka armar upp på vinden. Så sprang hon flera gånger fram och tillbaka och hann få
ned mera tvätt än Angela och Stanny orkade bära i korgen, Flickorna hade varit fyllda av beundran för den långa bondflickan dessa arbetsamma och brådskande dagar. Hon var outtröttlig. När de icke visste något, frå- gade de henne till råds,
-Langa över det till mig, sade hon, när någon av flickorna gnott och gnott på ett plagg, som icke ville bli rent.
Under #ennff bänder blev det solkiga linnet av en bländande vrthet. Löddret sjöd om fingrarna pa henne. E#ennes raka hår lockade sig i värmen och stod i en sky kring hennes breda, hederliga ansikte. Hennes rörelser, eljes sa säviiga och iångsamma, undergingo en förvand- ling. Lle blevo mjuica, snabba, och ögonen lyste av fröjd över arbetet.
Nanna hade jämrat sig, skrattat och gratit och slnt ligen slagit sig ned pa en hög kläder i tvättstugan, där hon blivit slttande, medan hon, likgiltig för de andras ansträngningar, underhållit dem med sina dumma hi#t# rier. De andra, som heller aldrig varit med om någon
stortvätt, hade ända velat visa slg lllca auknga som Linnea, vilken många gånger skött tvätten hemma. Lilla Judy #hade stått på en pall för att kunna gno kläderna i den höga tvättbunken, och lhon hade gång på gang skrämt dem genom att hon i sin iver fått pallen att vicka till, så att det såg ut, som om hon skulle trilla på huvu- det ned i vattnet. Och Madeleine hade fått valkar i sitt fina 6kinn. Stanny ooh Angela betraktade Linnea i SIDyg och försökte göra som #hon. Underlärarinnan, fröken Bell von Wenden, som före-
stod sömnad, vävning och annat handarbete, hade tittat in till dem då och da med kaf fe. Nu stod hon och sag på flickorna genom salsfönstret. Hon kände ingen lust att gå ut i regnet. Det var en smärt dam på trettio år, som ha ie ett blekt ansikte med stolt, fin näsa, röda, smala läppar, ljusa ögon och en massa färgat, gullgult hår. Det var första sommaren hon var på hushallsskolan. Hon trivdes icke med fröknarna. Men hon tyckte om flickorna och visste att hon var omtyckt av dem tillbaka. Också hon hade #nrit tacksam över att Linnea visade sig så duktig. Det var en stor hjälp för #henne, ty systrarna Strussenhielm hade vält den största delen av arbetsbör- dan på sin nya underlärarinna. Den de haft förut hade varit en foglig liten människa, som icke velat eller ej or- kat säga emot dem, och de ansågo Bells knappa hövlig- het mot dem som ett trots av en utan ail orsak stursk och högfärdig person.
Det hade genast förefallit dem misstänkt att hon kal- lade sig von Wenden, när de ej kunnat återfinna henne i sina n#ötta adelskalendrar från sekelslutet under den då för länge sedan på manssidan och r899 också på kvinnosidan utgångna urgamla livländska ätten Wenden. Som sista kvarlevande hade där angivits den åidersttgna änkan efter läroverksadjunkten och kompositören Giu- seppe Garibaldi Astolf Mozart Wenden, Arabella Er- nestina, själv född Wenden och kusin till sin mam. Se- dan hade fröknarna ju snabbt försäkrat sig om att Beil hade upptagits till foskrdotter av just denna änkefru Wenden. Icke deYto mindre syntes det dem mer än tvi- velaktigt att hon kunnat få laglig rätt att begagna det
fran Östersjöprovinsernas historia kända adliga namnet, till på köpet föregånget av ett von, ehuru det vid den tiden icke funnits andra bärare av detta än den gamla frun, som av förmodligen mystiska anledningar drivits tiil att giva hcnne det. Saken förbättrades nämligen ingalunda enligt fröknarnas begrepp av de rykten, som så småningom kommo till deras öron, att Bcll skulle vara en dotter av den musikaliske läroverksadjunkten själv tillsammans med en italiensk harpspelerska, Yom under ett par år i början av r880 talet rest omkring i Sverige och med vilken han länge skulle ha uppehallit förbin
delsen, även efter det hon ätervänt till sitt hcmland.
Den tvetydiga och utmanande varelsens guldgula hår stack dem också i ögonen. Särskilt var Fredrika ond däröver, medan Riken inom sig undrade, om hon skulle kunna fråga fröken Bell vad #hon använt för tiuktur. Bell hade strax genomskådat dem, oc2b det bercdde hemle nog atskilligt nöje, men dock ej så mycket att det uppvägde det obehag ihon hade av deras gudaktiga miner, deras småsinthet och brist pä känsla för andra. Jag skall gå upp till flickorna på vinden om en stund, tänkte nu denna hemlighetsfulla fröken Bell von Wen- den, där hon stod och kände sig olustig.
Men så glömde hon bort dem för andra göromål.
Stanny och Angela stretade med sin korg uppför den smala vindstrappan. De skrattade, pustade, voro nära att tappa korgen och togo i på nytt. Uppkomma på den stora vinden, som gick över l#ela huset, stannade de ett ögon- blick och sago sig omkring. Det var dunkelt under ta- kets breda tvärbjäikar. De hårt spända strecken löpte
framfor deras ögon i långa rader, knappt urskiljbara. Från luckorna i taket föll ett grått ljus. På kortsidan var också ett fönster med en sönderslagen ruta, var- igenom den fuktiga iuften, kylig av regnet, slog in.
Först sågo de icke till Linnea. Men då de kommo fram till fönstret, funno de henne där bredvid en hög tvätt. Hon satt nedhukad med armarna om huvudet. Da de närmade sig, lyfte hon ansiktet, och de märkte att hon bade gråtit.
-Men Linnea, utbrast Shnny bestört. Är du sjuk?
Hon sprang raskt upp ooh började plocka fram klä- derna för att hänga dem på strecket.
-Vi måsk sluta det här arhetet, sade hon strävt.
Stanny och Angela sago undrande på varandra. Ingen av flickorna sade något mera. De hängde upp plagg efter plagg. När de sprungo tillbaka till högen för att hämta mera, smälide de våta kläderna i förbifarten till deras #heta kinder.
Äntligen var det färdigt. De stannade alla tre fram- för fönstret med den trasiga rutan. Trötta satte de sig ned pa en träbänk som fanns där. #ver trädtopparna sågo de Mälarens vatten, som var kolsvart. Långt bort- ifrån ljöd en ångares dunkande. Och snart gled den fram bakom en udde med klart lysande fönster, s#m speglade sig i vattnet.
Om aftnarna tycktes Mälaren fylld av hemlighets- fulla ljus, som tindrade i vattnet, hastigt tände bitar av stranden, Minkade och försvunno. Angela älskade särskilt vedskutorna, som om förmiddagarna kommo gungande för svällande grå segel och som om kväilarna svarta och
nDkna sträckte sina master som fingrar mot skyn, medan en röd och ensam lykta, fästad i fören, sände en darrandc stråle ned mot en outgrundlig botten. Hon visste ju icke, varifran de kommo ellcr vart de färdades. Under en kort stuml satte de hennes fantasi i rörelse, skickande henne en tyst hälsning från en värld, som hon ej kände till, och slocknade åter i nattens mörker.
Hon tlttade på Linnea. Denna #hade lagt armarna över bröstet och såg framför sig med ebt uttryck i sitt ausikte, som Angela icke sett dår förut.
-Är du sjuk? frågade Stanny igen.
Linnea skakade på huvudet. Hon kramade om sitt bröst som vore hon rädd att hennes hjärta eljes skulle spränga sig ut från sitt gömsle och visa sig ohöljt för de andra.
När hon reste sig, tappade hon ett litet fotografi på golvet. Stamly tog upp det för att räcka hemne det, men kunde ej låta bli att titta närmare på kortet. Det före ställde en liten två års flicka med ett ljust, krusigt har krir g ett leende ansikte. Hon sträckte f ram ett par knubbiga armar, som ville hon omfamna någon
-Ne;, så söt, sade Shnny, och Angela lutade sig över hennes axel för att också fa se.
Linnea vände sig långsamt om. När hon upptäckte fotografiet i flickornas händer, lossnade det hårda grepp hon hållit sig själv i, armarna föllo ned utefter sidorua.
-Tycker du hon är söt?
Hennes stämma hade en ny klang av ömhet och glädje.
-Vet ni, det är min lilla dotter.
-Din dotter, utbrast Angela häpen. Har du en dotter ?
Linnea nickade.
-Ja, jag har det. Det var därför jag grät nyss. Mor skrev att bon var sjuk, och jag blev så rädd. Det ar första gangen jag varit ifran henne. Jag langtar eiter Viola. Jag har kallat henne så, därför aft hennes ög#n äro blå som violer. Jag #de aldrig tänkt berätta det, fröblarna vefa hlte om det, men när ni nu fingo se hemle...
- Sa undcrligt, mumlade Angela. Du är så ung.
- A, jag ar tjugu ar.
- Berätta om henne, bad Stanny. Vill du inte?
Linnea såg ett ogonblick tvekande på dem. Hon hade från forsta stunden kant sig dragen till Stanny och Angela. Just denna l#vall hade hon behov av deras del- tagande. Hon hade varit så ensam med sin stora hemlig- het här i denna skara av pladdrande och skrattande ung- dotnar.
-Det ar val inte så märkvärdigt, sade hon, men hon satte sig ater på bänken bredvid de två andra.
Och medan Stanny ivrigt studerade hennes ansikte och Angcla sag ut över vattnet efter de röda ljusen, som mottes och s#röko förbi varandra, berättade Linnea. Lik som lyktorna där ute speglade sig i Mälaren, lyste nu bondflickans ord upp det stilla vattnet i Angelas hjarta elt rött sken fran ett annat hjärtas alltld brinnande
XV
När Linnea bara var sexton år, hade en gång en liten avdelning av frälsningsarmen från shden under en hel sommar hållit läger i byn, där hon bodde. De hade haft sina möten i en liten lokal, egentligen en gammal loge, som en troende hemmansagare upplåtit at dem. Har stodo ohyvlade bänkar i långa rader. Dessa bänkar hade inte något ryggstod, utan de hänryckta ahörarna böjde sig fram med händerna på knäna, sa att de alla sägo ut som ödmjuka skolbarn inför den gode Guden. En estrad var uppförd på kortsidan av logen, och har samlad#s kvall efter kvall fralsningssoldaterna i sina blå uniformer n.ed röda band under sång, bön oeh gitarrkmäpp.
Linnea #hade först gått dit för sångens skull. Hon tytkte det var roligt att höra dessa klara röster, som svingade sig som larkor upp mot det darnmiga taket. Sedan började hon lyssna till orden de sjörtgo. Alla sångerna liknade varandra, tyckte hon. De hand#ade om jämmerdalen och sorgehuset, som var jorden, och om
. . . . _ .. .. .. ... _ . . ... . _ _
blå uniformet med röda bänd unde; sant,; bön och gitarrknäpp.
Linnea #hade först gått dit för sångens skull. Hon tyckte det var roligt att höra dessa klara rösfer, som svingade sig Som lärkor upp mot det dammiga taket. Sedan började hon lyssna tdl orden de sjöngo. Alla sangerna liknade varandra, tyckte hon. De handlade om jämmerdalen oeh sorgeh-lset, som var jorden, och am hrnlen odl paradiset, d r alla länetade # vllle krypa på blodiga och syndfulla knän. De rörde henne, dessa små frälsningssoldater med sina anskrämliga bahytt- hattar, ur vilka bleka, extatiska ansikten tittade fram. Det var som om de fångat himlens hemlighet som man fångar solen i en spegel De höllo upp spcgeln, och ske- net fran solen träffade åhörarnas ansikten, så att de blandade slöto ogonen eller sali#t logo. Och så dessa boncr, som varje anföram}e och bikt slutade med:
-Ack, käre fader, stig ned här till oss! Hjälp oss med din goda ande ! Tack för att du har varit hos mig i dag !
Det var som om de ta!at till en kär bekant, som nyss gastat dem och som de bado komma igen.
Den stränge gamle man med morkt skägg och ljung- ande ogon, som Linnea sett för sig, nar hon #ett, för svann, och i stället stod där en smidig och intagande Jesus, med ögon som logo och en röst som smälte Han var så lätt att förstå. Man ville gärna be honom känna sig hemmastadd i ens stuga. Säkert skulle han glatt halla till godo.
Linnea blev en frälst. De små soldaterna jublade over att ha dragit en ung sjal till Gud. Ooh hon själv var lycklig. Hon kunde dock ännu icke besluta sig för att bli frälsningssoldat och taga uniformen på. Hennes far tyckte inte om det. Han sade att han inte begrep sig på dessa sjungande människor, som föraktade alla, vilka icke trodde som de,
En kväll hände det något. Det var ett stort frälsnings- möte. Den ena efter den andra reste sig och vittnade. Det var gamla frälsningssoldater, som berättade om sitt
forna syndiga liv, och nyfrälsta, som darrande stego upp på estraden och bekände att de nu dragits ur en dy, där de varit nära Ett drunkna.
Ur ahörarnas led trädde plötsligt en ung man fram. Han gick med ledig hållning uppför gången och tog ett litet hopp upp pa estraden. Där stod han med handen i sidan, klädd i en fin brun sommarkostym med en röd slips under stärkkragen. Hans ansikte var vackert, och kring tinningarna lockade sig håret blont och ljust. Någon nykommen och otrogen bland ahörarskaran skrek till:
- Se på Nisse!
Men den som ropade blev genast nedtystad.
Linnea kände igen den unge mannen pa estraden. Han hette Nils Persson och var målarmä5tare. I byu var han bekant f ir sitt vilda leverne och sina frun- timmershistorier.
-Ja# vi!l bikta mig. Jesus har i kväll talat till mig, började han med klar och tydlig röst.
-Halleluja, susadc det från frälsningssoldaterna. Tack, käre Jesus.
Han gav dem en snabb blick. Ett ögonblick ryckte det litet i !hans mungipor.
Men sa kastade han sig ut i sin bekännelse och synda- bikt som en hast som frustar av otalighet att komma över en flod. Han hade varit en stor syndare, därom var det intet tvivel. I åhörarskaran fann5 det mån#,a som kände honom, och de lyssnade nästan njutningsfullt till hans bikt. Frälsningssoldaternas halleluja ljöd allt starkare
orh mer förtröstansfullt. De hade fatt en stor fisk i sitt nät i kväll och de skulle draga honom i land.
Linnea hörde på honom ångestfullt. De synder han så iätt bekände tycktes henne fruktansvärda. Hans stämmas intagande klang fick hermes hjärta att klappa. Hon såg honom: en ljus, vacker pojke, med helvetet som en brinnande eld runtomkring sig. Redan slickade en eldtunga hans fjuniga kind. Hans fot skulle slinta och hans kropp bli ett rov för lågorna. Och hon bad för hans stackars själ som hon aldrig förr bedit, medan sången brusade runtomkring henne och frälsningssol- daternas handklappnhlgar och glada, ivriga halleluja fyllde rummet.
Det var som om de haft en stor fest och avbränt rake- ter, som fräsande foro mot skyn, borrande sig in i Guds himmel för att hämta hans svar.
Lät han i sin ofattbara barmhärtighet sin nåd skina också över målarmästare Nils Persson ?
Ett darrande ögonblick var det tyst. Förväntansfulla ögon blickade framför sig, läppar rörde sig, händer knötos. Så brakade svaret löst. Guds raket slog ned bland bänkarna, och från gitarrer och strupar steg en sang, som ville spränga väggarna. Nils Persson var upptagen i Guds rike.
Och här i Guds rike, bland sång, böner och gihrrspel, träffadcs Nils och Linnea. Den nya underbara stjärna, s#m tänts inom henne, strålade väl i hennes öga. Det #ar väl därför han lade märke till henne. Snart följde han henne hem från mötena. Inne i logen stodo de all tid bredvid varandra och sjöngo med öppna hjärtan.
-Ack, Himlen är hos dig!
sjöng Nils och såg på Linnea.
Då ryste hon av lycka. Snart kunde hon icke särskilja den himmelska fröjden, som nyss fyllt helme, från den jordiska glädjen att vara tilisammans med Nils. Åter steg Jesus ned bland de församlade, men nu såg han ut som målarmästare Persson.
När den exalterade stämningen steg i salen och fräls ningssoldaterna lågo på knä på estraden och oleka om kinderna med slutna ögon mumlade sina böner, föllo också Nils och Linnea på knä och bado brinnande att kärleken skulle stanna #hos dem. Och de tyckte att ett vitt och gott Icende svävade i luften över deras #huvuden.
Men då de ater vandrade #hem, dröjde de sig kvar i skogen eller pa en doftande äng, dir det växte präst kragar, blåklockor och klöverblommor. De vadade skrat tande genom blomstren eller de vilade på den mjuka, gröna mossan mne i skogen. Och Nils tog Jesu ord i sin mun, och varje gang han ville ha något av Linnea, sade han att det var Jesus till behag. Jesus hade aldrig menat att människorna bara skuUe ha rätt att älska varandra inom det jordiska äktenskapet och efter världsliga myn- digheters tillåtelse. Den sanna kärleken var släkt med Jesu egen kärlek, som genom anden skänkte de utvalda friheten. Denna Jffu fria kärlek var helig. Linnea var sänd att hjälpa honom, så att ban icke skulle atcrfalla i synden.
Och när hon gav sig belt åt honom, trodde hon att hon än'digen vilade i Jesu famn.
Det kom cn tid av grånslös lycka, som skulle räcka evigt. Varje dag hälsade Linnea med bön och sång. Hon sjöng i sitt arbete, och hon smekte korna i ladugården och kattcn, som ville dricka ur mjölken.
Hennes far betraktade hennc misstänksamt.
-Akta dig ! sade han buttert. Nils är ingenting att Iita på.
Då log hon lyckligt. Hon tyckte att hon blommade. Och #hon viskade ibland med blomstren på ängen, som om de varit hennes små systrar. Så gick sommaren.
Det #blev #höst, och frasningsarmen for in till staden igen. Himlen blev grå, blommorna vissnade och solen gömde 6ig.
Nils tröttnade på Linnea. Det fanns andra och vack rare flickor i byn. Det rus, som betagit honom inne i den varma logen vid Linneas sida, dunstade bort När hon berättad#e för honom att #hon väntade ebt barn, blev han rädd.
Hon såg honom blekna, och då var det som om allt liv kvävdes inom henne.
En dag var Nils försnmnen. Han hade rest bort. Och det skulle dröja, innan han kom igen. Son#iga tade att han hade blivit frälsningssoldat.
Då har han gatt in i armen av feghet, tänkte Linnea. Han skall sjunga och prata bort det onda han gjort.
Men hon, som blev kvar, hon måste igenom det. Hen- nes föräldrar sörjde över henne. När hon gick genom byn, viskade man och skrattade. Men för henne hade en värld öppnat sig, som varken var Guds rike eller jäm-
merdalen, som hon sjungit så många gånger om. Det var en helt ny värld, där ett litet barn klappade med späda händer på himmelens port. -Lat upp, bad det. Låt upp!
Men rymden mörknade åter kring Linnea, och en afton ville hon taga si« liv. Hon glömde barnet för skammen, som skulle komma över henne. Men då hon stod i begrepp att kasta sig i sjön, spratt något tiU inom henne. Hon blev stående stilla pa stranden, framåtböjd, lyssnande. Det var barnet, som rörde sig i hennes sköte. Ett nytt liv ville komma upp i ljuset och njuta av s#len och blommorna# Två små fötter ville gå på den väg Linnea själv vandrade. En klar röst kallade på henne. Då vände #hon om hem.
Hennes far satt vid bordet och åt kvällsvard. Hennes mor rörde bland grytorna, het i ansiktet av värmen fran spisen. Den stora väggklockan tickade, I rummet var en lukt av nyskurat golv och enris.
Linnea satte sig vid bordct mittemot sin far, med huvudet lutat i händerna. Stillheten och ron i hemmet smögo sig in i hennes kvalda sinne, och hon kände med ens en stor frid. Ja, detta var livet. Detta tysta, rena rum hägnade det, slöt sig om det som en bud om ett hgnt och gott #hjärta. Här kunde hon sitta gömd, här skulle hennes barn växa upp och hennes barns barn, led efter led av trygga, stillsamma människor med säv- liga rörelser och kl#ka ögon. De aktade livet sa högt, vårdade sig varligt om det, på samma sä« som de nu höho golv och fat skinande rena. Hon hade i ett ögon blick av förtvivlan och hård smärta vclat bryta kedjan.
Men den höll och skulle hålla i evighet. Då kände hon sig så stark som en av dem. De gamlas händer höilo fast henne, barnet var bundet vid hennes navelsträng. Så stod hon stödd fran alla håll av framtid och förtid, och hennes fötkr grävde sig ned i hemjordens mylla.
Sedan den dagen var hon glad at barnet och grubb- lade ej över vad som skulle hända. Hon födde det utan stora plågor, och när det lag i #hennes famn, ett litet varmt lmyte, som andades och pep och hade mörkt, du nigt hår som en fågelunge på huvudet, då grät hon av lycka.
Hennes föräldrar voro förtjusta i den lilla flickan. Hon fyllde snart stugan med sin jollrande röst.
Följande sommar kommo åter frälsningssoldaterna till byn och bland dem var Nils Persson, som nu gått in i armen. Varför hade han gjort det? Han hade väl behov av ahörare. För honom var väl det där iivet något av vad teatern är för skådespelaren. Estraden i lokalen var hans scen. Från sin upphöjda plats rörde han män- niskornas sinnen. Han sjöng, spelade och vittnade av hjärtans lust, och i mången flickas hröst fick han pul- sen att iclappa fortare.
En dag annonserades i byn ett stort frä1snir#smöte. Lmnea gick dit. Det var som om nagot drivit henne tillbaka till den plats, där hon första gången mött Nils. Kanske ville hon övertyga sig själv att hennes känstor för #honom nu voro döda. Men hon hade icke väntat att de skulle få en så snabb och säker drid som denna kväll.
Då sången ljöd omkring henne, fick hon tårar i ögonen.
- Till Himlen, till Himlen bär vår stig,..
Gitarrerna knäppk, kvittrade kring de sjungandes röster, buro dem sa att de svällde ut och fyllde hela logen.
När sången tysmade, steg en ung man fram på estra- den. Han hade ljust, lockigt hår och glada ögon. Det var Nils Persson. Uniformen klädde honom bra. Han tog av sig mössan nästan med en gest av galanteri, om för flickorna framför honom eller för Jesus var ej gott att veta. Och så började han vittna.
Linnea hörde först inte på. Hon granskade honom oroligt. Den där pladdrande munnen hade hon kysst. Det ljusa baret hade hon smekt Hon tyci#t# att henne# händer borde lämnat spår efter sig. Men så ryckte bon till och blev eldröd.
Han stod där och vittnadc om sin synd med henne.
-Ett barn har blivit fött i hor och lönndom, hörde hon hans röst säga.
Hade han sett henne ? Hur kunde han vara så grym ? Orden hor och lönndom stucko henne.
Vem talade han då om? Om deras lilla #barn, som nu lekte hemma på golvet? Viota med de klaraste blå ögon och sa mjuka och fina små händer...
Innan mötet var slut, smög sig Linnea ut ur logen. Hon vandrade genom skogen, där de två gått som ett älskande par under ljusa sommarnätter, och över ängen
Först var hon tyst och gick med sänkt huvud. Så lyfte h« ansiktet, såg skönheten omkring sig och bör- jade utan att veta det gnola:
-Till Himlen, till Himlen bär vår stig.
Då förstod hon att hennes sinnliga kärlek för den där mannen var död, men att hon fått en gåva. Och den gå- van hade vuxit upp ur det som människorna kallade
synd likt en skön blomma ur jordens fukt och mörker.
LiDnea tysmade. De två andra sutto med bleka ansik ten i skymningen. Henncs herättelse hade upprört dem. De hade sett allt så tydligt för sig. De vi;le icke bryta tystnaden.
Då hörde de knakande stcg i trappan. Det var frö ken Bell som kom. Hon gick fram till flickorna.
-Men kära barn, varför skynda ni er inte? Vi ha ringt på er. Det är ju aftonbön. Jag sprang upp hit, för att ni intc skulle fa obehag.
Nu ljöd Rikens gälla stämma.
-Raska pa där uppe, ropade hon
Bell såg på de tre bleka ansiktena. Hon undrade vad
de talat om.
Nere i salen var redan skolan samlad kring Riken, som satt där mcd ett förargat uttryck i sitt runda platt- nosanslkte och bibeln uppslagen framför sig.
- Sa börja vi da, sade hon kort, då de tre flickorna smugit sig till sina platser.
Just den kvällen läste hon trettonde kapitlet i Pauli Första brev till korintierna:
-Om jag talade med männ;skors och änglars tungor, och icke hade kärleken, så vore jag en klingande malm ellcr en ljudande bjällra. Och om jag kunde profetera orh visste alla hemligheter och all kunskap, och om jag hade ail tro, så att jag kumde försätta berg, och icke hade kärleken, så vore jag intet. Och om jag gåve alla mina ägodelar till de fattiga och läte min kropp hrinna, och icke hade kärleken, så vore det mig till intet nyt- tigt . . .
Icke en gang Rikens torra eller gälla röst kunde för- taga ordrn dcras skönhet. De ljödo ut i rummet för de lyssnande flickorna som ett budskap från en annan värld.
Angela betraktade Linneas ansikte. Nyss hade ögoncn lyst av ömhet och extas, nu sågo de ater lugna och kloka ut. De stora händerna hade hon sträckt knäppta fram for sig.
Och dcnna lugna, goda flicka hade redan genomgått sa mycket ! Tänk, om hennes barn doge. Skulle hon då ocksa tala med samma förtröstan om himlen och Guds rike? Ty trots allt hade hon bibehållit sin tro på Gud cch på dcnne Jesus, som i en förförares gestalt stigit ned till henne pa den blommande ängen,
I den berättelse Angela nyss hört från Linneas läp- par kastades nu Pauli ord om kärleken in som silver- slantar över en huvudduk, tillverkad i en bondkvinnas vävstol.
Men hade icke Linnea själv i sitt väsen något b#de av metallens rena klang och av slitstarkt garn, spunnet
22
av nd från boakapen oah färgat av saft från äDgarnas blommor ?
Nu lade Riken igen biheln och läste Herrens väl signelse .
Regnet föll alltjämt där ute. Det droppade från tak- rannoma. En fagel som sökte sitt bo skrek till wtanför rutan.
De unga flickorna böjde huvudena. Bådo de också? Angelas tankar flögo hit och dit utan att finna något f äste.
-I morgon kommer min pappa hit, sade Erna Red- lich mumsande på en stor chokladbit.
-Vill du ha? fortsatte hon och bjöd Angela ur på- sen. Jag får säkert mera i morgon.
Angela tackade och valde ut en kanderad valnöt. De sutto i stockholmsflickomas rum. Tre av eleverna, vilka alla gått i samma klass i ett privat läroverk för flickor i Stockholm, bodde där, och därför kallades rummet " Stockholmsrummet" .
Erna var en blek, späd flicka med blå ögon, som hade en stillastaende, dum blick. Hon var omtyckt av de andra, emedan hon i sin kista, vilken tjänstgjorde som byrå, förvarade ett stort förråd gotter, som hon alltid frikostigt delade med sig av. Hon var dotter till en bagare, som ägde ett av de bäst kända bagerierDa i huvudstadcn. Det var en ursprungligen dansk firma. Ernas familj var också av dansk härkomst, men Erna hade vuxit upp i Stockholm.
-Hit med påsen, skrek Sylvia Manderskiöld. Jag är väldigt sugen på gott.
Hon satt uppkrupen på sin säng med beDen under sig, en flicka med rufsigt svart hår, två stora glaspärlor till ögon och en smidig gestaat. Hon kallades Kalle av alla. Det namnet stod tiU. och med i adelskalendern i parentes efter kristningsnamnet. Hennes far, som va.r kapten vid Svea garde, hade privatdöpt henne till det, då hon var liten, och 6edan hade hon fått #behålla det. I sitt hem var hon strängt efterhållen, vilket endast hade astadkommrt att hon ute bland kamrater brukade en viss kommandoton, i sin tur befallande andra, efter att alltid ödmjukt ha fatt efterk#na sina föräldrars order. Därför ansågs hon, utan grund, bortskämd, ett rykte som hon med all makt sökte bibehalla, ernedan det skaffade benne en mäDgd fördelar.
Nu fangade hon påsen, som Angela kastade till henne, och #höll den för sig, ivrigt skattfmde dess söta irme- håll.
Tora Karlen, som stod vid fönstret och såg ut, sade:
-Kan någon människa begripa, varför vi maste lära oss skura golv ? Vem bryr sig om sådant i en stads- våning, där man har linoleumrnat,tor eller målade golv eller rentav parkett ?
:E#on vände sig om och tittade pa de andra med upp- dragna ögonbryn, som hon sett i de mondäna engelska tidskrifterna att societetsskönheterDa brukade göra och vilket raffinemang hon även på närmare håll tyckte sig ha iakttagit på en del fotografier av priDsessan Maria.
Hon var den eleganta i kretsen av flickor. Hon ha tade de blå, enkia #bomullsldänningarna oah brukade om
söndagarna klä sig som ämnade hon taga en promenad pa Strandvägen. Hennes mor var änka efter en förmö- gen läderfabrikör, och Tora, som var enda barnet, hade uppfostrats i en viss vulgär lyx. Hon hängde på sig smycken och bar även om vardagarna ringar, vilka hon Ydan #hade ett stort besvär att rengöra från mjöl och damm, som samlat sig i infattningen.
-Men du kunde ju gifta dig med en lantbrukare eller godsägare, och då skulle du få se Då golv, föreslog Kalle.
Tora fingrade på en av sina ringar:
-Du vet ju att jag är förlovad med Osvald, och han är löjtnant och äger ingenting. Och även om jag bleve gift med en godsägare, skuUe han väl ändå inte låta mig skura golv.
-O, ni förlovade flickor, suckade Kalle. Strutsarna ha verkligen visat ett litet uns förnuft, då de lagt bara en fästmö i varje rum. Två vore för mycket. F#r reiten är en också för starkt för min oskuW. När Tora om aftnarna kysser fem porträtt godnatt, skulle man tro att hon levde i manggifte. Hon tycks ha ett #helt harem. - Du är durn, sade Tora stött. Du vet mycket väl att damer inte äga harem.
Kalle hoppade upp ur sängen.
-Oj, oj, oj då, sade hon med pipig röst. Det är välan lilla turken som har det då. För resten föreställa ju alla dina porträtt bara den där Osvald i alla fall, så du är den ende trogen. I morgon är det söndag, umgar. S-ö n d-a g ! En av mina bekanta brukar säga att hon aldrig känt söndagens verkliga vällust, eftersom hon
varken behöver stiga tidigt upp de andra veckodagarna eller arbeta.
Hon skulle vara här, så fick hon se. Vad säger du, Angela ?
Angela hade inte hört på. Hon satt och undrade var Stanny fanns. Kanske hon väntade på Angela nere i bilen.
-Känna ni alla flickorna här ännu? frågade Erna. Jag gör det inte. De tre fran Norrland till exempel, scm bo en trappa upp. De äro väl en enklare sort.
-Vad menar du med det ? inföll Angela litet hetsigt. De äro bondflickor. Fröknarna ha placerat bondflic kcrna för sig och oss andra för sig. De tro inte att vi skulle trivas att ligga tillsammans.
-Nej, det kan du väl begripa att vi inte skulle heller, ropade Iialle. Vi ha sa olika vanor. Det är inte säkert att de där ens borsta tänderna eller ta av sig strumporna. De bli alltid färdiga tidigast om morgnarna, sa troligen kliva de direkt ur sängen utan att ansa sig.
-Hur kan du säga så? sade Angela. I)en finaste flickan jag träffat är...
Angela hejdade sig plötsligt. Vad skulle det tjäna till att för dessa snobbiga ungdomar tala om att hon hos Linnea funnit mer badc finkänslighet och stolthet än hos någon av dc andra, som ansågo henne för en "enk lare sort" ?
- Na ja, jag vet precis vad Angela tänkte säga, sade Kalle oberörd. Det är bara ett slags skryt det där att predika om att de enldaste äro de finaste. Jag tror inte pa det Man tycker att en bondflicka har fint sätt bara för att man är förvånad över att hon inte bär sig åt som en vikle. Och så säger stadsflickan att bönderna äro landets adel. Jag orkar inte höra det. Visst ha de ras pa samma sått solrl en gris eller fjällko utan horn är av äkta ras. Men jag går inte och lägger mig hos gri- sell eller kon. Har du inte mer gott, Erna? Gräv i din kista. Kanske hittar du något. Eirna skakade på huvudet. -Nej, det är slut, sade hon.
Kalle tog ett par danssteg över golvet. Så slog hon sig ned bredvid Angela.
-Du måste väl ändå medge att Valborg en trappa upp ser konstig ut. Hon har en stor mage som putar ut som en rund kula och bcn som skeva.
-Hon har ju en växt i magen, sade Angela.
-Den borde hon operera bort, skrattade Kallc. Hon ser faktiskt ut som om hon vore med barn. Tänk er Strutsarnas förskräckelse, om växten plötsligt visade sig vara en barnunge ! Då finge vi väl en kurs i barna- vard också.
Men Angela, som nyss hört Linneas sorgliga historia, blev blodröd i ansiktet.
-Valborg är en rar liten människa, sade hon be stämt. Varför skall du skoja med henne? Nu i värmen är det inte så lätt att vara så där tjock. Och ändå är hon alltid vänli r och hjälpsam.
-Ack, du de ringas och svagas försvarare, mum- lade Kalle ironiskt. Håller du på så där litet till, blir du tråkig.
Angela blev inte sårad. I själva verket kände bon sig
"tråkig", så snart hon kom tillsammans med dessa prat- samma flickor. Så länge hade hon levat enram med Betra att hon i denna skara av ungdomar kände sig äldre äm nagon av dem. De hade varken samma sätt att tanka eller att vara som hon. När hon ibland försökte sig på deras jargong, kände hon äckel för sig själv och lang tade efter Stanny eller Linnea.
Samma natt vaknade Angela av ett lätt buller. Hon reste sig yrvaken i sängen. Nu urskilde hon i halvmörk- ret att deras dörr stod öppen. Vad kunde det betyda ?
Angcla smög sig upp och trevade sig fram till dör- ren. Utifrån trappan hörde hon ljudet av snyftningar. I den ljusnande dagern fran trapprummets fönster ur- skilde Angela en vit skepnad på ett av trappstegen. Hon sprang dit.
Där satt lilla Margit Blomstrand i sin långa natt skjorta. Händerna hade hon slagit om huvudet, och hon vaggade av och an i tröstlös förtvivlan, som om hennes hjärta vore nära att brista.
-Men, Margit, vad har hänt? utbrast Angela be- stört.
-O, o, tjöt Margit, rör mig inte. Håll dig på av stånd, Angela. Jag är en pestsmittad, en föraktlig varelte. Kom bara inte för nära.
Trots dessa hotelser satte Angela sig bredvid henne.
- Men säg mig då vad det är ! bad Angela enträget och verkligt uppskakad över denna uppenbarelse i natten.
Margit lyfte inte pa huvudet.
-Det är... det är... stammade hon mellan snyft
ningarna.
9 v Krasenstl#rna l#r#nnoealan 129
Plötsligt lyfte hon upp huvudet. -Det är f# f/or, viskade hon dystert. -Vad? fragade Angela häpen.
-Pippor I skrek Margit. Kan du bara tänka dig. I mitt fina hår, som jag alltid varit så man om. Mitt vackra, älskade hår. Jag kunde inte somna för det var en sa besymlerlig klada i huvudet. Jag rev mig och rev mig. Så blev jag alldcles kall i hela kroppen. Det kändes, som om n.#gonting krop i håret. Då rusade jag hit och började kamma mig vid fönstret. Och en föll ut, en stor pippa, som sprattlade som en råtta pa fönsterbrädet, en grå en med ben och allt. Jag knackade da pa Strut sarnas dörr, men de körde ut mig. Och här sitter jag nu.
-Varfor gar du inte och lägger dig? sade Angela Icende.
-Lägga mig, är du galen? Lägga mig tillsammans med pipporna ! Men jag vet vem jag fått otyget av. Val- borg har kliat sig i huvudet här o:n dagarna. Och jag som bara troddc det var en ovana hon hade. Jo, jag tackar jag. Jag skall döda henne, #bara solen går upp.
-Det skall du inte, sade Angela. Gå och lägg dig i ställot. Du väcker ju upp hela huset.
-Tycker du inte synd om mig, kära lilla du ? jäm- rade sig Margit. Men sa är det. Har man pippor i håret, då blir man bara utskrattad. Ingen förstår skammen och iidandet.
- Kom nu in, sade Angela. Du är ju alldeles kall om händerna, din stackare.
De Ibada flickorna smögo sig åter in i sovrummet.
Angela höll sig en stund vaken och hörde srart den
olyokliga Margits jämna snusningar. Da ooh da snyf- tade hon till i sömmcn och drog tungt efter andan, som om hennes olyoka uppenbarade sig för henne också i dröm,men.
Angela låg och tänkte på olika sätt att få bort ohyra, till dess ocksa hon somnade, medan solen smög en strimma av ljus genom den röda rullgardinen.
Kalle öppnadc dörren till det rum dar Angela bodde och ropade:
- Titta ned, bagarn kommer, tror jag. Erna #ar gatt till baten för att hämta honom.
Angela lag pa knä fran for skuffen, där bon hade sina underkl.ider. Margit satt på en stol med ett omslag av attika om huvudet. Hon såg tragisk ut. Efter en del radplagningar på söndagsmorgonen hade bon och Angela kommit överens om att gora ett försok med attikan. Riken hade grälat på Margit för att hon väckt henne för en sadan bagatell.
Kalle glömde ett ogonblick bagarcn för Margits olycka. Hon var mycket deltagande.
- Sadana där får man aldrig ur huvudet, sade hon. De trivas. Ättikan stimulerar dem. I "Tre män i en båt" läste jag att kackerlackor åto sig feta av ett gift man strödde ut för att döda dem. De gödde sig formiigen på det och blevo gladare och piggare för varje dag som gick.
-Men detta är inte kackerlackor, viskade Margit ånyo uppskrämd.
-Nej, visserligen inte. Men de här äro värre. De vandra och vandra...
-Har det kommit några? avbröt Angela dem och reste sig upp.
-Det är ju därför jag är här, svarade Kalle stött över att inte få fortsätta med sina råd.
De gingo ut i trapprummet och tittade ned pa gårds- planen .
-Där äro de, fnittrade Kalle. Men det är ju två herrar.
Plötsligt tog Kalle ett skutt baklänges.
-Det är pappa, stönade hon. Han har rest hit för aK överraska mig. O, det är väl gräsligt med sådana där överraskningspappor !
De nykomna hade stannat på gårdsplanen. Angela såg från sin utslktsplats fröknarna ila nedför trapporna, Riken i ljusblå sidenklänning, Diken i svart. Bagarn gjorde en charmant och djup bugning för de båda da merna, men #han kunde inte taga dem i handen, därför att han hade en väldig tartask under vardera armen. Han var en mycket tjock liten man i fladdrande, gra kostym med ett runt, mjöligt ansikte och två glittrande, vänliga ögon. Bredvid honom stod kapten Manderskiöld i en korrekt, mörkblå kavajkostym. Han var starkt sol- bränd och hade ett par sma, koketta, kolsvarta musta- scher, icke större än hans ögonbryn, på överläppen. -Har han tårtorna med sig? mumlade Kalle. -Jo, det vill jag lova, skrattade Margit åter mnn
ter. De äro stora som kvarnhjul. En sådan rar gubbe ! Han ser ut som om han ätit tartor hela sitt liv.
Med ens voro de alla där, hela skocken av flickor, i shla ljusa klanningar, bakelsehungriga och med blän- kande ögon, som speglade söndagsmorgonens klara sol- sken. Kalle också. Hon räckte fram en plotsligt tam liten hand till sin far och bad honom vara välkommen.
1 ena gårdshornet falms en rund gräsbevuxen upp- höjning med ett gammalt mörknat stenbord och sten- baDkar runtomkring. Över det sträckte en månghundra- årig ek sina grenar. Elär brukade man dricka kaffe vid festliga tillfallen.
Bagarn, som titulerades direktör, och kapten Mandcr- skiold bjodos nu av fröknarna att slå sig ned under trä- det. Bagarn lyftc sin bonjourliknandc graa rock, som bade tva knappar där bak, och satte sig försiktigt ned, bredde ut benen framfor sig, stoppade käppkryckan av förgyllt silver, en gava av lersonalcn, i munnen ocb tycktes ha kommit till ro. Kapten Manderskiöld satte sig bredvid honom, rak i ryggen och med allvarsam min. Strutsarna pa var sin sida om dem. De sågo alla fyra ut som en nämnd, som sammanträtt för att bedöma flic- kornas uppförande.
Men bagarn skulle i sa fall varit en jovialisk domare. Med glada blickar mönstrade han de unga, som sprungo av och an mellan köket och gården för att duka kaffe bordet. En lade i hast ut en vit duk, en annan bar en skramlande bricka av fat och koppar. Ett svalpar flög ivrigt och oroligt fram och åter över deras huvuden.
Slutligen kom den stora kaffekannan på bordet.
- Så där ja, nu ha vi det bra, sade bagarn ocb tog käppkryckan ur munnen. Nu, mina sma pullor, skola vi se efter vad farbror #haft med sig.
Riken snörpte på munnen, som om hon tagit åt sig uttrycket "pulla". Hon tyckte bagarn var förfärlig.
Nu öppnade han askarna och lyfte upp två stora tar- tor i utsirade kakpapper.
-Var och en för med sig vad han har råd till, sade bagarn anspråkslöst, då ett rop av förtjusning#hördes från flickorna.
Tårtorna voro festligt granna i röd och vit glasyr med npptornade frukter och garnerade med grädde.
Riken lossade litet på sin tillsnörpta mun.
-Redlichs äro kända för sina läckra bakverk, sade hon artigt.
-Jojomänsan! svarade bagarn. Inga flugor i mitt bröd ! brukar jag säga.
Flickorna fnittrade åt Rikens förskräckta min. E#ap- ten Manderskiöld stirrade mot något i fjärran.
Bagarn skar själv av tartorna, väldiga bitar, passande till jättebarn.
-Jag vet nog vad små flickor behöva, som hela veckan levat på sluring, mys#e han belåtet.
Nu tog Diken i.
-Vi försöka lära flickorna att tillreda god och närande föda, sade hon strängt.
-Ja, ja, sade bagarn. Kan tänka det. Men detsamma som hemma blir det aldrig.
Plötsligt anade han av fröknarnas tystnad att han kanske icke varit sa hövlig och sökte därför gottgöra
det genom att lägga två av de största tårtbihrna på deras tallrikar.
-Inte ont menat, log han. Nog är jag glad för att Erna har kommit till en präktig skola.
Kapten Manderskiöld vände sig nu till förestån-
- Sköter Kall... Sylvia sig? fr8gade han.
Kalle tittade oroligt fram mellan ett par flickor. Hon önskade innerligt att Riken inte skulle tala om att hon bränt upp steken, som skulle vara till söndagsmkldagen.
Men Riken var diskret. Hon visste alldelcs hur hon skulle taga en pappa, som fragade efter sin dotter. Ba garn brydde sig inte om nagra underrättelser om sin Erna. Han bade skickat flickan hit för att hon skulle kGmma i gott sällskap och därför att fröknarnas adliga namn borgade för att det var en fin skola. Han kallade Erna för sitt lllla hjärtegryn och smekte henne öppet inför allt sällskapet. En gang hade han varit spring- pojke, nu satt han här, en förmögen man med en doft av kaka och goda cigarrer omkring sig, och hade en dotter, som fatt gå igcnom läroverk och sedan hushalls skola. Det var hans patos att hans barn skulle få en bildad uppfostran och aldrig behöva känna fattigdomen, som han själv genomlidit den.
Kalle, som sag från bagarn till sin pappa, önskade i detta ögonblick inom sig att hon kunnat byta. Hon hade velat ha Ernas far i stället.
När tårtorna voro uppätna, tog bagarn till fröknar nas fasa upp en flaska fin konjak ur bröstfickan.
-Skulle här möjligen kunna finnas ett par små
136
glas? frågade han och blinkade åt kaptenen. Krigsmak ten brukar tycka om litet starkt efter det söta.
-Tack så mycket, direktörn, sade kapten Mander- skiöld med värdighet. Jag dricker aldrig sprit före mid dagen.
Men hur det var kommo ett par konjaksglas på bör- det. Det var Kalle som tjänstvilligt och utan Strutsarnas order sprang efter dem.
-0, om pappa kundc få sig en riktig bläckal vis- kade hon i förbifarten förtjust till Stanny.
Bagarn slog i glasen till brädden. Kaptenen tog mot villigt ett, och vld bagarns glada skål läppjade han ocksa pa drycken.
Fröknarna sago högtidligt på. Den ende herre, som brukade besöka dem regelbundet, var församlingens präst, en allvarlig, men ännu ung man med slätrakade kinder och tjocka läppar. Han drack gärna kaffe och läste välsignelsen ovanpå, alltjämt med en sockerbit i munnen. Riken kände sig uppiggad av sina gäster. Då bagarn vände sig mot henne, log hon nu riktigt vänligt. Röken från hcrrarnas nytända cigarrer omsvävade hen nes lockiga huvud och jagade bort myggen och flugorna, som börjat sin dans kring kaffebordet.
Kaptenen tinade sa småningom upp av konjaken. Ingen kunde heller i längden stå emot den snälle bagarn.
Det blcv en lang och glad förmiddag vid kaffebordet. Kaptenen berättade historier på sitt prudentliga sätt. Bagarn slog sig på knäna och sände upp bullrande skrattsalvor. Plötsligt sade han:
-Vet ni, man säger att jag är mycket lik Karl X Gustaf, han som red över Bält och sitter till häst utan- för Nordiska museet.
Alla voro lika förvånade, som om Karl Gustaf av Pfalz i egen person plötsligt kommit insprämgande på gården.
-Rider direktören? frågade då kapten Mander- shiöld artigt.
-Ack, jag har inte ridit sedan jag var pojke, sva rade Redlich. Ser ni, för affärernas skull h;nner jag sällan vara på landet. Mitt land, det är Blanchs veranda det. Där sitter jag och gumman om aftnarna vid en halva punsch och en kopp kaffe. Det är något av dd gamla Stoclcholm i stämningen där, som jag älskar. Och så de grannaste uppasserskorna i hela staden!-När musiken stämmer i och någon spelevink från Italien eller #sterrike, svarthårig och med krokig näsa, lyfter taktpinnen och träden i Kungsträdgården susa och vagga sina gröna kronor och blommorna dofta från alla rabat terna och flickor med ljusa strumpor ranta av oeh an i allen med sina sjömän... Då... ja, det är godsaker det, kapten !
Bagarn lyfte upp huvudet och fick syn på hushåPs- skolans vita vallack, som betade utanför s#ketet på ängen .
-Nej, men där ha ni ju en häst, utbrast han livad.
-Pröva den ! Försök ! skreko flickorna.
Bagarn restc sig otympligt från bänken.
-Pu, det känns i baken att man suttit på sten, sade han. Släpp in #hästen då.
Men flickorna voro redan vid grinden. De lockade på den lugna och feta #hästen med många uppmuntrande smackningar och tillrop. Den kom långsamt och högtid ligt in pa planen, ställde sig och nosade med mulen i vädret och skakade på sin gula man, sa att bromsarna yrde omkring den.
- Sitt upp, jag håller i kalufsen, ropade Kalle.
-Nej, då får lilla vännen allt föra fram den till trappan, log bagarn. Jag är ingen a#krobat.
Och se, han svingade sig upp fran trappan och ham- nade grensle över den brcda hästryggen. Där lag han och höll sig fast med armarna om hästhalsen.
-Hoppla, .smackade flickorna.
Hästen, ovan vid en sådan ryttare, tog ett par steg framat. Bagarn reste sig triumferande med sina feta händer nedborrade framför sig. Hästen vände tvärt och sattc plötsligt av gcnom grinden och ut pa ängen. I)en släng(le och svängdc mcd huvudet, bet i luftcn, gnäggade oroligt och misslyrrt.
I#lickorna spredo sig övcr ängen, sprungo hit och dit med glada rop. Bagarn vaggade fram och tillbaka of ormlig och gra, som en av sina egna mjölsäckar. Och kapten Manderskiöld sågs skratta under sin lilla muS- tasch.
-Det är verkligen förtjusande, sade han upprepade gångcr.
Angela och Stanny stodo bredvid varandra.
- Du skulle se Bernard till häst, sade Stanny lågt.
Och när hon sade det, hade hon med ens Bernard framför sig pa ängen. Hans häst och han själv smälte
ihop med varandra, samma ädla resning, lyftade bals, fma ben. Men det var Bernard som behärskade djuret, liksom han hemma bebärskade hela sin omgivning.
Nu trillade bagarn av hästen. Ungdomarna ute på ängen rusade till. Där låg ham i gräset och blinkade leende mot solen.
-Har pappa inte gjort sig illa? frågade Erna ivrigt.
-A nej ! pustade han. Här är härligt i gräset. Och himlen är så blå ovanför mig.
Ja, himlen var genomskin1igt blå. Flickorna tittade upp på himlen och ned på den trinde bagaren. Han hade brett ut armarna, som ville #han i sin famn fånga som- mardagens lysande skönhet, innan han atervände till punschhalvan och flickorna pa Blanchs veranda.
Fem styclcen hjälpte honc,m på benen igen.
-Jag har väl glömt att rida, sade han och skakade glatt nävcn åt hästen, som nu stillsamt betade en bit bort.
-Men jag hoppas mina små vänner ha haft litet roligt, tillade han hastigt.
I triumf fördcs han tillbaka.
Atla flickorna foljde de två herrarna ned till bryg- g,m. De hurrade friskt, innan båten lade ut. Men det var for bagarn de hurrade.
De gingo hem igen på vägen utmed vattnet. #ver deras huvuden bildade gronskan ett valv. Faglar flögo upp ur snåren, rasslande med tunga kroppar och ut- bredda vingar. Tusen liv tycktes leva och ha sin bostad osynliga för människorna. Gamla par promenerade in mot staden efter att ha gjort sin utflykt i omgivningarna,
och älskande spatserade arm i arm nred lyckliga, drom# mande ansikten.
Förbi dem alla skyndade flickorna i skock, hogljutt snattrande och skrattande. De hade haft en fridag, och i morgon var det åtcr mandag med en väckarkdocka som skulle få dem att spritta upp ur deras ljuvliga sömn tiN en ny vecka av arbete.
Det var sa varmt. Upp mot fönstrcn i vävsalen värcte humle. Dess stora blad breddc ut sig, gåvo trasmattorna på golvet ctt oväntat spöklikt mönster och läto sina svarta skuggbarn leka med solglimtarna på väggcn mitt- emot.
De se-c flickorna voro sysselsatta i vävsalen. Linnea och Namna fingo ett par garnvindor att muntert snurra, medan Judy och Madeleine satte symaskincrna i gång och Angela och Stanny höllo på att lära sig att väva vid var sin vävstol.
Mellan de så på olika vis sysselsatta ungdomarna vandrade lärarinnan med det konstgjort ljusa håret. #on böjde sig över en härva och löste upp en knut eller hon satte sig vid symaskinen och drog Judys lakan rätt Igen, så att nålen kunde löpa i en rak linje. Längst dröjde hon hos Stanny och Angela. Nästan ensam hade hon satt upp vävarna, då de andra ju ännu inte kunde nagot, utan fått nöja sig med att se på ooh lara sig. Det slculle bli handdukar med glada, röda rander, vilket var det enklaste att borja n#d. Men det var inte latt att få
spolen att löpa. Oup#hörligt trasslade den in sig i de övre tunna trådarna och satt där inkilad som en liten vit råtta som vill försvinna.
Bell dök med långa, smala fingrar ned efter den, satte den åter på rätt plats, gav små råd om hur Stanny skulle få väven jämn i kanterna och bad Angela akta sig för att slå för hårt. Hela Angelas vävstol ruskade ju.
Angela var blossande röd och mycket road. Hon spände musklerna som vid rodd, satte ut armbagarna i en ovan rörelse och smällde till. Det var trevllgt arbete, därför att det syntes hur mycket man gjorde. Väven växte ju under ens #händer: grov och full av misslyc- kade knutar visserligen, men i aila fall en blivande hand duk, som skulle kunna användas.
Det ljöd ett dämpat sorl i det stora rummet. På Bells lektionemhade flickorna rätt att prata. Det var Bell själv som givit dem denna tillatelse, darfor att hon markt att arbetet då gick fortare. Strutsarna tilläto inte prat och de hade haft h#etsiga samtal med Bell om att hon skämde bort eleverna. Men de maste alltid falla till föga för #me När hon blev ond, var det #som om hennes gyllene bår fylldes av smala ormar, som med utstickande gaW rpottade åt Riken och Diken.
Madeleine och Linnea sutto bredvid varandra, Made- leme vid symaskinen och Linnea vid garnvindan. De voro sådana präktiga kontraster, den storvucna bond- fliok#m med sina lugna, väl avmätta rörelser, och den bleka stadsflickan med sitt trötta rasansikte och nervösa sätt. Bell såg på dem då och då med en snabb, grans- kl#nde blick# som om de där två just nL# fangat hennes särskilda intresse. De pratade. Madeleine höll upp och vände sig till Linnea
-Det irrlterar mig förfärligt det här ljudet sade hon lätt skorrande. Det är som om tråden ginge genom mina nerver och sydde små pärlor till efterstygn över dem. Begriper du?
Linnea skal ade på huvudet med en glimt i ögonen.
-Madeleine över lriver log hon hon sade aldrig du till sina kamrater utom till Stanny och Angela. Det är ju bara som Madeleine tror. Madeleine ser ju att du- ken blir fylld av stygn.
-Jag menade bildlikt mumlade Madeleine förar- gad. Men du tar allt efter bokstaven. Du har visst inga nerver ails. Du är nervlös som min lilia brorson säger då han vill säga nervös.
Linneas alia tankar ilade genast till hennes lilla flicka. Kunde hon tala riktigt rent nu? Ack varje dag borde hon varit hos henne och vakat över hennes framsteg. Det vår Linneas far som velat att hon skulle fara till hushållsskolan.
- Du också behöver ha en ungdom hade ban sagt på sitt sträva sätt. Du har ju aldrig haft någon.
:#anske hade han rätt. Men det var hårt att behöva vara en dagsresa borta fran lillan.
-Vad göra ni egentligen ni lallttöser ? återtog Made- leine. Gräver du i jordcn hela dagen plockar potatis och skär rag som man läscr i alla bonderomaner?
#ter log Limlea. Inte kunde hon tala om för den där flickan vad man sysslade med på landet. Hon skullc ingenting förstå kanske också taga allt efter bokstaven
som Linnea nyss gjort med hennes ord. När Linnea satt tillsammans med den välmanikurerade Madeieine tyckte hon att det luktade jord och våt mylla av hennes egna händer. De voro grova och röda bredvid Madeleines vita och blaadrade.
Vi äro olika skapta tänkte hon då. Det är som om Madeleine inte fotts av ett par riktiga mämmiskor utan formats som en krlstalivas ur någon genomskinlig massa.
Nanna bredvid herme mumlade:
-Jag blir rasande på det här garnet. Det dansar ju så det gör ont i ögonen. Det är väi ett förbaskat fånigt får som siäppt till det.
Jaså du vet i alla fall att garnet kommer från fåren tänkte Linnea med en sidoblick på den gängliga flickan.
Och i dctsamma såg Linnea sig själv med ett stre- tande far mellan benen. Hon höll hårt fast det. Hennes händer voro heta av djurets kropp som om hon lagt dem på en ugn. Solen brände ned på ängen. Ett par vita lammungar sprungo oroligt omkring sina mammor. Linneas far Idg pa knäna och klippte med en stor sax. Ullen föll runtomkring honom. Faret bräkte och slog med sin korta svans.
O om jag vore där hemma tänkte Linnea längtans fullt. Nu har far ingen som hjälper honom med fåren. Och hur kan Gullros må? Skall hon kalva i år också?
Och så löpte Linneas tankar ater runt som ett föl i sin lina. Dår stod Viola i dörren skrattande mot solen höll hon upp sina knubbiga armar som ville hon om- famna hela världen. En droppe mjölk skälvde pa hennes
o v Krasenst#erna Kriano#alaa 14#
I ippar. Nyss hade hon stuckit huvudet djupt ned i mjölkmuggen och druckit sig otörstig.
Linnea såg bort mot Angelas plats med ett förläget uttryck. Här hade hon ju ända funnit vänner. De visste om Viola och fragade alltid så ivrigt efter ihenne.
Men Linnea kunde inte se Angela. Bell stod lutad övemhenne och hjälpte henne med en trad, som ra#kat på villovägar. Linnea hade misstro till den där lärarinnan. Hon tyckte det var nagot besynnerligt med henne. Inte bara haret. Ögonen hade en sa underligt ruvande blick, som om de lurade pa något. InstiNktivt kände Lim#ea sig rädd, da det där håret snuddade tätt invid Angelas ljusa huvud. Vad var det ? En förnimmelse av att Angela på något sätt var i fara. Linmea icunde inte komma ifrån det.
I detsamma såg Angela upp och mötte Bells små leende. Hon makade lltet på sig i vävstolen. Lärarinnan satte sig bredvid henne.
-Se här, sade hon. Nu tar man spolen så här och för den upp genom trådarna, förstår du ?
-Jo, viskade Angela,
- Man får vara försiktig, fortsatte den andra. Spröda trådar brista så lätt.
Men hon sag på Angelas unga ansikte, som övergju tits av en klar rodnad. Hon flyttade sig narmare den unga och lade sin hand med en smeksam, förtrolig rörelse över hennes.
-Den lilla handen är väl trött? sade hon långsamt.
Angela spratt till underligt berörd. Ett par dagar nu hade hon känt Bells ögon på sig. Vad ville bon? Sörjde
#46
hon över något och önskade sällskap? Hon var ju så ensam här, eftersom förestandarinnorna inte tycktes gilla henne. Angelas blick flackade bort mot Stannys plats. Men hon såg bara hennes skuldror och kortklippta hår. Hos Stanny fanns det trygghet och vänskap. När Stanny var nära henne, som Bell nu, blev hon inte orolig och darrande. Ja, hon darrade i hela kroppen bara av att den där kvinnan lade sin hand pa hennes. Men så #ar det också sä varmt. Man blev trött och besynnerlig av de# här ständigt ljumma luften och det ovana arbetet. Nu sade Bell något igen.
-Kan du inte hälsa pa mig på mitt rum någon gang ? f rågade hon.
Rösten lät dov, ansträngd, och Angela måste se på henne igen. Hennes ögon lyste, sammandragna, smala som strimmor. Munnen var som ett blodrött streck. Haret kastade en skugga över halva ansiktet, så att andra halvan framträdde onaturligt #blek och förstorad som hos en som har ett lyte.
-Jag har ett så gott te, fortsatte Bell. Det riktigt doftar. Jag brukar dricka det med citron till i små, tunna kinesiska koppar. Särskilt när Strutsarna varit elaka mot mig, smakar det utmärkt.
Hon sade själv "Strutsarna". :I#'rån en lärarinna lät det mera respektlöst än när någon av eleverna sade det. Hon liksom ställde sig på deras sida. Men det gjorde hon ju alltid. Det var därför flickorna tyckte om henne.
-Tack, sade Angela svagt och drog undan sin hand. Visst skulle jag tycka det vore roligt att fa komma in till fröken. Får jag ta Stammy med mig?
-Ni hålla mycket av varandra?
Frågan kom snabbt och underfumdigt, det lät som om hon ville veta något mera.
-Ja, vi tycka om varandra, sade Angela allvar- sa nt. Jag har ingen annan vän här.
-Det är rätt, sade Bell kort. Man skall ha en, bara en, och 6å kan man förtro varandra allt. Är det inte så ?
Angela nickade stumt. Och återigen undrade hon, vad den andra kunde vilja henne.
Stanny stod plötsligt bredvid dem.
-Kom och hjälp mig, sade hon. Nu är det galet igen, fröken.
Bell gick till Stannys vävstol. Stanny böjde sig has- tigt över Angela.
-Vad sade hon? viskade Stanny.
En sekund tyckte sig Angela i Stannys ögon skymta en glimt av svartsjuka.
-Ingenting alls, svarade Angela rned låtsad ;ik- giltighet.
Men Angelas #hjärta slog oroligt. Med ens hade hon beslutat att hon inte skulle tala om för Stanny att Bell bett henne besöka sig.
Bell bodde högst uppe i huset. En smal korridor skilde hennes rum från fröknarnas. Men hennes rum var icke stort som deras, en liten skrubb bara med ett lagt fönster, varifrån man hade utsikt över trådgarden «h Mälaren.
-En lärarinna, som hela dagen är sysselsatt, be- höver icke si#t rum så mycket, hade Diken förklarat, då BeU sett förvånad ut, när hon första gången slog upp dörren till sin kammare.
Men Bell behövde mycket väl ett ensamt oeh vackert rum att fly till efter tröttsamma timmar, en vra att vila ut i och där hon ostörd kunde vara sig själv. Sa hade hon av det trånga utrymmet sökt skapa något vackert. #et hade inte lyckats riktigt, men sådant det blivit bjöd det ändå ögonen en orolig skönhet, som tillfredsställde Bell nagot så när. I sin koffert hade hon haft med sig några s#halar och kuddar och t;nlåsaker# som lyste upp det torftiga bohaget. Från vinden släpade hon ned en ganska förfallen skärm och kastade över den en glad sidenschal broderad med #blommor. Ottomanen, där hon
låg, strödde hon full med kuddar. På ett smalt bord stod en liten elektrisk lampa i form av en genomskinlig orkide, och gardinerna fäste hon upp med sidenrosetter.
Bell skaffade sig också en bokhylla och fyllde den med de böcker hon fört med sig: franska kärleksroma- ner, Shakespeares arbeten, översatta kriminalberättelser i grälla och sensationsutlovande omslag, teosofi, rese skildringar från Indien, en #brokig blandning, som slu kadcs av en kvinna, vilken icke #hadc ro ens när hon läste. I en skål på skrivbordet hade hon rökelse. Hon tände de grå kornen, när #huset tycktes svälla av stekos, som trängde upp till hennes rum.
Stilla aftnar, när dagens arbete var slut, låg Bell till- bakalutad bland sina kuddar och stirrade tankfullt på den smala ljusblå rökpelaren, som steg upp fran skålen och fyllde hennes lilla boning med en sällsam doft. Då såg hon genom rökmolnen en gotisk katedrals dunkla valv och de unga korgossama knä#böjande kring kapel- lens altarc eller svangande sina rökelsekar mellan smala gosshänder. Och hon hörde det eviga, sorlande mumlet av bönerna och klaQ röster som mässade. Insvept i sin blå mantel höjde sig jungfru Maria milt och tåligt leende med en mun som himlen kysst. Ja, hon var kvinna, v irldarnas härskarinna, en kvinna med vita lemmar och ett hjärta, som droppade blod, därför att lidandet trängt sitt svard igenom det. Jordens kvinnor lade sina bekym- mer i hennes knä. JordeNs män ägnade henne sin dyrk m.
Bell #hade en gång varit i Italien. Hon hade rest med en ung, #len flicka, som överlämnats i hennes vård. I
en exalterad stämnlng hade de besökt kyrkorna. Den yrgre kvinnam hade trott att ett under skalle ske, att jmlgfru Maria skulle stiga ned och hela hennes lidande hjärta. Bell kunde ännu se henne, där hon knäböjde med ett radband av ametister mellan sina händer: en späd gestalt med ett vackert huvud böjt på en fin och smal hals. I förnamn hette bon Cecilia. Hennes far var svensk, men modern fransyska, och hon hade uppfost- Qts i den katolska tron.
Bell var icke katolik, och fastän hon många gånger frestats att övergå till den katolska läQm, kunde bon icke besluta sig riktigt därför. Men ceremonierna, musi- ken, hela det vackQ skådespelet intog henne. Den tiden hade hon levat i en ständig yrsel av rökelsemolnen, som tycktes sväva kring Cecilias gestalt. Bell hade älskat Cecilia. Hon kunde icke hjälpa det. Hon såg på kvin- norna, som en man ser på dem: med begärelse och heta önskningar. För henne var det helt naturligt att åtra en ung kvinna, vilkens kropp blommade och doftade. Hon var född med denna förbannelse i sitt blod, men bade hon i tid blivit räu ledd, kanske hon aldrig vaknat till insikt om denna sin natur.
Bell var ett hittebarn. Av en mor, som hoo icke någon- sin fick lära känna, men som #hon förr ofta drömt om, bade hon kastats in på ett hem för små föräldralösa stQX utanför huvudstaden. Här hade lhon vuxit upp och blivit till en trotsig flicka med stora, oroliga ögon i ett magert, hungrigt ansikte.
Föreståndarinnan för hemmet var en fyllig dam med breda, feta händer, vilka hade gropar för varje finger,
likt små uttorkade insjöar. På pekfingret satt en för- vriden nagel, som hon haft sedan födelsen. Bell mindes bara dessa händer, när hon tänkte pä föreståndarinnan. Hennes bamdoms första hetsande upplevelser voro för- bundna med dem. Hon hade fatt stryk av de knubbiga och loja händerna. Föreståndarinnan uppfostrade henne med stryk, därför att hon fann att goda ord och förma ningar inte hjälpte. -Det är ett hårt sinne, brukade hon säga om Bell.
Ack, hon kände ju inte alls den lilla! Ur den första förskräckliga rädslan för att få stryk växte så småning- om upp ett underligt begär därefter. Ett rasande, kitt lande #begär, som gjorde hennes strupe torr och brän- nande och som jagade henne ända in i nattens drömmar. När föreståndarinnan fingrade på knapparna till hen- nes byxor, klängde hon sig fast vid henne, snyftande, med vidöppna ögon och ryckande som i spasmer. Skam- men, blygselkänslan, allt smalt bort för denna längtan efter den svidande smärta de där händerna tillfogade benne. Hon krängde och vred sig över förestandarin- nans knän blott för att i allt högre grad få känna njut- ningen av rappen, hettan i kroppen, de bultande puls slagen. Hon begick handlingar, vilka.stämplades som okynne och elakhet, endast för att ånyo skälvande få ledas fram till föreståndarinnan och mottaga straffet.
Ingen förstod det perversa barnet. Bland de andra föräldralösa strök hon omkring som en hundvalp med öron som alltid lyssnande stodo på spänn och med skyggt inställsamma och förstulet smekande rörelser.
När Bell var tolv år, kom en vänlig änkefru till barn
hemmet för att söka sig en fosterdotter. Kanske rördes hon av Bells stora ögon och den bedjande, trånande blicken i dem. Möjligen gjorde också andra orsaker att hon av alla barnen valde just Rell.
Nu kom Bell till Stockholm och fick en bildad upp- fostran. Men hon längtade alltid tillbaka. Hon liknade en av dessa ljust röda blomrnor, som trivas i kärren och slingra sina slemmiga rötter allt djupare ned i dyn. De blomma i solskenet med huvudena ovanför den blanka vattenytan, medan de hämta all sin näring och allt sitt liv från den underjordiska och mörka ruttenhet, som de stå fast i. Likt dessa blommor levde Bell ett dubbelliv, tvingad därtill av dunkla drifter och av den miljö hon vuxit upp ur,
Uppe i solskenet och värmen fick hon lära sig myc- ket, och hon fattadc snabbt och hade en förunderlig an- passningsförmåga. Men kamraterna tyckte illa om henne och misstrodde hennes inställsamhet, som om de väntat att hon i nästa sekund skulle sticka fram en våss tand och bita dem. Hennes fostermor, änkefru Wenden, skämdc däremot bort henne och lät henne nä9tan alltid köpa de små lyxsaker, som flickan ständigt tycktes längta efter. Denna henDes bcskyddarinna var dock alls icke förmögen. Men måhända dyrkade hon i fosterdot tern den bortgångne makens minne, måbända värmdes hon ocksa av drömmen att en mänsklig varelse på ett eiler annat vis skulle fortsätta hans och hennes släkt, vars namn var dömt att utslockna. Det vissa är att hon själv efter mannens död behövde någon att känna sig avhallen av och själv fa hålla av. Och fru Wenden höll
av BeD, vilkens förnamn var som en klocWikt kiingmde ungdomlig förkortning av hennes eget gammalmodiga, av ingen längre burna förnamn Arabella.
Kanske låg det därför intet till grund för de rykten, som kommit till fröknarna Strussenhielms kännedom, utan hade fru Wenden blott tagit ett fosterbarn, eme- dan hon var så ensam och hoppades att den lilla skulle växa upp och i sin tur vedergälla denna vänlighet med att se om henne på hennes 31derdom. Hon hade kanske beräknat detta ungefär på samma sätt, som när man köper en livränta och sedan längtar till den tid, då den skaD falla ut och man skall få igen de mödosamt inbe- talta årspremierna. Men i detta fall blev ingenting som fru Wenden önskat.
E:n dag då Bell var aderton år och nyligen slutat sko- lan, uppenbarade sig i förmaket hos fru Wenden en ung kvinna med ett spänt och glupskt rovfågelsansikte. Hon doftade av någon billig parfym och slog sig non cbalant ned på en av fru Wendens gammaldags roda schaggstolar. Jungfrun hade släppt in henne, därför att den besökande sagt att fru Wenden väntade henne.
-Vad vill ni mig? frågade fru Wenden häpen och rätade of rivilhgt på sin lilla person.
-Nå, vad ger fru Wenden mig? sade den andra rakt på sak
Hon hade en vit f jäderboa, som hon svängt om hal sen. Den föreföll att ha varit ute i regnväder, och ett par av dess fjädrar klibbade mot kvinnans hud, så att det sag ut som om de vä#te på hennes kropp.
-Ja, vad ger ni mig? upprepade hon gällt, nästan
muntert, när hon märkte fru Wendens rörelse av oro vid orden. Jag förstår alt jag kommer i grevens tid. Har inte Bell sagt nagot ? -Bell? eftersade fru Wenden som i en dröm.
Kände Bell verkligen den där människan? Hur var det möjligt ?
-Ja, Bell ja, härmade den andra grymt. Hon är just en skön juvel, er skyddsling. Jag har en liten syster, och det är för henn#s skull jag är här. Hon brukar bjälpa till i flickskolan, där BeD gick. Vi ha inga pengar och inte något elegant hem vi. Min lilla syster, Maj heter hon, städar i klassrummen, när skolan är slut. Hon är mycket nätt, Maj, det hör till historien. Och bara fem ton år, det hör ocksä till. Bell fann henne en gång, när hon vände tillbaka till #klassrummet för att hämta någon bok, som hon glömt. Vet ni hurdan Bell är?
Frågan kom snabbt, och fru Wenden, som hade svårt att följa med den andras ord5tröm, #att orörlig 50m fötut.
-Nej, jag kan just tro det, fortsatte kvinnan. Där har ni suttit i er soffa av plysch och inte baft en aning. . . Bell tycker om flickor.
Fru Wenden drog efter andan. Den andra sade det där på ett sätt som... Fru Wenden erinrade sig med ens en massa sa#ker om otillbörliga förhållanden. Tid ningarnas notiser om sedlighetsbrott mot naturen, fast de gällde ju alltid förbindelser inom det andra könet, stodo med spärrad stil för hennes inre syn. Men hon be härskade sig ännu.
-Alla unga flickor tycker väl om varandra, sade hon nu leende. Det hör till den åldern.
Den andra stirrade på fru Wenden och brast så i gapskratt. Det var ett mycket obehagligt skratt, tyckte flu Wenden. Det fyllde det gammaldags rummet och smetade en imma av oren andedräkt över alla sakerna dar.
-Ni är bestämt naiv, sade kvinnan fräckt. Bell har förfört min lilla syster.
Frn Wenden såg framför sig. Framför henne på bor- det stod ett fotografi av en !iten flicka med stora och hungriga ögon i ett avmagrat ansikte. Sa hade Bell sett ut, när hon kom till fru Wendens hem. Nu var hon annorlunda, en ung dam, välklädd och med ett behag- ligt väsen.
Fru Wenden förstod nu vad den andra talade om. Hon förstod det med ansträngning och en känsla av yrsel.
Vid de där sista orden tyckte sig fru Wenden höra en dörr som sakta knarrade. Lyssnade Bell? Kanske stod hon just nu i en dörrspringa, spejande på dem med blekt ansikte?
Den där sakta knarrningen från en dörr, som försik- tigt sköts upp, gav fru Wenden en plötslig stöt för hjärtat. Bell hade ont samvete. Hon måste ha gjort nagot rysligt orätt.
-Jag är ledsen, stammade bon. Är er syster sjuk?
Den andra betraktade henne slugt, sökande e{ter en sårbar punkt.
-Ni har uppfostrat Bell här, eller hur? sade hon slutligen. Ni har strött gåvor över henne, skämt bort henne och varit så dum eller slö, att ni låtit er nöja med
det där ömma, smilande ansiktet hon satt upp. Hela si#ta tiden har hon lurat er. Under ett år har hon givit alla era presenter till min syster, fast det var då en futtig hjälp och ersättning. Vad skall min syster till exempel göra med den här m#jongen med ert por- trätt i ?
Ur sin ficka tog kvinnan fram en medaljong på en kedja och lät den langsamt dingla i luften. Fru Wen- den kände väl igen sin medaljong. Den var ett minne. Hon hade fatt den, da hon lconfirmerades. Hon började med ens skälva av förskräckelse. Kvinnan hade ändigen träffat hennes öm#ma punkt.
- Den #här medaljongen är ingenting för mig, fort- satte den andra hårt. Jag har riktiga bevis. Och jag tän- ker draga dem inför skolföreståndarinnan. Det som hänt kommer att bli känt av alla. Ni skall inte kunna gå ut i sällskap utan att mötas av viskningar: där är den där som skyddar den otuktiga skolflickan,..
Hon begagnade med flit detta uttryck för att den gamla damen äntligen skulle få klart för sig vad det gällde.
Nu #började också fru Wenden gråra.
-Säg ingenting mer, mumlade hon. Jag begriper inte riktigt. Säkert har ni misstagit er... Jag har vis- serligen hört nagon gång om ... om sådant. Men jag trodde inte att det fanns . . . Har min lilla Bell betett sig mot er syster på nagot sätt som #an misstolkas ? Ni får inte tala om det för någon. 1 gengäld är jag beredd tilf allt vad ni begär. Kvinnan log ömkande och triumferande på en gang.
-Jag trodde väl att det skuDe klarna! Ni kan ju ge mig en liteu ersättning, så skall jag tiga, rade hon, med ens affarsmässig.
Fru Wenden steg långsamt upp. Detta var saledes en utpresserska, och hon kunde ingenting göra. Hon var fullt pa det klara med saken nu. Hennes hus, hennes döde mans hem, finge icke vanäras. Hon måste köpa sig fri. Hon frågade inte efter bevisen. Den andras rov- fågelsansikte, hur obehagligt det än var, hade en prägel av beslutsamihet och stridslust, som inte var att misstaga sig på. Och Bell hade givit bort medaljongen som hon lovat att standigt bara innanför blusen. Hon hade ljugit och levat ett hemligt liv, som fru Wenden, som varit så god mot henne, icke haft en aning om.
Nu nämnde den andra summan. Det var en stor summa för fru Wenden. Hon sade sammanbitet:
-Jag skall skicka er vad ni begär. Och gå nul Gå nu I
Hon skrek det i förtvivlan och besvikelse. Kvinnan gick långsamt mot dörren. När hon stängde den efter s#g, fastnade hennes fjäderboa mellan dörren och väg gen. Ett ögonblick hängde den där vit och slokande, till dess den med ett ryck av kvinnans otåliga hand kom locs och försvann. Ett par solkiga fjädrar föllo ned på mattan. L)et var som om kvinnan med rovfågelsansiktet lämnat ett par fläckar av orenligbet efter sig, då hon flög bort igen.
Fru Wenden gick som i dvala den dagen. Hon skic kade själv av pengarna till den adress den andra upp- givit. När hon kom hem igen, sjönk hon ned i soffan.
Bdl hade hon icke sett till, och hon ville iote heller se henne. Hon fingrade pa medaljongen, som låg kvar på bordet framför henne.
Långt innan skymningen smög sig flam den dagen var det skumt omkring fru #Venden.
Bell var hela tiden ute. Hon hade lyssnat och rusat sin väg i full förskräckelse. Medan hon drev omkring pa gatorna, grubblade hon över vad hon nu skulle göra. Hon ville fly och slippa förharet. Hon bävade för att tala om hela sanningen. När bon tänkte detta, stannade hon plotsligt. Hon befann sig på en gata, som hon aWrig mindes sig ha vandrat på forut. Det var en förstads- gata på norr. I det bleka aftonljuset !åg den framför Bells ogon kall och gra, rak och oändlig, kantad av höga hus. På dc båda trottoarerna rörde sig mänmskor. Bell tyckte att de alla bade svarta kläder. Deras an6ikten skeno vita under svarta hattar, ur rockärmarna stucko deras stora vita händer fram.
Hon började med het uppmärksamhet granska dessa svarta och vita varelser, vilka #hon motte eller som gledo förbi henne bakifrån. Hon kände sig själv brotts- lig, och därför tyckte hon att de sågo brottsliga ut. Några hade knyten eller korgar i händerna. Vad dolde de i dem? Saker r,om de lurat till sig eller stulit? Var- för hade de djes s# bråttom? Men de som gingo tom- hänta hade stora hjärtan fyllda av synd. Deras hjärtan ömmade som onda #ölder under kläderna.
Två flickor kommo ut från en port, som med en suck åter slöt sig efter dem. De gingo förbi Bell med armarna shngrade om varandra. Deras fötter hade samma takt,
deras huvuden voro lutade tätt intill varandra, som om de suttit på en kropp. Och dessa två flickor svällde inför Bells ögon och tycktes med ens fyl;la hela gatan. Deras höfter vagga#le smidigt, och ur dem höjde sig de smala midjorna och där ovanför de runda axlarna och sist huvudena sträckta på tunna halsar. Under de svarta silkesstrumporna skimrade huden, och klackarna trum- made fram ett ropande eko ur gatans stenar.
Bell blinkade nervöst och följde långsamt efter dem. Hon tyckte att hon för varje steg sjönk ned så att hon med möda lyfte fötterna.
Där hade hon nu framför sig allt det, som lockade henne hos kvinnorna. Men dessa två lämnade henne ända kall, därför att de inte voro Maj. Alltid var det något särskilt hos en ung kvinna, som måste f innas för att förtroDa Bell. En sömndrucken, lättjefull blick, en plötslig, lyftande rörelse full av behag, en lekande, svdgt blå skugga under brösten. Och åter var tanken över henne: Hon måste berätta hela sanningen för sin gamla vän. Sanningen och lögnen, de voro ju lika varandra som de där tva unga gatstrykerskorna framför henne. För henne, Bell, åtminstone, sammanslingrade, omöjliga att skilja at. Lögnens lem grcp om sanningens och ville inte släppa taget. Maj hade förratt henne. Vad var det då för ord hon sagt till sin syster, ord som liknade san ningen, som gåvo lögnen sanningens dräkt?
Nu hade hon kommit helt nära de två andra. De vände sig tvärt om, som om de anat att nagon spione rade på dem. Två munnar med skarpslipade tänder
skrattade mot Bell. Vassa blickar förföljde henne, när hon gick vidare.
Och med ens tyckte hon att alla de svartklädda varel- serna, som nu åter döko upp på gatan och kommo ut från husen med ljudct av suckande dörrar bakom sig, bildade kedja för att omringa henne. De mumlade ho- tande att hon skulle tala sanning. Men själva voro de svarta som lögner.
Då flydde hon. Och in i hennes hjärta kastade plöts ligt aftonlampan hemma på salongsbordet sitt stilla sken. Hon längtade dit, därför att där var ro ooh ljuvlig frid.
Men när hon steg in i salongen, satt fru Wenden död i dcn röda schaggsoffan. Medaljongen hade hon ännu i handen.
Hon hade dött av hjärtförlamning, sade läkaren se dan. Men Bell förstod att hennes hjärta hade brustit av sorg över fosterdottcrn.
Efter den gamla fick Bell en smula pengar, så att hon kunde Icva vidarc. Hon gick igenom en skola för att bli lärarinna i handarbete och slöjd. Hennes beskyd darinna hade velat det så, och nu maste hon ju, för sent, minnas alla hennes önskningar.
En slump, en lyckdig händelse, förde henne tillsammans med Cecilia: den vackra Cecilia, som blott hade levat för att dö if rån Bell och sedan åter lämna henne ensam.
Då hade Bell lyft upp livets börda och börjat arbeta. Holl ville icke mera minnas. Och så kom Angela emot henne. Något i Angelas blick och rörelser väckte min- net av Cecilia. Hjärtat drog sig smärtsamt samman för att på nytt släppa fram blossande rött blod.
Det arbetslag, till vilket Stanny och Angela hörde, satt vid köksbordet en het förmiddag i slutet av juli och lyssnade till fröken Dikens föreläsning om olika sätt att tillaga soppor på. Hon stod mycket stel och rak framme vkl svarta tavlan, som var placerad vld ena väggen, och tecknade emellanåt med prydlig stil upp ett recept pa tavlan, vilket flickorna da genast skrevo av i sina tjocka anteckningsböcker.
Stanny och Angela sutto bredvid varandra. Deras fhlgrar och armbågar snuddade ibland vid varandra. Då sago de upp leende och deras ögon möttes. De hade båda varit uppe sedan sex på morgonen. Det hade varit nästan omöjligt att få eld i spisen denna morgon, och de hade tömt en halv kanna fotogen över veden. En stor, rasande låga hade plötsligt slagit upp, och Stanny, som ej nog fort dragit sig undan, hade varit nära att bli svedd. Sedan hade de öppnat alla fönster för att den förrädislia fotogenlukten skulle forsvinna. Riken hade inte grälat pa dem, när hon kom ned, men hon hade sett mlsstänksam ut. Detta skrattade de åt nu.
Framför Dikens fötter låg terriern och tittade under lugg upp pa henne. Hans liv hade blivit mycket osäkert bland alla dessa flickor, som ibland smekte honom och gåvo honom godbitar och ibland från den höga bryggan knuEfade honom rätt ned i Mälaren.
Nu lyfte han huvudet och morrade litet. Det var en tik som strök omkring utanför fönstren. För ett par kvällar sedan hade den kommit springande fram till gården, en ettårig, ljusbrun stövare. Den sökte sig till flickorna, som sutto pa verandan, gnällde en smula, strök sig mot deras kjolar med smekande rörelser och satte sig slutligen upprätt på tva ben med de lyfta tas- sarna i vädrct och tiggande bruna ögon. Fröknarna hade velat köra bort den, men flickorna bådo för den. Så fick den stanna. Ingen visste vem dess herre var. #an- ske någon nere i staden, som rest bort. En jakthund fick egendigen inte ströva omkring så där fritt, men vem ville binda den? Inte de förtjusta flickorna.
Den sov på verandan med huvudet mot tassarna och svansen i en graciös sväng runt bencn. En förnäm liten fröken, som funnit behag i stället. Terriern nosade först misstänksamt omkring den och blev sedan vänskaplig.
-Man låter smör och mjöl fräsa i en panna på sakta eld, ljöd nu Dikens torra röst.
De ljusa och mörka huvudena böjde sig lydigt över böckerna. Pennorna raspade ivrigt.
- Sedan späder man med vatten...
-O, vad jag är törstig, viskade någon.
Ett lagt fmtter bördes. Nanna gapade med öppen mun, som om hon sett en iskall dryck flyga sig till mötes
i luften. Terriern g1äfste till och slöt hastigt käkarna om en surrande fluga. Stalllly skrev i sin anteckningsbok: "spädes med... Få vi bada sedan, älskade Angcla?"
Hon lade boken på sned så att Angela kumde läsa. Angela nickade utan att se pa henne.
Änlligcn strök f röl.en Diken med svampen över tavlan. Punkt! Slut! #Icla rummet fylldes av flickornas glada små utrop av lättnad. De hade fritt nu. Hastigt städade de efter sig pa bordet och rusade sedan upp efter sina handdukar.
Iiröken Diken stod i fönstret och såg hela den ljus- blå flocken rasa nedför sluttningen med terriern i hä- larna på sig. IIon suckade litet. Det var så varmt i köket. Pa en flugfångare, som hängde ned fran taket över hen nes huvud, surrade det sakta av döende flugor. Som maren var alltid trakig och flickorna så brakiga.
Riken kom in med beskäftigt svangande kjol. Hennes kjolar svängde alltid om hennes smala ben. Hon rörde sig så hastigt även i värmen. Nu ställde hon sig bred- vid Diken.
-Jag hade brev fran Nelly i dag, sade hon. Hon tycker vi kunde komma till henne en tid. Vår syster bar aldrig riktigt fattat att vi inte så där med ens kunna bli lediga. Hon slttcr där pa sin stora egendom... Fast nog vore det härligt att få leva herrgårdsliv ett tag.
Diken nickade. Hon tänkte på ett handarbete, en stor duk, som Ihon börjat förra sommaren och som väl aldrig sin#le bli färdig. A, att sitta på en trädgårdssoffa umder
eit stort träd och sy, medan en liten prydligt klädd jumgfru bar ut saft och vatten och ka!cor till en ! Men hon ville inte öka Rikens barnsliga längtan, som sträckte sig mot samma mål, därför sade hon:
-Var lilla hund börjar bli alltför bortskämd. I går visslade jag och den kom in#e.
-Det är den där hyndans skull, sade Riken dystert. Jag tror vår lilla älskling blivit kär. Jag såg en . . . en ruskig scen på gårdsplanen i går afton, just när jag skulle upp och lägga mig.
Bådas ansikten rynkades ofrivilligt. Fröken Dikens kinder blevo helt bleka. Vad rörde sig inom henne ? Var hon svartsjuk?
-Det är gräsligt med sommaren, utbrast hon.
-Ja, gräsligt med sommaren ! upprepade Riken som ett eko.
Hon sag nedåt vägen. En svartklädd gestalt skymtade, närmande sig med långsamma steg.
-Nej, se pastorn kommer hit, kvittrade Riken med g1ad r#st. Då får jag sätta på kaffet,
Hon skyndade till spisen och lyfte den blänkande kaffekokaren av koppar. När hon böjde sig över den, å#ergavs hennes eget ansikte i det kupiga locket: stort, pussigt, med små kisande hål till ögon simmade det om- kring i kopparn. Och den snälla iilla Riken ryggade själv tillbaka för det lystna satyrgrin, som plötsligt b1änkte emot henne, när hon nu lyfte locket för att lägga på det malda kaffet.
Sjön skvalpade sakta mot en röd och vit roddbat, som lag fastbunden vid bryggan. Solstralarna studsade mot batens välvda sidor ocb kastade darrande ringar av Ijus ned i vattnet ända till den gula, refflade sandbott- nen. Det var ett jagande spel av 5kuggor och Ijus, som om en trollspegel gatt i tusen bitar, vilka sjönko och kommo upp till ytan igen och aldrig ville sluta med sin glada lek.
Nu kom något nytt till: en hel rad av vita flickben trängde ned i vattnet, som svagt sjungande slöt sig om dem. Flickorna där uppe på bryggan sutto med böjda huwden och händerna på knäna och tittade leende ned i sjön. Deras fötter djupt under dem förstorades på ett skrattretande sätt, tarna spretade, vaderna svällde. Vris- ten var en ostkupa.
-Titta på mig! skrek någon.
Huvudena vändes genast. Det var Margit Blomstrand som kom balanserande på bryggans räcke. Hon höll ut armarna, som gungade och slogo med sträckta händer som späda vingar. Kroppen sken vit och blank. Men under armarna och mellan benen ruvade svarta skuggor, som kommo magen och brösten att svänga ut i rundade kurvor. Hon sprang framat, stolt medveten om sin skönhet. Himlen spände sig bakom henne. Det såg ut som om den Iysande flickkroppen stigit rätt ut ur den med svalkan från ett Ijust sommarmoln ännu över sig.
Nu dök hon på huvudet ned i böljorna. Strax därpa syntes hennes skrattande ansikte med håret åtsmetat ö#er pannan och öronen höja sig Igen. Hon viftade till de andra och började simma utåt.
Angela satt där och log med blanka ögon mot solen. Just nu tänkte hon på hur hon som barn en gång hade badat med Elsa, kusinernas lärarinna. Hur förskräckt hade hon inte blivit, då denna plötsligt låtit sin stora kvinnokropp komma till synes ! Hon hade gatt över gräset så tungt med svä!lande lar och en jättelik bak. En vidrig syn, som i flera år gjort Angela rädd för att se nakna människor.
De unga flickorna här begagnade heller aldrig bad- dräkt. Men de sågo ju vackra ut, kanske för att de ännu voro så unga.
-Kom, Stanny, sade Angela.
EIand i hand vadade de ut. Sanden kittlade deras fötter. Solen brände dem hett i nacken. Vattnet steg. Det smekte dem Ijumt och lent. Nu sträckte de ut ar marna, alltjämt utan att släppa taget om varandras händer, och doppade sig.
När de sågo vattenytan nästan i bredd med ögonen, var den ett enda oroligt glitter, som bländade dem.
Den lilla terriern hoppade skällande på stranden. Flickornas prat och skratt 610go högt i luften.
- Se ett moln i vattnet ! ropade Stam#y.
De tittade upp, och där uppe på den nyss så klara himlen utbredde sig nu ett Frått moln, hastigt vidgande sig likt en svamp som fylles med vatten. Det uppslu kade solen, gömde den, så att den glittrande sjön slock- nade och blcv svart. En kall vind kom ilande och stötte emot den heta, stillastående luften på stranden.
Angela och Stanny döko rysande ned igen.
Då hörde de ett rop långt ute. Det var Margit, Ingen hade kommit ihåg henne. Hennes huvud syntes som en svart prick. Hon ropade igen. Ropet ekade, och svaret kom dröjande och svagt från andra sidan björkdungen. Det var som om en tvillingsyster till Margit med samma röst som hon ropat att hon skulle ila till hennes hjälp.
Ilman de förskräckta flickorna hunnit göra något, kastade sig en lång, kraftig gestalt i och började med raska simtag plöja genom vagorna. Det var Linnea
Ett par av ungdomarna sköto ut baten. Äntligen fingo de den lös, men då hade de glömt årorna i båthuset och måste springa eftcr dem, innan de kunde ro ut.
Nagra voro i vattnet och togo hjälplöst några sim- tag Men ingcn var en sadan duktig simmerska som Linnea. De andra stodo nakna och frysande pa bryg- gan under det grå molnct. Också deras kroppar fmgo i den underliga belysningen en grå och livlös färgton.
Innan båten hunnit f ram, var Linnea hos Margit, Angela såg hur hon kämpade med henne där ute. #ü döko de båda huvudena ned, så kommo de åter upp.
Linnea tycktes ha lagt sig på rygg ocb simmade, dra- gande Margit efter sig. Till sist voro de då vid båten och halades upp av tva flickor, som skälvde mera än de andra, vilka varit nära att drunkna.
Linnea bar Margit i land. Hon viiade lätt som ett litet harn i den storvuxna bondflickans famm. Hon var blå i ansiktet och snyftade, tätt tryckt mot Linnea, som hon inte ville släppa, liksom om hon ännu känt djupet inunder sig.
Linnea lade henne försiktigt ned på stranden och masserade henne kraftigt. Blodet atervände till Mar gits kinder. Hon log.
-Tack ! sade hon.
Så slog hon plötsligt armarna om Linneas nacke och kysste henne på kinden.
Linnea reste sig upp och såg sig häpen omkring.
-Hon fick kramp, sade hon kort.
Så gick hon bort och klädde pa sig.
När Angcla och hon sedan voro på väg hem, fra- gade Angela näs#n blygt:
-Hur har du lärt dig allt det där, Linnea?
Linnea sag ned pa henne. Hennes kloka grå ögon Iyste till litet. #kar säga att det alltid blir nagot tillfälle att rädda en människa från döden, och da får man inte sta rådlös.
Hon sade det enkelt och kort. För henne var det all- deles naturligt att utsätta sig själv för fara. Ingen av de andra hade vågat det.
Men uppe i det gemensamma sovrummet fantiserade den kvällen lilla Margit Blomstrand om döden. Ingen sensation fick för henne passera obemärkt förbi. En gång var det pippor i håret. Nu var det drunknings- döden.
-Det var förfärligt, sade hon, ännu med bleka kinder, Det var som om ett odjur rört sig på sjöbottnen ooh sträckte händerna efter mig. Det kramade ah luften ur mig. Nu dör jag, tänkte jag. Och då mindes jag en grind hemma på vårt lantställe. Den brukar vara röd- färgad, men nu såg jag den helt vit med ett svart kors på. Det där korset skulle stå på min grav. Hela villan n.ed blommor och gräsmattor och allt var en grav och i den vilade jag.
Angela smålog tankfullt ut i mörkret. Döden hade snuddat iskall förbi den där lilla, och hon måste taga på den, se den som en grav eller ett odjur på havsbottnen, därför att hon var så fylld av liv att hon inte kunde föreställa sig något som inte var, som icke hade någon skapnad och kunde taga gestalt framför hennes ögon.
Och ännu sedan Margit somnat och Gerda också sov i mörkret bredvid Angela, tyckte hon att döden, som nyss varit så nära, dunkade i hennes eget blod, följande hjärtats oroliga slag.
På natten vaknade Angela vid ett skall från terriern. Det kom från trädgården. Fröknarna hade inte kunnat få tag i sin älskade hund på kvällen. Han hade löpt bort till skogen med hyndan.
Angela reste sig på armbagen. Rullgardinen Iyste svagt röd av månen där utanför fönstret. Rummet låg i ett underligt Ijus, som om skenet från en eldsvåda kastats dlt in.
Nu skällde hunden igen. Ett lågt morrande hördes. Fötter tassade på gängen.
Angela steg försiktigt upp och smög sig ut.
Hon hörde en annan dörr öppnas och stannade i trap pan. Det var Stanny som kom. Hon v ar klädd i blå pyjamas, som hon fått fran Tyskland. Hon sag ut som en gosse, då hon på tå klev nedför trappan i langbyxor uppvi.kta kring vristerna och en kavaj med fickor,
-Jag vaknade av hunden, viskade hon till Angela och kramade hennes bänder. Xom!
De smögo sig fram till förstugudörren. De hörde rörelser som av flera djur ute på förstugubron.
Angela gläntade på gardinen, som satt över glas- dörren.
Hon såg huvudena av terriern och hyndan, som stodo tätt tryclcta mot dörren. Mittcmot dem på stentrappan hade tva väldiga hanhundar placerat sig. De hade lagt tassarna pa bron. Två par ögon glimmade trolskt i manskenet, två gap öppnade sig och visade röda tungor Gch en massa vita rovdjurständer. De morrade, en tra- nande, dov morrning, som tycktes höra hemma i den gra urtiden, då deras fäder gatt på jakt efter byte i månskenet.
Terriern gläfste ilsket och inställsamt på samma gang. Hyndan var tyst. Terrierns svans stod styv mot rutan .
Stanny tittade över Angelas huvud. H« stack hän- derna i fickorna och gav till en likn vissling. Ingen av det församlade rådet där ute brydde sig om visslingen. De voro fjärran från människor och deras lagar nu, dessa djur som i natt sände sin fräna åtra mot den enda hyndan i grannskapet.
Angela och Stanny sågo pa varandra. Det var så tyst i rummen ovanför dem. Månskenet gjorde skuggorna orr.kring dem djupa. En vit rund fläck Iyste på golvet. Den såg ut som falluckan till någon hemlig underjor- disk gang.
Angela öppnade dörren. De stora hundarna sago henne och blevo skrämda av detta plötsliga ingripande. De vände morrande och sprungo ned i trädgarden, där de försvunno i dunklet under träden.
Då Angela och Stanny stego ut på bron, kom hyndan emot dem. Hon gled fram smidig med vaggande kropp och den fuktiga, langa nosen framsträckt. Hennes milda bruna ögon betraktade dem bedjande. Så ställde hon sig på två ben och smekte med framtassarna i luften. Trodde hon att de två unga flickorna voro en högre makt, som skulle rädda henne från de väldiga hannar- nas kärleksbetygelser ?
Terriern nosade runtomkring henne. Han slickade henne ömt, och hon lät det ske med tålig umdergiven- het. Så blev han häftig i sin kärlek. Hon svängde sig, gjorde små #hastiga knyckar och lade sig slutligen ut- sträckt pa golv#t för att han inte skulle komma åt henne.
Da ställde han sig över henne och sag uppmärksamt ut mot trädgården, som anade han att de andra hun- darna betraktaoe honom fran något gömställe.
Hyndan gjorde en plotslig rörelse och gled ater if rån honom. Hon sprang ned pa gårdsplanen, som var vit av månskenet. Här hann terriern upp henne. De snodde runt varandra. Hon bet if rån sig ibland, men nu på ett lekfullt sätt. Hennes svans viftade. Hennes kropp gned sig mot hans för att åter avlagsna sig. Skuggorna av dem följde dem troget i gruset.
Angela och Stanny stodo tysta. Ibland suckade de litet. Men dc kunde ej slita sig därifrån.
Nu fick terriern fatt hyndan. Hon stod stilla med strackt svans. Hon vände bara litet på huvudet, nosande efter honom, som om lukten från honom ända behagat henne. Han reste sig på bakhenen, fick säkert fäste. Och medan hon stod stilla och såg långt bort med en srnältande glans av mansken och lust i sina ögon, tog han henne med framtassarna uppe på lhennes hals och bakbenen brett utspärrade, nedborrade i sanden.
Da hörde Angela ett fönster sakta öppnas i övre vå- ningen, och hon såg fröken Diken i fönstret. Hennes ansikte var strängt och Mekt, det mörka håret låg i två flätor pa hennes axlar. #gonen borrade hon ned i hundarna, där de flämtande och rusiga begingo sitt sam- lag. Hon tycktes icke se Stanny och Angela.
Hon ropade skärande, med en röst som Angcla inte kände igen:
- Sluta då !
Men terriern brydde sig inte om henne.
Angela och Stanny gingo mot förstugan. När de vände sig om, sågo de hundarna med slokande svansar och sänkta huvuden springa ned i trädgården.
Stanny drog igen dörren med en liten rysning. De stodo mittemot varandra med vita ansikten och ögonen i skugga.
-Tror du . . . att. . . att det går till så, mumlade Angela.
Hennes axlar skakade.
Stanny lade beskyddande sin arm omkring henne.
- Det var kärleken, sade hon lågt,
-Då . . . då vill jag inte, utbrast Angela upprörd.
-Det är nagot starkare än du . . . som vill I viskade Stanny.
-Ingen skulle kunna tvinga mig.
-Det skall komma nagon, som du älskar, sade Stammy.
Hennes rost var drömmande. Hon tänkte på sin bror, den där natten då han böjt sig över henne och kysst hennes mun. Då hade hon velat bli hans. Och häftigt gripen av minnet tog hon Angelas ansikte mellan sina händer. Angelas läppar darrade. Stanny kysste dem. Hon stod där bredbent som hunden nyss och borrade in sina händer i Angelas vita bud.
Så foro de ifrån varandra. Någon kom i trappan. De sprungo upp och tyckte sig skymta Bell. Men hon försvann över dem i nästa trappa. Bara fotstegen hör- des, långsamt bortdöende.
Angela knackade på Bells dörr en söndagsförmiddag. Hon #hade en vit klänning med bara armar. På sönda- garna behövde inte eleverna bära sina blå bomullsklä- der, uniformerna, som de kallade dem.
Bell ropade:
- Stig in !
Och Angela öppnade förlägen dörren.
Bell stod vid bordet med ryggen åt henne och ord- nade tebordet. Hon var klädd i nagot tunt och gyllene tyg med ett smalt guldskärp om midjan. Färgerna gingo vackert ihop med hennes hår, som i en krona höjde sig över den vita halsen. Nu vände hon s4o, om. Hennes underliga ögon foro med en granskande blick mot flic- kan där borta vid dörren. Hon rmalog
-Kom närmare, Angela, sade hon. lag har just fatt tevattnet att koka.
Fran ett litet kar av porslin steg en bla rökpelare upp. Angela tittade nyfiket pa den och sög med välbebag in doften.
-Det är rökelse, sade Bell.
Hon hade närmat sig Angela och lutade si,o nu över hennes axel.
-Allt här är så nytt för mig, sade Angela litet blygt.
Hon kände sig helt främmande i detta rum, där hon aldrig hade varit. Bell var också en annan än i arbetet. Fin och fön#äm med parfym på kläderna. Dhennes öron, nästan dolda av hårslingorna, sutto ett par stora, glän- sande pärlemosmycken.
-Kom I
Bell bjöd Angela sitta i den lilla soffan, som bara rymde två. Hcnnes guldfärgade klänningskjol föll över Angclas vita.
Angelas ögon drogos till bordet. Det hade en vit duk korsad av en fin spets. Kinesiska koppar och små lelkfat voro prydligt ordnade. I ena hörnet ett tekök av silver, varunder en blek laga flämtade.
Mittpa bordet bland porslin och kakor stod ett foto grafi i bred ram. Det föreställde en mycket vacker ung kvinna i helfigur. Hon var draperad i en tunn slöja kantad med svandun, och under den skymtade de späda linjerna av en naken kropp. Det var ett besymlerligt fotograf i.
-Du scr pa henne där, sade Bell efter att ett ögon- blick ha suttit tyst. Jag brukar ställa henne sa där. Det är då, som om hon vore med mig. Uppe på en bokhylla eller en byra kommer hon för långt bort. Jag vill se på henne riktigt, förstar du.
Hon lutade sig fram, och Angela trodde hon skulle räcka henne fotografiet. Men hon flyttade bara på en skal med blommor.
- Hon heter Cecilia, sade hon milt. Jag behöver inte säga eftemamnct. På det sättet blir det ju likgiltigt vem hon är. För mig och för dig är hon Cecilia. Du är kanske bk henne. Jag vet inte ännu.
Angela kiindc sig underlig till mods. Vem var den där Ceoiiia, som kanYke l#knade henne?
-Vi ha rest tillsammans, levat med varandra som två . . . systrar, fortsattc Bell. IIon är död nu. Jag äls- kade #henne för myckct, tror jag.-Som Stanny älskar
Ångela ryckte till. Kanske Bell ändå sctt dem den där månskcnsnatten .
-Ne;, nu skall du ha litet te, f#rtsatte Bell gla dare.
Hon hällde teet i ett par tunna koppar och lade en citronskiva i. Dct smakade gott. Angela tyckte att det a:t dricka teet sa där utan grädde och med citron var raffinerat. I hushallsskolan hade de ett billigt te, som intc smakade nagonting, även när det såg starkt ut.
-Tycker du om livet här? frågade Bell.
-Jag har aldrig varit med sa mycket flickor förr, sade Ang#la impalsivt.
Hennes kinder hade fått en svag rodnad av det heta teet och av spänningen att vara i det f rämmande rummet.
-Ja, det är egendomligt med sa manga unga på en gång, sade Bell allvarsamt. Ibland ligger jag och Iyss nar om nätterna. Jag tycker att det rör sig i rummen under m-g. Jag hör djupa andetag- suckar. Någon talar i sömnen med gäll bamröst. Då tänker jag: sa många öden, så många hjärtan ! Vad skall det bli av dem alla? Vad skall du själv göra sedan, Angeia?
Angela sökte efter ord. Hon ansträngde sig att se in i en framtid, som hennes blick ända inte nådde. Ctch plötsligt ängslade hml sig för den.
-Jag vet inte, viskade hon.
-Nej, du vet inte, sade Bell. Du skall väl fa ett hem. Kanske hlte det hcller. Men många komma att älska dig. Bade män och . . . kvunnor.
-Kvimlor? eftersade Angela undrande.
-Ja, sade Bell med harda ögon. Också vänmnor kunna älska varandra. Det vet jag. Den kärleken är lättare att förstå. Jag tycker det. Män äro så olika oss. Aldrig förstå de oss. De leva i sig själva. Jag har aldrig träffat en man sorn inte var egoist. En man suger sin näring ur sitt cgct starka jag. En kvinna maste alltid ha en annan att älska, att uppoffra sig för, att gråta och skratta tilisammans med. Hon är starkast då. Borde inte kärleken vara Iyckligast, da den man har kär är lik en själv-också kroppsligen? Dc bchag man själv ä#cr beundrar man #hos en annan i star6-are grad. Man far ju icke kela med sig själv eller smeka sig själv. Det kal las narcissism. Men att famna en bild snarlik en sjäiv, fastän vackrare och mera utvecklad, det är att söka forma sig efter fulikomligheten. Då mognar man, då blir man helt kvinna. Jag tror att vi måste nå utom oss sjalva, men vi förlora oss och gå alldeles vilse, om vi söka en tvillingsjäl så helt oliika oss som en man är. Förstår du mig ?
Angela smålog förvirrad. Hon förstod inte. Något såhlant hade hon ju aldrig tänkt på. Ett minne före- svävade #henne: en afton bade hon sctt Tagc och Petra komma ut fran den mörka salongen. Ljuset Angela hållit i handen hade sänt sitt fladdrande sken över deras heta och upprörda ansikten. Då hade hon kastat ljuset i golvet för att sliMa sc. I lade hon känt smärta, därför att hon svärmat för Tage, eller bara för att hon varit rädd att förlora sin Petra?
Bell tog hennes hand.
-En sådan liten hand, sade hon med vek röst. Ibland när jag ser den dunka med sadan kraft i vävstolen, tyc ker jag riktigt synd om den. Har du sett hur stora grova händer Stanny har? Riktiga drängnävar.
Angela drog undan sin hand. Hon tyclcte inte om att Bell talade nedsättande om Stanny.
- Ack, nu sårade jag dig, mumlade Bell. Jag vet ju själv hur ont det gör. En gång när Cecilia knäböjde i en katolsk kyrka med ansiktet riktat uppå#t mot Ijuset, som kom f ran altarrunden, #hörde jag en italienska vi#ka: "Vilken vacker död ung fröken 1" Hon tyckte att Cecilia redan såg ut som en död. Hon var så blek ocb hade det där fridfulla uttrycket i ansiktet. Jag vände mig till min granne, som viskat, och sade: "Frö- ken här bredvid kommer att leva i många år ännu." Men jag läste i den andras ögon att jag inte talade sant och inte ens trodde på mina egna ord. Då kommo kor- gossarna från sakrlstians dörr i en procession. A31a hade de höga Ijus i händerna. Lågorna från Ijusen stodo stilla. Då tyckte jag att själva livet stannat där under de dunkla valven, därför att Cecilia skulle dö. Jag glömde abt solskenet brann utanför kyrkan och gjorde stenarna glödheta, att försäljarna i hörnen med glada röster skreko ut sina varor och att tidningar våta av tryck- svärta delades ut för att sprida händelser, som just nu skedde överallt på jordklotet, som rullade runt i rym- den. Livet fanns för mig just då bara där Cecilia anda- des, och hon skulle dö. Därför dog också allt levamde för mig.
Talade Bell för att iotaga lil3a Angela? Hon syntes knappast giva akt på den unga flickan framför sig, men ändå undgick henne inte den minsta rörelse Ange3a gjorde. Sa vände hon sig plötsligt mot henne och upp fångade en glans i Angelas mörka ögon. Hon hade då äntligen tänt hennes intresse !
-Italien- är det vackert? frågade Angela blygt.
Hon ville höra mera. Den andra fängslade henne När hon sträckte fram sina smala vita händer och snud dade vid något på teoordfft, följde Angela dem med blicken. En fantasi rörde sig inom henne: att de där händerna voro bundna med silkessnodder, som styrde deras handlingar. En makt starkare än 13ells egen förde hennes händer.
Kanske mina också ? tänkte Angela och såg ned i sitt knä. Och Stannys-den där natten da hon kramade om min nacke.
-Ja, Italien är vackert, sade Bell. Du skall resa dit en gång och se det. Man drömmer om det sedan. Ibland när jag är myclcet trött och varm, händer det att en olivlund d#ker upp i mitt minne ooh gör mig glad. Ljus- grå träd med silkeslena blad och små, svarta frukter, som smalta friskt och beskt mot tungan. Då tycker jag ibland att jag måste vara född där borta, där jungfru Mnrias ögon äro så milda och vaka över allting. Kanske är jag ocksa född där. Jag vet in#e alls, varifrån jag kommer. Jag är ett hittebarn, förstår du.
Angela kände medlidande med Bell. Hon lade själv- man¢ sin hand i #hcTmes.
-Ibland när jag ser på min handlcd, sade Bell, tycker jag att det sitter en liten nummerplåt där. Jag var bara ett nummer bland en stor skara barn. Något sådant kan du inlc tanka dig.
Bell ville vacka Angelas medkänsla. Hon kände att hon var pa rätt väg. Om #hon kunde vinna Angela för sig, skulle svedan i hennes hjärta bli mindre.
Bell lade sin arm om Angelas liv och flyttade sig närmarc henne. Angela satt stilla. Hon kände sig under- lig till mods som inför nagot nytt. Hon såg på Cecilias porträtt: den nakna kroppen under den tunna slöjan. Det var ctt levande spel i de där smidiga lemmarna som tjusade. Och ändå var det bara ett dött ting, det där fotografict in#m sin brcda ram. Och Cecilia var ocksa död. En gång skulle man leva kvar pa ett fotografi: en åtbörd kanske, välkänd och älskad av nagon annan, ett minne, som växte vldare i en annans själ, det skulle finnas al#tld. Så dogo de ej: inte Cecilia, inte Angelas mor. De kastade icke skuggor pa marken efter sig och tryckte inga fotsteg i sanden, de funnos till bara i hjärtan, som en gång älskat dem och som de älskat, och den svaga viskningen fran deras röster gav rymden musik.
Bell drog häftigt Angela intill sig. Angela kände hen- nes andedräkt mot sin kind. Hon ville rycka sig lös, bli fri, men förmådde inte. Bell gav Angela en kyss. Inte en öm kyss, sadan en mor ellcr äldre väninna kan ge, utan en älskares kyss, het, passionerad och utan be- harskning.
Då hörde de ntanför dörrar som slogo och Rikens röst, hög och gall, som talade till nagon,
Angela sprang upp. Hon strök sig över pannan, som om hon drömt. Hon såg ned pa Bell. Hennes klännjng var i oordning, hennes smala mun glödde.
Nyss hade hon talat med sin milda röst om Italien om Cecilia, som var död, om sig själv, som var ett hitte- barn... Och så...
Angela kände sig upprörd och matt. Hon tyckte nu att rökclsen varit nära att kväva henne. Vad var det oeksa för en berusning den förde med sig ? Luften var så kvav här innc.
Angela gick mot dörren.
-Jag går, sade hon lågt i en rädd viskning.
Den andra rörde sig inte.
Hon tog en cigarrett ur ett litet cigarrettetui. Med en hand som darrade tände hon den och stack den i
Fn grotesk tanke kom för Angela. Hon tyckte att dcn andra velaL med cigarretten forlanga sin mun för a.t na henne ända där borta vid dorren. Cigarrett spetsen gtöddc IIU svagt. Det hade också varit eld i de läppar, som kysst Angela.
Och Angela stängde sakta dörren efter sig. Ett ögon- blick stod hon stilla och Iyssnade till högljudda röster inne på fröknarnas rum. Det lät som om där var ett uppträde.
Så gick hon långsamt nedför trappan med händerna hårt tryckta mot sitt bröst.
XXV
Dct var verkligen ett uppträde inne hos fröknarna Det var deras röster Angela hört, då hon stängde dör- rcn till Bells rum bakom sig. Och uppträdct rörde Lin- nea Larsdotter. Fröknarna hade skickat efter hcnne Hon var nere och badade, och nu väntade de på att hon skulle infinna sig.
I ett par dagar hade fröknarna gått omkring med dystra och olycksbådande miner. Flickorna viskade med varandra:
-Vem gäller det? Är det du som gjort något galet? Eller kanske jag ?
Bara Margit Blomstrand hade känt ett stygn av själv- förebraelse i sitt hjärta. Av en händelse hade hon kom mit alt Iyssna till ett samtal mellan Angela och Stanny och då fått reda på att Linnea hade ett barn. Hon hade vid något tillfälle berättat det för Riken. Det hade slup- pit ur henne av ren tanklöshet, och strax därpå skulle hon velat slå sig för sin lilla pratlystna mun.
Riken hade blivit sa uppskakad. När Margit bett och besvurit henne att ej tala om det för någon och inte säga något till Linnea, hade Riken högtidligt svarat:
-Tyst nu, Margit ! Du vet inte vad du säger. En ung flicka som du har inte rcda på sådana saker.
Pyttsan ! Som om inte hon, Margit, visste myckct mer än Strutsen om förhållandet mellan man och kvinna. En gång i våras hade en trupp skadespelare från huvud- staden gästat teatern i Norrköping, och efteråt på en bal på Hotcll Göta, då Margit haft sin bästa klänning på sig, en dröm i azurblått, hade förste älskaren kysst henne i ett sidorum. Hade Riken någonsin upplevat något sadant, hon med sin dumma pastorsadjunll#t?
Riken hade inte strax sagt något till Diken. Ack ! Diken var så oerfaren ! Hon hade ju aldrig varit med om något. Riken måste först ensam komma till klarhet om vad man borde göra med Linnea. Sparade hon inte den vetskap hon fått om den stackars bondflickans liv som en läckerhet hon i nattens tystnad skulle njutnings- fullt suga på?
Ja, Riken hade legat vaken en hel natt. Hon vände och vred pa sig. Papiljotterna gjorde henne illa, skavde hennes huvud, där tankarna krälade. Det hade aldrig förut hänt i Prästkragens #historia, att en av eleverna haft ett barn. De skulle ju #här uppfostras till att bliva fäderneslandets goda hustrur och mödrar. Att en av flickorna redan nu hade löst moderskapets mysterium utan den underbyggnad slcolan gav, utan att ha gatt igenom hela kursen i matlagning och städning för frö ken F;ilcen el!er ha åtnjutit fröken Dikcns utmärkta teoretiska undervisning, det var ju att bedraga de !edande: ett tro.s och en förskräcklig brottslighet utan lilce.
I mörkret såg Riken plötsligt för sig Linnea, sådan hon brukade se henne varje da#: den långa, kraftiga gestalten med breda höfter, bröstens rundning under lWuslivet, den smidiga midjan, de stadiga armarna, de grå ögonen med den kloka och genomträngande blic- ken under en la# och enveten panna. Ja, hon var kvmna, en mogen, fullt utvecldad kvinna. Att inte Riken lagt märke till det förut! Och hennes synd stod visst inte rlstad i hennes ansil#te.
Efter en stund gingo Rikens tankar andra vägar. Hon sökte förföraren. #.7em kunde han vara, den där man- nen, som lockat till sig denna flicka? Vem var han? Hur hade det skett ? Pastorsadjunkten tassade pa osynliga tofflor i sin svarta långrock genom rummet. Nej, någon som liknade hennes ungdoms älskade kunde hon inte tänka sig i en sådan situation. Da steg en annan man fram till Rikens aädd, där hon låg och våndades i sina hårt atsmlrrade papiljotter. Han var högväxt och axel bred och hade en svångrem över smala böfter. Han5 ansiLte såg glatt och öppet ut, och blicken #inclrade. Hade hon sett honom någon gång med lien i hand pa ängcn där ute, eller hade han en sen afton med kraftiga årtag rott förbi henne på sjön? Nu steg han fram och drog ater henncs blickar till sig. Men det var inte henne han brydde sig am. Han slöt Linnea i sin famn. Rikens uppjagade fantasi trollade fram en mjuk tuva som dof tade. Mannen böjde sig över någon som hade sjunkit ned i tuvan. #ter Linnea. Nu var hon naken. Han också. Två vita kroppar pressade mot varandra. Lemmar som slingrade sig om varandra, en mans smala höfter som rörde sig tätt em#t kvinnans på tuvan.
Nu kunde Riken inte längre urskilja Linnea. Allt smalt hort i ett töcken. Med en knappt märkbar rörelse hade mannen flyttat sig över till Riken. Hennes torra kropp fuhades av en manlig säd, som den törstigt och girigt sög upp. Hon var en åker som plöjdes och be- fruktades och som cn vår skulle vaja l!US och fylld av spirande sådd.
Plötsligt satte sig Rikcn upp och tände den elektriska lampan över sin säng. Hennes ögon stodo vidöppna av förfäran. Hon kastade en snabb blick bort mot Diken. Nej, hennes syster sov som väl var. Hon såg rätt in i byråns ovala spegel mittemot. I glaset återgåvos med pinsam tydlighet hon, Riken själv, och systern i var sin stora säng, deras föräldrars sängar. Hon tyckte med ens att de tva kvinnorna där borta i den vita spegeln sågo fula ut. Diken låg på sidan med gapandc m#m och blekt ansikte. Hon liknade sannerligen en fisk! Och hon själv med det runda huvudet fullsatt med löjliga pappersrosetter och en vit skjorta mcd yvigt och kokett krus kring dcn magra halsen: vad var hon lik . . . ? Hon vågade inte tänka pa det. Hon tyche att de okyska tan- karna nyss ritat streck kors och tvärs över hennes hud, såsom #hon ibland sett väggarna på en toalett i någon stadspark fullkkottrade av okynniga och djärva fingrar. Också rummet var fult i sin ordentlighet. Där lågo Dikens kläder hoplagda på en stol. Riken skymtade ett skärt livstycke och ett par yllestrumpor, och på en annan stol henncs egna plagg mera flärdfulla mcd frivoliteter och oroderier på, lim#e och benkläder. Ingen man bade i passionerad iver slitit av dem dessa kläder och hänsyns- löst slängt dem omkring pa doftande tuvor. Inga heta händer hade rivit ibland dem för aet få upp knappar och besvärliga hyskor och nå en kropp, som fylld av åtrå svälldc under dem.
Riken tog sig över pannan. Var hon galen? Ja, den gamla ungmöns galenskap var över henne. Hon som ser att stegen gatt förbi henne och vänder sig om och finncr en ung kvinna bahom sig, som äger allt det hon själv saknar. Vad gör hon då? Hon hatar, som Riken i detta ögonblick hatade Linnea, vilken älskat och lidit och fött och värmt ett nytt andande liv under sitt hjärta.
Det var efter en sådan natt Angela hört de upprörda tonfallen från fröknarnas rum. De voro inte rihigt av samma mening i frå6a om behandlingen av Lirnea. Riken ville att llon genast skulle köras på porten: ett sadant rötägg kunde få hela det ungdomliga material de hade under sitt tak att ruttna.
Men Diken, som med sammanhnipna läppar åhört Rikens berättelse, ansåg att man inte fick fara så hårt fram. Det skulle bli en skandal, och folk i den lilla sta- den kunde börja viska. Snart skulle man säga att Pr?#st- kragens skola hade daliga och lösaktiga element, ocb ej vilja sända sina flickor dit. Diken var försiktig. Hon hade inte 90m Riken haft sömnlösa nätter för den här sakens skull. Den pinade henne nog. Hon tänkt.e på terrierns kärlekshistoria, som utspclats i trädgården dessa vita, Ijumma mån9kensnätter. Och hundens histo- ria hade för henne vida större betydelsc ian l.iDncas. Han var den enda som vnr fästad vid henne, tyckte hon ibland. Med trumpen tillgivenhet hade han nafsat i hen- nes kjolar och ätit ur hennes hand. Och nu hade han glömt henne för hyndans skull, vilken Diken i tysthet med gammaldags, kärv stränghet kallade "en rikt;g slinka". Smög hon sig inte if r.lll Dikens hund ned i dunklet av tradell och fortsatte den otroliga lekcn mcd en av de stora grå h#mdarna? I#anskc mcd båda. Allt på samma nalt ! Det var ickc mycket som skilde de llär flickorna fran hyndan. Smeksamma, med runda, svar vade kroppar och med ögon som trånade, dansade de på smala ben och Patta fötter runt i ringen, medan andra lysande ögon iakttogo dem glupskt från alla hall.
Så hade dc bada systrarna kommit övcrcns om att giva Linnea en varning. De skulle tala med henne och förebrå henne att hon dolt en så viktig sak för dem.
Nu horde de steg i trappan. De vände sina upphetsade röda ansikten mot dörren.
- Stig på, ropade de pa en gång, när det knackade
Linnea kom in. Hennes har var vått och slätt tillbaka- struket från pannan efter #badet. Friska vattendroppar blänkte pa hennes kinder.
- Sätt dig ! sade Diken strängt.
Linnea gav dem en förvanad blick och satte sig på en stol. Hennes ben och starka lår framträdde under klän- ningstyget. Flickorna hade så litet på sig dessa varma dagar. Hon satt där med sina kloka grå ögon med en uppmärksam och hövlig blick riktad på fröknarna.
Händerna, de stora arbetshänderna, hade hon knäppt i skötet.
Diken började genast. Hon kände sig illa till mods. Men Rikens ögon tindrade skadeglatt. Nattens upple- velse dröjde i hennes bakhuvud som en nerwärk, vil- ken smärtade och gjorde henne hetsig.
-Varför har du inte sagt oss att du har ett barn? frågade Diken.
Linnea blev röd om kinderna. Hon höjde hastigt hu- vudet, men sade ingenting
Nu inföll Riken:
-Det är en skam, en riktig skam, vet du !
Hennes kvittrande röst slog över, blev gäll och skrikig.
-Hela tiden har du dolt detta för oss, ropade hon. Du visste väl hur skamlöst det var. Vi skulle inte ha tagit emot dig, om vi vetat det.
Linnea knäppte bara hårdare ihop händerna. Det retade Riken ytterligare, att fliclcan inte svarade getlast.
- Vad har du fört för ett liv ? fortsatte hon på samma hetsiga sätt. Du är ju inte gift. Och har haft sådant för dig redan.
Mannen med de smala höfterna och svångremmen om det smärta livet tycktes vara i rummet. Ilans ögon flammade hotande. Och Riken tillade hastigt:
- Han är inte här för att försvara dig nu, din älskare. Du slcall själv svara.
Diken sag förvånad på Riken. Var detta pappas lilla Riken med sådana ord i munnen ?
Men Linnea satt tyst. Just nu kände hon ett par armar om sin hals och hörde Violas jollrande röst i sitt öra. Hon kunde icke stiga upp och tala eller tillbakavisa anklagelsen. Ja, hon hade ju ett barn. En liten tjock flickimge, som tultade över gårdsplanen där hemma med Iysande blå ögon. Bomullsklänningen stod sa nätt ut där bak, när den lilla böjde sig ned för att ploclca en blomma. De korta benen hade runda ringar kring knäna, så knubbig var hon.
Linnea hörde inte på fröknama, som nu börjat prata om varandra, gestikulcrande med hårda, tafatta händer, som aldrig hållit ett barn och aldrig smutsat sig med att tvätta ett oändligt antal blöjor och små kläder.
Deras hjärnor äro alldeles tomma, tänkte Linnea. De första ingenting. De ha ju aldrig vaknat en natt av ett barns skrik och känt glädjcn av att kunna mätta och lugna det med varm mjölk, som r#mnit upp ur deras bröst, stackare.
Men ett ord stack henne plötsligt. Det var det där rysliga ordet hor. Det var Riken, som i sin upphetsning och vredc tagit sjätte budet till hjälp. Hon och malar- mästare Persson hade ändå samma uttryckssätt och syn på livet.
Linnca reste sig lå-ngsamt.
-Jag gar och packar då, sade hon, och fröknarna rvckte till, när hon äntligen talade. Jag reser hem till min lilla flicka. Jag är glad åt det.
Men Kiken och Diken ville ända inte lita hcnne resa. Då var ju skanddlen de fruktade dar. Och sa maste dc bönfalla Linnea att stanna kvar. Deras ställning var löjlig, det hlsågo de med pinsam tydlighet. Och det retade dem än mer.
Den långa Linnea såg ned på dem med ett svagt leende. Hon var inte ond längre.
Hon tänkte på Stanny och Angela. De voro hennes vänner. De hade med förtjusning hört talas om lillan. Linnea ville stanna för deras skull.
När Linnea gått och stängt dörren efter sig, sågo fröknarna med förvirring på varandra.
-Vi borde ändå kört bort henne, sadc Riken surt.
Där hade hon stått och lett åt dem, drnna bondflicka med de kloka grå ögonen. Stolen, där hon suttit, stod pa sned mot v.iggen. Riken steg upp och satte den hårt på sin plats.
En värld, som icke var lik deras, hade ett ögonblick trängt sig hlpå dem och oroat deras små trånga hjär tan. När Riken flyttade stolen till rätta, hade hon en känsla av att hon åter stängde till grinden om denna värld. Och hon hörde steg som långsamt åter avlägsnade sig. Det var inte Limleas steg. Det var mannen från nattens heta drömmar, som gick sin väg.
Dagen efter det Linnea kallats upp till fröknarnas rum, fick hon ett brev med faderns ojämna handstil på kuvertet.
Han skrev så sällan, Linnea kände en ångestfull aning, då hon öppnade det. Hon satt på sängen i sov- rummet och stirrade pa brevet. Hon läste det flera gånger, och kunde ändå inte fatta det. Det var som om det skrivits på ett främmande sprak, vars meningar hon icke förmådde tyda. Så skrek hon plötsligt till och slog vilt händerna for ansiktet. Det stod att Viola var död. Hon #hade drunknat. Brevets datum, som var sa ordent ligt präntat på arket, glödde i hennes hjärna. Hennes barn hade drunknat samma dag Linnea räddat Margit vid badstranden. Hon hade räddat en annan fran doden, medan hennes eget barn långtifrån henne tagits av va- gorna. Viola hade lelct nere vid bryggan nära morför äWrarnas gård och fallit i vattnet. Eolk som sett det hade skyndat till. Men det var redan för sent.
"Hon var så glad, vår lilla Viola", skrev fadern, då Lim#ea äntligen forslod att läsa brevet helt och hallet.
"Hon talacle riktigt rent nu. Hon sade: Mor kommer snart. Och hon skrattade emot oss."
Ack, varför hade icke en snabb och modig Linnea varit vid stranden och räddat Viola ? Hon skulle ha tvingat henne att andas igen.
Linnea ryste. I det ögonblick Margit kysst hennes kind hade l;ans!ce Vialas sma läppar kallnat för alltid.
Linnea forsokte resa sig upp. Men det var som om hon inte kunde röra sig. En lem hade slitits av hennes kropp och gjort henne Iytt för alltid. Hennes kärleks barn, som hon lidit sa mycket för, #ar borta.
Linnea hörde inte kiockan, som ringde för att kalla till arbete. Hon satt tyst utan att gråta, utan att flytta sig från sängem Eör en stund sedan hade hon kommit springande bl i rummet. Luften hade varit varm om kring henne, gardinerna vid fönstret hade fläktat för sommarvindem En liten fågel hade suttit på fönster- brädet och sett på henne med klara ögon.
Nu sag Linnea sig om med en förlamande känsla av atl ingenting falms omkring henne. Ett litet barns skratt hade dött bort i rymden. Små händer hade i förfäran pislcat luften och blivit stilla. Därför var allt tyst, där- föl- rörde sig inte luften längre.
Någon kom in genom dörren och gick fram till Linnea.
Det var Angela. Hon satte sig bredvid henne och bör jade tala med en röst, sam Ijöd så avlägsen.
Linnea försökte svara. Hennes skrämda ögon blic- kade bonfallande som ett djurs upp i Angelas ansikte.
Slutl-gen fick hon fram ett par ord. Angela slog armarna om henne. Ur tomrummet omkring Linnea sträckte sig med cns dessa vänliga armar runt henne. De höllo henne hårt fast, sa att hon icke kunde glida ut i bråddjupet.
Sa skulle Linnea ha hållit om lillan då... då... Hennes eget hjärta skulle öppnat sig och sänt en blod- stråle ned i barnets hjärta, så att det ater börjat Idappa.
-Jag är ledsen... så ledsen, viskade Angela tätt intill henne.
Då äntligen grät Linnea.
Angcld satt stilla med bör(lan i sina armar. Hon tyckte att klokiga och vassa klor höjde sig ur golvet och växtc fram ur #aggarna. Livet var ett stort kattdjur, som ibland spann mot ens öra och med silke91en tass rörde vid ens hurd, till dess det plötsligt lät sina vassa klor brista fram, rivande och slitande i människornas kött, rysande av fröjd åt blodet som ransl.
Linnea började tala vid Angelas axel. Hon talade som en mor talar. Sma drdsg ur barnebs liv visade sig för henne. lIon ;#erättade för Angela, hur Viola första gången hörjat gå hallande sig i bordslcanten. Hur hon iMand snyftat till i sömnen kämpande mot en osynlig fara, slående omkring sig med sma knubla nävar.
Och medan Angela hörde på benne, började en läng tan oroligt budta inom henne. Livet drog åter in sina kior. Hon sag dem icke längre, förnam icke heller ras- pandet av en jattetass, rom mot den bla rymden ristade upp blodränder.
Ack ! Att en gang äga ett litet barn ! En varelse, som var helt ens egen och som sög sin näring ur ens kropp ! Hur hon skulle älska det !
I dffs blick skulle framtiden skimra som pärlan i en snäcka. Och dess famn skulle sla en ring kring Angela och barnet och utestänga all världen. De skulle glida fram på en lekande flod, som hade stränder kantade med blom,mor, alltid tihsammrns, aldr;g ensamma, i en evig kärlek till varandra.
Linnea rörde sig. Hon steg upp OCII gick fram till fönstret. Där nere på gräsmattan sutto Bell och Nanna och rensade bär. Nanna plarddrade som vanligt och stop- pade bär i munnen, som var purpurröd av drypande saft fran hallonen, som #hon hade i en korg. Nedifrån köket hördes Rikens röst och ett slammer av porslin. Ett starkt matos trängde upp. Vardagen kokade och puttrade som en gryta full av nytti:ga rotsaker, vilken blivit satt på spisen i den tidiga morgonen.
Men Linnca tyckte, där hon stod, att hon hade helg- dagskläderna pa. Mcllan sin far och sin mor gick hon genom ängarna till byns vita kyrka. De voro svart- klädda, därför att lilla Viola skulle begravas. Ear hade på huvudet sin svarta hatt, som bara togs fram om sön- dagarna.
Da skvmtade något mörkt bland gräset. Linnea såg när hon Irom närmare, att det var en man som låg där och sov. Handen hadc han lagt över ögoncn. Haret föll Ijust och krusigt omkring hans rödlätta ansikte. Mun nen gapade dasigt och fult. Det var Nils. Det var Violas far, tänkte Linnea hårt. Han har aldrig älskat barnet Han Ikalladc det vid elaka namn. Jag har ailtid önskat a#tt han skulle dö.
Då sag hon en padda komma från gräset. Slemrnig, med svälld svart kropp, kröp den fram till Nils och upp på hans bröst. I;örtrollades den av hans andedräkt, som stötvis trängde ut ur hans öppna gap? Den ville dit, in i munnen, ned i svalget. Den skulle kväva honom.
Linnea väntade andlöst. Men i samma ögonblick pad dan ville taga ett #hopp rätt in i Nils' mlm, greps den av en ,hand, som kastade dcn långt ut tillbaka i gräset. Och Linnea märkte till sin förundran att handen var hcnnes.
Och hon vände sig om från den sovande mannen i gräset, som en g;ng varit hennes älsl#ade.
Hennes fars ögon Iyste glatt emot henne.
- Man måste alltid, när man kan, försöka rädda en människa fran döden, sade han.
Och Linnea gick åter me11an sin far och sin mor stel oeh rak i sin helgdagsklänning. Men under det svarta bluslivet böljade hennes brost.
Av hans och min kärlek föddes Viola, tänkte hon. Hon var en del av honom som hon var en del av mig. Och jag ville doda honom.
Hennes far stack sin arm under hennes. Hon kände dct mjuka tyget på hans rock mot sin hand. Hans när- het tröstade henne nu, som så många gånger förr.
-Vi komma från Gud, 5ade han fast. Och vi gå till Gud. Viola är redan hos honom. Du har haft en svår vandring, och du får inte själv lägga flera stenar på din väg. Nils har långt kvar. Gud tar nog hand om honom också.
Och då kände Linnea en ro komma över sig. Hon vilade som ett barn i Guds hand. Men den stora väl- signade handen, som räckts ut efter henne, tyckte hon #ar hennes fars.
Linnea ryckte till, där hon stod vid fönstret. Hade hon drömt? #lickornas röster oeh skratt hade ett ögon blick kommit så långt bort.
Med ett ansikte vått av tårar vände hon sig in mot rummet. -Angela, sade hon sakta. Jag skall resa till min far. Men rummet var tomt. Angela hade tyst smugit sig ut. Och medan Linnea började packa sina saker, stod Angela under ett träd i trädgården. Den blå himlen skymtade mellan dess :blad.
Angela tänkte på Linneas ansikte, sådånt hon nyss sett det. Hur det från djup sorgsenhet med ens börjat Iysa som förklarat av ett inre sken.
Vilka makter styrde den där unga kvinnan? Var det Gud, som hon ibland talat om? Då maste denna hennes Gud resa sig kolossal i sin himmel, så att han kastade svarta skuggor och blixtrande Ijusfläckar ned på jorden. I hans Ijus och värme måste det vara gott att dväljas.
Och Angelas oroqiga ögon sökte genomtränga den blå rymden över henne. Men den klingade hara av en tom- het, som en plotslig, stark känsla i#bland efterlämnar.
Stanny stod nerc i trädgården en tidig morgon, innan alla andra i huset vaknat. Hon visslade lagt för att väcka Angela. De hade föregående afton kommit överens om att taga sig en promcnad, innan arbetet började.
Äntligen rorde sig gardinen framför Angelas fönster. En hand tccknade fem utspärrade fingrar mot det röda tyget, som redan var belyst av solen. Detta var den av- talade signalen, och Stanny log muntert. Angela vågade ju inte dra#a upp gardinen för de andras skull, och dessa fem skugglika fingrar mot dess yta verkade hctt mystiska denna klara morgonstund.
Dörren till verandan trycktes sakta till. Gruset i sand- gangen knarrade. Stanny tyckte att Angcla såg helt yr- vaken ut, där hon kom fram i solskenet.
De sprungo ned genom trädgården. Den syrliga, litet kalla luften slog emot deras ansikten. Det var en sådan vacker morgon.
Över #Ialaren Iyfte lätta dimmor, tindrandc av 901 och vatten. De lämnade en blank spcgclyta efter sig. Och ett par masar gungade sakta fram. De sågo ut som två vita rosor, som solen i sitt glada slöseri låtit falla genom luften.
Runtomkring på stranderna var det tyst. Tunga löv massor bildade en väldig grön krans, som sänkte sig ncd mot sjöns botten, så att också den var outgrundligt mörkgrön.
Angela och Stanny stodo stilla på gräset. Deras ögon Iyste av Ijuset omkring dem, deras anslkten och händer voro genomskinliga. De kände sig ocksa som latta vasen i slakt med sommarmorgonen.
Då ringde en klocka nagonstädes. Dess spröda klang tonadc ut över nejden och föll i klingande droppar genom rymdcn. Och med ens fick vattnet liv. Det kru sade sig, och små vågor började porla in mot stranden. Trädens kronor rörde sig susande n-ot varandra. Ett rökmoln steg upp från en stugas svarta skorsten. En vagn rullade på vägen. Och långt bortifrån eller mycket nära vässade någon en lie.
På andra sidan badstället löpte en smal stig i kantcn av lövskogen. Angela och Stanny slogo in pa den. De gingo så lätt. De tycktes dansa fram. De hollo varandra i handen och svängdc med armarna.
-Alla dagar bordc sluta med morgonen, sade Stanny skrattande. Sedan kommer det moln pa hin11en. Och så blåser det. Och rätt som det är, blir det regn. Och sa natten. Jag tycker hlte om natten.
-Vilken härlig tid vi ändå ha, sade Angcla med en suck av belåtenhet.
De gingo tysta vidare. Angela plockade en blåklocka och rackte Sta#my. Over deras huvuden sträckte sig grenar tunga av skälvande löv. En asp, vilkens blad redan voro svagt röda och gula, stod och darrade vid vägkanten. Dc staDnade framför den.
-Den darrar Aärför att dess stam en gång timrades till Iiristi kors, sade Angela.
-Har du också hört det? sade Stalmy. Jag tror inte på Kristi gudom. Men cn gång l.orsfästes en god man, som led för människorna. V-arför icke? Folket tålde honom inte för att han ville dö för dcm och taga deras synder på 5Ig. Kanskc ville de själva bära sina synder, eller snarare ville de inte höra talas alls om att de syndat.
De voro sa unga. Varje ögonblick måste de hävda sitt oberoende: att de ickc trodde. Och samtidigt kramade de kärleksfullt varandras händer och skulle en skön morgon som denna också velat dö för sin tro på var andra .
-O, sade Angela. När jag hör om härliga män niskor, så tycker jag mitt eget liv är så litet och dumt. Jag skulle vilja flyga ut ur ·nitt hjärta, som sitter fästat vid mitt bröst med en stark muskel och binder mig, så att jag icke kan komma nagon vart. Skall hela mitt liv bli så här? tänker jag ofta. Varför kan jag inte svinga mig upp ocb bli cn hjälte ? Ibland ser jag en väg slät och jämn framför mig, behaglig och latt att ga på. Det är sådant mitt liv gcstaltar sig. Jag skullc vilja vika av från den där vägen och vandra över bergen i stället. Men när jag försöker hoppa över diket som löper utmed vägen, vldgar diket sig plötsligt. Det blir brett och djupt, och dess sluttningar, som nyss bara voro gräsbevuxna vallar, sb#pa rakt ned, så hala och djupa. Då blir jag rädd och vågar inte språnget.
-Det är så få som våga det, sade Stanny. De fort- sätta bara att promencra framat, och deras tid, hela deras liv upptages av smasaker. #r det inte förskräck- ligt ? Man stiger upp, man lägger sig att sova, tar av sig sina klädcr och plockar på sig dem igtn, syr fast en knapp som faMas eller sprättar bort en som är för myc ket. Man lagar mat och äter den, man träffar grannar och munnarna gå av tomt prat, man ler mot andra, som grina tillbaka mot en själv. Sedan väntar döden och sägcr: nu ha ni gjort nog. Och munnen stannar kanske mitt i en gäspning.
-Vi måste göra nagot, sade Angela ivrigt. Du och jag ! Låt oss komma överens om att en gang åtminstone i vart liv utföra en hjältemodig handling. Vi borde väl utföra en varje dag. Men det tror jag inte vi leunna.
-Ett förbund! mumlade Stanny. Men en enda bandling ?
-Tänk på att den där enda handlingen också kan vara att vi försöka komma över det där diket och giva vår vandring ett nytt mål, sade Angela.
-Ja, det duger, svarade Stanny tankfullt. Vad skall vårt förbund heta ?
De grubbladc båda på namnet med blickarna långt borta.
Runtomkring dem log naturen. En kvist fullsatt av sma, röda blommor slog lätt över Angelas kind. Gräset på vägkanten blänkte av morgondaggen.
-Det är om vårcn man riktigt vaknar igen, sade Stanny slutligen. Våren, dct betyder också ungdom. Och den där handlingen skall väl ske, medan vi ännu äro unga. Låt oss kalla vårt förbund "Våren".
De slannade och grepo hastigt varandras händer. Det låg en svärmisk tillbedjan i deras blickar. En liten fågel tittade med glänsande, vaksamma ögon ned på dem från en grcn. Så fångade den en fladdrande insekt och flög med den i nabben tillbaka till boet.
Stanny och Angela vände om och gingo samma väg de kommit. De kände sig högtidliga till mods, som om något undcrbart hänt dem.
Ack, att morgonen icke mörknade till en dag, som skulle slå sin gråhet omkring dem !
De sågo upp mot himlen och tyckte sig se sina Ijusblå drömmar kretsa där uppe som fåglar, spanande långt i fjärran efter något ilyende, som de skulle gripa, med ens förvandlande sig till starka och väldiga örnar.
XXVIII
Efter den där söndagsförmiddagen i fröken von Wen- dens rum uppsökte Angela icke längre Bell. Hon hade blivit rädd för henne. Vad var det för ett underligt ansill#te Bell plötsligt uppenbarat, naket och fritt från förställning, da hon tagit Angela i sin famn och kysst henne ?
Bell hade på sista tiden blivit blek och sluten. Hennes besynnerliga ögon hade en vemodig blick. Hon slog ned dem inför Angela och såg sökande och oroligt sig om- kring Mand de andra unga flickorna.
Det gick icke en dag utan att Bell nu tänkte:
Kommcr inte lilla Angela igen ? Har jag skrämt bort henne? Hur skall jag vhma henne tillbaka?
Hon hade känt att Angela ett ögonblick velat närma sig henne, att hon tjusats av henne, liksom Bell av Angela, men ögonblicket hade glidit undan. Och nu stod Bell där åter ensam.
Da blev hon bitter. När bon icke kunde vinna Angela, måste hon på något sätt skada henne. Hennes känslor voro sadana: plotsligt uppflammande, sedan långsamt slocknande till en glödande aska, som brände och frätte sår.
Eleverna företogo en dagslång utflykt i augusti i säll- skap med Bell. Dc skulle plocka svamp. För fröknarna Strussenhiclm var det en fridag, då dc med lätta sinnen gingo omkring i det tomma husct och gladde sig åt att de inte behövde möta fliclcorna vid varje steg.
Hela dagen strövade de unga omkring i en stor skog, som föreföll dem mörk och fuktig av de skuggor grenarna kastade på markens mjuka mossa. Deras korgar fylldes langsamt med svamp. De hade inte brattom. De sågo sig omkring med pigga ögon. De kilade på stigar hala av barr, förirrade sig ibland långt bort från varandra och ropade da oho-oho, som ugglor, vilka blinda söka varandra.
När matsäcken skulle dukas upp fram på formidda gen, samlades de i en glänta i skogen. De bredde ut en duk på det friska, grdna grasct bland stenar, som tjä nade dem till bänkar. Bell hjälpte dem och slcämtade med dem. De hade icke på länge sett henne så glad.
Men när de voro färdiga och skulle börja måltidcn, saknades Stanny och Angela.
Bell tittade sig omkring med ett elakt leende.
-Var äro dc tva oskiljaktiga ? sade hon.
l lickorna sago tysta pa henne.
Hon hade dessa dagar i de andra elevernas närvaro I,ltit undfa11a sig små anmärkningar om Stanny och Angela. An var det att Stanny inte arbetade tdlrackligt, än att Angela inte kunde lära sig vava och inte var praktisk.
-Deras tid upptages med att de ständigt aro syssel satta med varandra, hade hon sagt med en underton av b,tterhct. Ha ni sett hur de betjäna varandra? Ibland ar det Angela som ar pagc och Stanny prinsessa, andra dagar är det tvärtom. Deras forhållande till varandra- ar blte det litet egendomqlgt?
Flickorna, som hade skarpa öron för rösten6 nyanser, lade genast marke till mcd villcen misstanksam ton Bell talade om "förhållandet mellan Stanny och Angela". De ystrade ocksa till, som det var Bells memng att de skulle
Stanny var omtyckt av kamraterna. Hon hade något Icäckt och tilldragande i sitt väsen, trots det att hon ibland förefö11 melankolisk. Angela kommo de icke nära. Hon slöt sig inom sig sjalv. Hennes ögon strålade bara nar Stanny narmade sig eller när hcnnes rost hordes utanför fonstren.
Stanny var ju en mycket rik ung dam, och från egen- domen i Sörm1and fick hon oupphörligen paket inne- hå11ande frukt och hembakade kakor och presenter. Hon delade godsakerna och presentcrna med Angela och bjöd ingen annan. Flickorna hade i hemlighet länge varit avundsjuka på Angela, som sa oinskränkt agde Stannys tillgivenhet och ensam åtnjöt de små fordelar denna vänskap hade i folje. När nu Be11 borjade egga dem, steg hastigt deras förut vakna missnöje med Angela .
-Det är något konstigt med dem, hade Kalle sagt en kväll. Jag tror att Angela utövar en hypnotisk ma1ct på Stanny. Ha ni sett hur hon ser på henne, som om hon ville svälja hennes själ? Det är onaturligt.
De andra instämde. Det där med hypnotism lät så hemlighetsfullt och hcmskt pfi samma gang. De flesta av dem hade knappast reda på vad det var för otyg.
Inga kunna väl vara så elaka som flickor, när de fun nit fel #hos någon kamrat. Deras ögon börja Iysa olycks- badande, de knipa ihop munnarna, de kröka sina mjuka tassar och göra tecken till varandra. Deras trupper samla sig. De äro en sammanslutrn enhet, skräckinjagnnde därför att vapnen som delas ut äro förgiftade.
Nanna sade nu:
- Angela och Stanny ba väl gått vilse med vilja.
-Vi få väl börja äta då, sade Bell med en suck.
Men hon hade ingen ro. Hon kmlde nästan inte äta. Hon sände förstulna blicl.-ar at skogen, väntande att Angcla och Stanny plötsligt skulle träda fram,
Flicl;orna glömde snart de två som saknades. De åto tunna pamlkakor med sylt, drucko stora glas mjölk och Icnapradc på hårda smörgåsar
Judy, som satt på en slcn, slog med handen mot ett tomt glas och sjöng:
- Fröken An-gela i dyst-ra drömmar går, uti nat tens tyst nad ing-en ro hon får. Fastän rummet fint och hon i si-den klädd, hennes sömn den flyr if ran spets-prydd badd.
Hon sjöng entonigt, melankoliskt, härmande en barn- jung{ru de haft en gång. Hon kastade huvudet bakat, bennes krusiga negerhår s#od i en sky runt hennes runda ansikte med de vädrande näsborrarna. De sista orden på varje versrad drog hon ut, klagande som en hund en månskensna#tt.
I nobla kretsar uppå bal och fest stackars Angela hon maste med som gäst, spela, sjunga, dansa, fastän ingen ser att hjärtat blöder, fastän munnen ler.
O grymma öde, varför blev jag född ? I kvalfylld längtan är min tid förödd. Att vara fattig, vilken bärlig lott mot att rik och fridlös bo i gyllne slott.
De andra skrattade och klappade i händerna. Upp- muntrad av bifallet fortsatte Judy: Fröken Stanny var i går i stan, hon anhöll då om skön Angelas hand. Hon är rik och mäktig, bildad och förnäm, och hon kan bliva Angela en värdig vän. Bell hade smugit sig if rån dem.
Inne i skogen var det mörkt och tyst, när man kom fran den soliga gläntan. I lennes OgOIl, nyss samman- dragna, ansträngda av det starka Ijuset, vidgade sig.
Hon gick över mossan rätt in i skogsdunklet, fort med glidande steg, som en som är på jakt efter något. Hennes ansikte var blekt av smärta.
Vad göra de nu, Angela och Stanny? tänkte hon. Gå de med armarna slingrade om varandras liv, rom jag Yett dem så ofta? De ha så mycket att viska om, att de glomt oort tiden.
Maj, Cecilia, Ang«la ! Ett ödesdigert tretal. Alla hade hon förlorat. Andra mlga kvim#or, som hon snud dat vid och förtrollats av för en kort stund, döko också upp i hennes sinne. Hon tyckte att de tassade på mossan r#mtomkring hcnne. De höllo varandra i handen, de gingo i ring med Iccnde ansilcten och halvöppna mun nar. Dcras klädcr voro genomskinliga som slöjan krhlg Cecilia där hemma på fotografict. Hon sag vita lemmar, runda knän, knoppande bröst, höfter som vaggade lätt och förföriskt.
Men när hotl slcyndade efter dem, vände de och svängde ludna svansar mot henne. Det var otäckt som i en mardröm. De svängande och viftande svansarna dolde deras ryggar. Bara de knubbiga axlarna hojde och 6änkte sig, liksom suckade de.
Hade alla de hon älskat gjort narr av henne? Vad mindes de nu av henne, Bell? En girigt framräckt arm, en mun som spetsades rovdjurslikt, ett par rodkantade ögon sonl glo Ide. Så hade de sett henne: vanytälld av ett mlaturligt begär, som några givit efter för, men alla hatat.
Hon var cnsam, ensam. Föreståndarinnan för barn- hemmet sträckte ut sin stora hand efter henne. Gro- parna vid hennes fingrar voro som intorkade sjöar. En nagel var förvriden. Dessa fingrar hade tryckt sitt märke på henne, gjort henne till en för livet vanför, ett skadat finger bara, som var fult att se på.
Bell Ykyndade vidare. Hon hade så bråttom. Ringen av flickor vidgade sig, förtunnades, försvann. Men framför Bell skymtade en skugga, kastad på marken, en utbredd kropp bara, en ung kvinna5 kropp. Den hade buktande, lekande linjer, långa armar och ben och ett litet underligt huvud mcd har som ålande ormar.
Bell sattc sig försiktigt ned vid yttersta kanten av skuggan.
Hcnnes förvirrade tankar susade omkring henne bland de stora träden.
En skugga maste ha en kropp, en slcugga måste ha en s jäl. Stod då kvinnan, som kastade denna skugga undcr sig, där uppe bland molnen ? Alldeles stilla med ett undcrligt Icende pa sina lappar.
Men när Bcll böjde sig över skuggan, varsnade hon att den rörde sig. Den tog fonn och gestalt av henne själv. Det var hon själv. Hon låg orörlig pa marken. Hon satt pa stenen. Hon dansade i skogen mcd sitt guldgula hår och sin viftande svans. #)verallt fanns hon, därför att hon hade älskat sig själv, njutit sig själv, ätit upp sitt hjärta, så att blodct nu drup om hen- nes läppar.
Då greps Bell av en förfärlig ångcst. Hon ville resa sig upp och fly, men hon förmådde inte.
I Ykogen mörknade det. Träden blevo svarta, ste- narna ocksa. Bell tyckte att något for genom rymden och träffade hennes tinning. Som en kvidande ömklig massa sjönk hon ikop.
Över sig hörde hon träden susa, då aftonvinden från sjön for igenom dem. Men innm henne var det tyst och iskallt. En l;yla som spred sig från en släckt eld, som nyss värmt och upphettat hennes lemmar.
Det var Angela som fann Bell i skogen. Flickorna hade blivit oroliga, när inte fröken von Wenden kom igen, och hade giVlt sig ut på skilda hall för at leta efter henne.
Angela Iyfte försiktigt upp Bells huvud, där hon låg på knä bredvhl hennc pa marken
Bells kinder voro bleka. Hon viskade hest förvirrade ord. Angela, som hon bara for ett par timmar sedan letat efter, kände hon nu inte Igcn.
Angela såg fylld av medlidande ned på Bell. På av- stand hörde hon flickorna ropa i skogcn:
- Oho -oho!
Ropet Ijökl så underligt i den skymmande, tysta sko gen. Ringen av unga flickor slöt sig kring Bell. Grenar kmakade, fotter trampade. Nu voro de alla där. Röda, friska ansikten med ögon, som tindrade efter dagens upp#evelser ute i nahlren, böjde slg över den kvidande stackars kvinnan pa marken.
De IyfLe upp hennc och bm-o henne hem. Ett tag av tysta ooh blel;a unga flickor stego de ned fran skogsslutt- ningen med Bell emellan sig. Så hade hon velat bäras av unga, starka kvinnoarmar med sitt huvud lutat mot nå- gons klappande hjärta. Nu kände hon ingenting längre.
Riken mötte dem på trappan till hushållsskolan med små skrik av förskrädkelse och häpnad. Terriern snodde runt dem och skällde ivrigt och glatt välkomnande,
En läkare skickades efter. Han såg allvarlig ut och talade något om nervöst sammanbrott.
Redan samma afton sändes Bell bort till en vard- Jnstalt för nervsjal;a.
Den snälla och ödmjuka underlärarinnan, som frök narna haft förut, var av en tillfällighet ledig och kon gärna tillbaka. När hon ett par dagar därefter slog upp dörren till Bells rum, kände #hon en egendQmlig doft. Hon visste inte att det var rökelsen, som ännu dröjde kvar i tapeter och möbler.
Hon tyckte lukten var besvärande och tung, och hon sl;yndade sig att vädra ut den.
Först hadc dct varit händelsen med Linnea oc-h hen- nes avresa, och scdan 13ells sjulcdom och plötsliga för- svinnamle. Båda saL-erna hade gjort ett starkt intryck pa fliclcorna.
Några d-.l„ar ,in„o de omkring med missnöjda och betryckta miner. De vi#kade med varandra och sutto läng uppe om kvällarna och pratadc mcd varandra trots fröknarnas förbad. Något hade stört dem i deras dag- liga liv, och dc voro oroliga som en flock lamm på en Eing, vilka skocka sig tillsammans, då dct mullrar av aska i fjärr.an.
Den cnda mantra var Nanna, som fortsatte sitt plad- dcr, som om ingenting hänt. Hon tyckte dtt var "oför skamt" att Linnea haft ett barn utan att vara gift, mcn oondfolket är sa där, och hon sade att hon alltld funnit Bell litet "I.onstig i Icnoppen", sa att dct var inte alls underligt att #hon blivit tokig. Egentligen uttryckte Nanna helt vardslöst fröknarna Strussenhielms egna meningar, fastän de ej sade högt vad de tänkte. Angela hade ibland brev irån Petra. Av dessa hennes brev kunde Angela förstå att Petra längtade efter henne. Petra bodde denna sommar åter på Eka, nu alldeles ensam. Det hade gått tre månader, sedan de träf fats. Men Angela langtade inte hem. Hon hade ju Stanny.
#ndå hade Angela sedan länge lagt märke hll flic- kornas ovilja mot henne. Hon sag att de inte tyckte om hennes och Stannys heta vänskap. På sista tiden hade de tagit sig till med att härma de två vännerna. Kommo Angela och Stanny gående arm i arm från sina morgon promenader, kunde de fa se ett par flickor dyka upp från något gömställe och fnibtrande gå framför dem på samma sätt som de, med armarna orn varandras liv. Eller Angela hörde dem kalla varandra vid små smek- namn liknande dem, vilka Angela och Stanny använde och som de trott vara deras egen hemlighet.
Stanny skrattade at alltsammans och uppmanade Angela att inte ;taga sig flickornas dumheter så nära
-Snart få de någon annan att vara elaka mot, sade hon tröstande.
Men Angela var ledsen. Hon gick till rätta med sig själv, undrande om hon kunde ha handlat orätt mot de andra. Hon hade ju mindre människokännedom än Stanny, som aldrig just gjorde sig förhoppningar om godhet hos nagon varelse. Det hade hon lärt sig av sin mor.
En afton efter slutat arbete hade Angcla och Stanny gått upp på vinden för att få vara ostörda. De sutto nu pa bänken framför fönstret. Där hade de en gång hört Linneas #berättelse. De talade ocksa lågt med varandra om Linnea. De hade haft ett litet sorgset brev från henne, vari hon beskrivit sin hemkomst oah barnets be- gravning, och de tänkte på Linneas trygga vänskap för dem som något vackert de skulle minnas från denna tid.
Angela sag ut över Mälaren, där Ijusen ilade förbi. En skuta lag stilla där ute med nertagna segel. Bara en liten röd Iykta darrade och Iyste och gjorde vattnet oro- ligt omkring Slg.
Angela tänkte på Bell. Var fanns hon nu? I.ed hon alltjämt, kvidande pi' samma sätt, som då Angela fmlllit henne i skogen ? Var hennes mun li ca röd och läng- tande efter kyssar? Upplevelsen där inne i Bells rum hade Angela icke velat berätta för Stanny. Något hade hållit hennc tillbaka. Men när Angela nu betraktade det röda lilla Ijuset där ute, började hon plötsligt förtro även detta åt Stanny.
Stanny Iyssnade tyst. Hennes ögonbryn drogo sig samman. Hon grep hart om Angelas arm och sag fors kande in i hennes ansikte, som letade hon eftcr spår av något förbjudet och sällsamt lockande.
-Varför har du inte sagt mig det förut? fråg.de hon litet häftigt.
Angela båg tvcksamt på Stanny.
-Jag vet inte, mumlade hon. Jag förstar mte Bell.
-Hon var ju kär i dig, liksom i den där Cecilia, sade Stanny. Tror du inte jag hörde dig gå uppför trappan och stiga in i hennes nlm? Du skulle sagt mig det. Det finns sådana kvinnor. De äro farliga just för unga flickor som du, vllka inte förstå dem.
-Kan en kvinna vara kär i en annan kvinna? frå gade Angela. Jag har aldrig hört nagot sadant.
- Ja, men det har jag, sade Stanny.
Hon darrade litet, som frös hon.
- De äro olyckliga stackare, blöta som svampiga djur. De draga och locka en till sig. Och är man en gång hos dem, är man förlorad. Jag tror de liksom suga ut en, till dess man sitter där med tomt hjärta.
- Petra längtar efter mig, sade Angela efter en stunds tystnad. Hos Pctra är det så fridfullt. Där hemma på Eka känner jag igen allting. Dagarna rulla i väg alla lika varandra. Ingenting händer. Här är det oroligt. Människorna äro ju elaka. Det vi6ste jag inte förut.
-Var inte ledsen övr r det med Bell, fortsatte Stanny shl egen tankegang. Trycker dig livet ibland, som det gör med mig ? Da ängslas jag. Sa många människor kommer man att träffa, så många öden skola glida förbi. Jag tyckcr aren, de som äro kvar, vila uppe på mh- hjässa. Jag slcall Iyfta av dem ett för ett som korgar, som jag sett italicnskorna bära pa sina huvuden, iyllda orh tungt lastadc. Vart #kall jag kasta dem? Hur länge skall j ag orka bära dem ?
Angela v;inde sig leende mot henne.
-Vi spckulera och fundera, sade hon. Jag vill börja leva .
-Jaså, du skall börja leva? Kanske pa Eka? frå gade Stanny, nu också leende. Där det är så fridfullt!
-Ack, jag menar inte där, sade Angela. Jag tror att det väntar mig något någonstädes. Jag vet inte var. Men jag drornmer om det. Och jag skall känna igen plaisen fran mina drömn ar, när jag väl kommer till den.
- Skall du? Och finns det inte också en man, som du vill älska, pa den där platsen?
Angela blev med ens röd.
-Jag vet inte, sade hon dröjande. Jo, han finns där. Och han har så sorgsna ögon. Första gången i mitt liv, som jag var och såg ett stycke på teatern, var det en av de uppträdande i det, som kom mig att känna nagot... Han hade räddat en kvinna, som kastat sig i vattnet. Jag tyckte att hans ögon från scenen Mickade rätt mot mig. De där ögonen bchärskade mig hela tiden, också sedan jag kommit hem och lagt mig. De bådo mig om något. Jag blev icke fri från dem. Kanske är det han som år mitt öde, eller nagon lik honom. Det känns så-jag kände det så da.
Ater sutto de tysta. De hade en stark aning om att de snart skulle skiljas. Med blickarna foljde de båtarna där uk. Vattnet bade svarmat. Och nu steg månen upp. Den kastade en silverstrimma mot deras fönster och s.lade fram under taket, Iysande på de grova bjälkarna, så att de syntes spröda och genomskinli6a.
Då sprutto de plötsligt till. Någon rördc sig där borta i dunklet vid trappan. När de vände sig orn, sago de Namlas huvud hastigt dyka ned och försvinna. De hörde Idapprandet av springande fötter.
-Hon har spionerat på oss, utbrast Stanny har nset.
Angela bade blivit vit. Hon var ond.
-Jag skall gå cfter henne, sade hon och reste sig snabbt.
-Nej, sitt kvar här, bad Stanny. Det tjänar ändå ingenting till.
Men Angela var redan i trappan. Hon rusade nedför den. En dörr stod där på glänt. Det var dörren in till "Stockholmsrummet". Utan att bcsinna sig vidare, öpp nade Angela den och steg in.
Hon upptäckte genast Nanna, som gestikulerande stod mitt pa golvet bland de församlade flickorna. Kalle, med en gottpåse i handen, satt pa sängkanten och slängde med benen, ivrigt Iyssnande till vad Nanna hade att berätta. Ilon var den första, som fick syn på Angela.
-Där är hon ju själv, sade Kalle och pekade på Angela med en chokladkaka i silverpapper.
De andra vände sig hastigt om. Det blev med ens tyst i rummet. Ett par av flickorna sågo generade och litet skamsna ut. De andra #betraktade Angela med Iysande ögon, som o-n dc väntade ett spännande uppträde.
Angela hade aldrig känt sig så ond. Stämningen där uppe på vinden med månskenct och båtarnas speglande Ijus, som vaggat in både hcnne och Stanny i ett svär miskt och vemodigt rus, var förilyktlgad. Vart hon såg tyckte hon sig mötas av hånfulla och onda ögon. Hon knöt of rivilligt #händerna och gick mot Nanna, som med gapande mun stirrade pa henne.
-Du har lurat pa oss, sade Angela flämtande. Ni ha alla lurat pa Stanny och mig. Precis som tjuvar ha ni stulit till er vad vi sagt till varandra, när vi trodde oss
-Hör på henne, skrek Kalle med munnen full av choklad. Hon kallar oss tjuvar. Kan man bara tänka sig !
Elt ögonblick var rummet i fullt uppror. De pratade i mur#en på varandra, gjorde vilda åtbörder, som Angela vid ett annat tillfalle skulle funnit skrattretande, Erna rusade framför de andra.
-Det är du som är tjuv i alla fall, sade hon med stickande röst. Du har tagit if rån oss Stanny, som vi alla i Stockholm #hört skulle vara så trevlig. Du hypno tiserar henne, så att hon inte ens vill se at oss andra. Det sade fröken von Wenden också. Det var hon, som sadc det.
Angela tog ett steg tillbaka.
- Sade Bcll clet? mumlade hon. Varför skylla ni det pa hcnne ? Hon är ju inte här.
-Nehej du! D#t är just vad hon inte är! sköt Nanna in med sin gälla barnröst, som om också detta med Bell vore ett utmärkt stndsämne.
Judy Rosenrauch, som naturligtvis även stod på Nan nas sida, fastän hon eljes gärna hlade om att hon "var släkt mcd Angela von Pahlen", sade nu:
-Undra pa att Nanna var nyfiken på er två. Vi jkickade ju henne för resten ! Vad ha ni egentligen för er? Trolla ni? Vad gjorde de, Nanna? Angela avbröt ju din berättclse.
Dclta fräcka erk innande av att Nanna verkligen blivit utskickad gjorclc Angela stum.
Hon såg på Judy med en förebraende blick. Men nu var Nanna i fartcn igen.
- De talaclc om Linnea, skrek hom De älska henne också. Vi äro inte goda nog bevars, för vi ha inga barn.
Angela öppnade dörren. Mot de dar kunde hon ända inte reda sig. Ooh bara hon tänkte på Linnea och hennes sorg över det lilla döda barnet, fick hon ju graten i halsen.
Hon flydde nedlör trappan och ut i trädgarden. Hon stannade i mörkret tätt intill byggnaden. Hon tyckte att det sorlade i hela huset sotn i en brumm, när man firat ned en vatten#hink för att fyllas i dess djup. Hon såg sig förvirrad omkring. Ett främmande hus! IEn främ- mande trädgård med kallt månljus, Som klöv trädgarden i .två dclar, sa .att den med sina utskjutande träd och yviga buskar och smala rabatter liknade ett stort för vridet ansiktc, vars ena hälft var starkt belyst, medan den andra vakisamt skuggats! En främmande Angela också, som i sin vredc kände lust att med sin fot trampa på trädgårdens uppatvända ansikte.
Från det öppna fönstret ovanför hörde Angela livliga röster. Det var flickornas.
- Såg du hur hon kom in? fnyste någon. Stolt som en liten Napoleon !
- Pyttsan, hon tror visst hon kan hypnotisera oss ocksa med blickarna från sina mörka ögon.
- Ser hon inte hemskt rolig ut med det där Ijusa håret och de svarta ögonen ?
-Jag har aldrig tyckt om henne. Hon har ett sätt
-Hon ryckte til! och gick, när vi sade något om Linnea. De där två, Stanny och Angela, ha upphöjt henne tih helgon. Ett helgon med utslagen tand och mistad oskuld !
-Jag undrar varför just Stanny och Angela blivit så goda vänner. De äro ju så olika varandra. Men båda två äro de olika oss ocl#så, de tro visst att de äro sär skilt djupa, ungarna.
-Angela avslöjade sig ju. Så svartsjulc hon var om allt vad Stanny sade till henne. Vi tjuvar! Hon borde ha smör;.
-Och högfärdig! Bara för att hon händelsevis har ett von iramför namnet. Som om det vore något! Det hade ju den där fröken Wenden också! Fröken Fån tänker jag kalla henne.
En skrattsalva avbröt resonemanget.
Angela drog djupt efter andan. Många år efteråt shllle hon minnas dctta samtal, som hon osynlig för de andra ahört. Allhd skulle #hon tänka, när någon miss tänksam eller ond blick snuddade vld henne i ctt sällskap:
Vad skola de efterit säga om mig framfor ett oppet fönster i ett sovrum?
Nu led hon. En annan Angela trädde fram for henne, skapad av kamraternas tankar om #henne. Denna nya Angela rörde sig löjligt, småtrippande på sandgangen. Hon sto}tserade med svängande armar och ogon, som hon sökte göra djupa och tanlcfulla. Fn massa grannlat hade hon hängt pa sin enkla bomullsklännhlg, ja en narrklocka pinglade ut i kvallens tysblad. Eroken Eån hette hom Och hon var vardig namnet. Till och med Stanny vände sig med avsky från denna uppenbarelse.
Ovanför Angela stangdc någon ett fönster ·ned en liten smäll.
Angela rycktc till. En snyftning undslapp henne.
Huset var stängt for henne nu och fyllt av fiender, som lurade på henne. Hon fros, men hon ville inte gå in. Månen, som stigit hogre på bimlen, träffade henne nu med en flod av Ijus.
Hon kröp in i skuggan. Steg hördes på gangen, och hon såg Stanny gå förbi henne upp mot förstugubron.
Angela rörde sig inte. En selcund dröjde Stanny med spejande ögon. Hennes ansikte var stort och vitt i det srarka Ijuset. Angela såg hungrigt på henne. Hon fylldes med ens av en Iycklig bavan. Stanny var hennes vän. Under denna tid, da allt som mött Angela förefallit henne så nytt och underligt, därför att hon sjalv kom från ensamhet, hade denna unga flicka sprungit emot henne. Deras händer hade slutits i ett fast grepp, deras hjärtan hade öppnats. De ägde varandras kärlek och för- troenden och drömmar. De hade med dunlda ögon blic- kat in i en oviss framtid. Aldrig skulle de glömma var- andra. Men när Stanny nu borjade gå ifrån Angela och hennes steg alltmer avlägsnade sig, tyckte Angela att ringen, som slagits omkring dem, vidgades och var nara att brista. Det slet i hennes hjärterotter, som om Stanny dragit i dem för att rycka henne med sig. De kunde ju inte ständigt få vara nara varandra. Angela skulle åter bli ensam, utan vänner. Var for sig skulle de kanske fortsätta att sträva mot det mål deras dröbnmar börjat bygga upp. Och Angela grät lutad mot väggen, medan saknaden
efter Stanny redan brände henne,
Angela steg uppfor den smala trappan till övre däc ket. Angbåtcn hade redan börjat lagga ut. Det iräste av skummande vatten runtomkring den, och maskjnerna dunL-ade andfått.
Angela kändc hur det också dunkade i hennes bröst. Hon såg Stanny stå på bryggan i blå bomullsklänning ocll vit duk om huvudet. Hon hade blivit fri från frö kell Dikens lektion i dag för att få följa Angela till håten. Långsannt hade de för sista gangen promenerat arm i arm den smala, skuggiga vägen utmed sjön. De hade knappast sagt nagot till varandra.
-Ar du saker pa att du måste fard? hade Stanny f ragat.
Angela kramadc då Petras sista brev i sin ficka. Hon hadc skrivit att Angela maste taga sig ledigt en tid och l;omma ned till Eka. Petra tycktes vara sjuk av läng- t.m efter helme. I;röknarna hade också fdtt ett brev från Petra, och dc ha(le villigt givit sitt samtycke till Angelas permission.
-Jag kommer ju snart igen, hade Angela viskat till Stanny, när dc skildes.
Men Stanny hade sett ut, som om hon inte trodde det.
Nu var båten långt ute på sjön. Angela kunde inte längre se Stanny riktigt. Hon tyckte att ångbåten låg stilla och att det i stället var bryggan och staden där borta, som gledo ifran henne. Ja, domkyrkans torn höjde sig mot himlen som masterna på en segelbåt. En segelbat med gröna segel, som snabbt ilade bort i en rymd av Ijusblått. Och kring dess reling lutade sig flic kGrna från hushallsskolan. Somliga med hånfulla leen den, andra skrattande av livsgladje. Bland dem rörde sig Stanny stilla med sorgset ansikte, sådan Angela sett henne nyss på vägen. Annu Ijödo för Angelas öron Ri kens gälla kvitter och Dikens låga, barska stämma, blan- dande sig me(l skallet fran hundcn och flickornas höga röster.
Angela satte sig på en bänk. Nu tog båten ater fart. Ja, det var sant, det var hon som reste. Och hon reste ifrån Stanny. Just här på denna bat hade de första gången träffat varandra. Stanny hade lett mot henne. Hon hade haft en brun hatt på sig och en ulster. Först hade Angela bara sett hennes röda mun, men sedan hade Shnny Iyft upp huvudet och smålett, fastän hon hade tårar i ögonen.
Angela såg ut över vattnet. Ett par måsar kretsade omkring båten, sänkte sig med blänkande vingar och höjde sig igen i snabb flykt.
När Angela åter vände sig om, satt en dam på bänken mittemot henne närmast salongen. IIon hade huvu- det litet nedböjt och var Wädd i en brun hatt och en resulster. Hennes gestalt, hennes kläder liknade Stan- nys. En otrolig tanke kom för Angela. Det var Stanny. Hon hade gått ombord på baten för att overraska Angela Men nyss var bon ju klädd i sin blå bomulls klänning. Tankarna snurrade i Angelas hjarna.
Da Iyfte den d ir damen upp huvudet. Hennes ansikte var gammalt, gammalt med en vissen, gul hy, och ögo- nen lago insjunkna i sina halor. Och ändå var det nagot hos henne, som paminde om Stanny: en lätt rundning, som ännu dröjde kvar i kinderna, ogonbrynens bojda linje, ett drag kring munnen.
Så skulle kanske Angela en gång, själv gammal, möta sin Stanny. De skulle icke känna igen varandra, enedan aren givit deras ansikten en mask, stämplad av lidan- det och den annalkande döden. Deras ögon skulle främ mande blicka förbi varandra, men djupt, sjunket på botten av deras hjärtan, sknlle ändå minnet av en solig sommar finnas, av dagar då de strövat omkring arm i arm, av aftnar då deras viskande röster flätade sig om varandra o#h händerna mötts i smekningar.
När Angela kom till Stockhalm, tog hon en droska och for upp till våningen vid Johannes. Hon tänkte ligga diir över natten och dagen därpå fortsätta med taget till Eka.
Inne i rummen ruvade en tung luft, och det luktade kamfer. Lakan voro utbredda över sofforna och hängde över #bokhyllorna. Angela gick på tå, som om hon varit rädd att störa en sjuk.
I hörnrummet rullade hon upp gardinerna och öpp- nade fönstret. Hon lutade sig ut, stödd mot fönster karmen.
Där låg huvudstaden nedanför henne i en lätt, grå skymmng. Butikernas skyltfönster och restaurangernas stora upplysta rutor tindradc genom det inbrytande sen- sommalmörkrets dok. Spårvagnarna rasslade fram med sma gröna och löda Iyktor, som Iyste och försvunno, spcglandc sig nervöst i stenläggningen på dcn i det fuk- tiga dunklct svart blånkande körbanan.
Ute på Mälarcn tände nu bahrna sina Ijus, glidande fram över ett stilla vatten, mellan stränder där gröna träd bugadc si6 och sakta susade.
Och Angela längtade så häftigt efter Stanny, att hon tyckte si6 käm#a henncs andedräkt mot sin heta kind.
Det rhlgde häftigt i telefonen. Angela ryckte tiU. Vem kunde ri- ga nu? At#r Ijod s#gnalen genom den tysta, tomma våningem
Angela sprang fram och Iyfte av luren. En rdst med stark finländsk bryhring talade i hem#es öra,
-Är det fröken Angela von Palllen?
-Ja.
-Det är fru Landborg, Stannys mor. Jag talade för en stund sedan me#l Stanny. Hon sade att ni var här i afton. Jag är själv i Stockholm på några dagar för att träffa min son, som har permission.
-Jaha, fru Landborg.
-V#ll ni möta mig i #kväll? Jag är i min bostad. Slculle det passa ? Jag vill gärna tala med Stannys väninna.
Hon lät fientlig pa rösten. Angela dröjde ett ögon blick med svaret. Sa kastade hon en blick omkring sig i de tnmma rummen oc#h svarade ja.
När Angela en stund senare ringde på dörren till herrskapet Landborgs våming, kom en ung tjänstflic#ca och öppnade.
Angela steg in i en elegant hall med bonat och blamkt parkettgolv. Ett stort ä#lghuvud med sorgsna bruna ogon satt över en dörr. På väggarna hängde tenntallriirar i rader. Ett par gamla sablar slogo kors över hatthyllan.
-Var så god, sade jungfrun och öppnade dörren under älghuvudet.
Angela kom in i en stor sdong, där allt var ordnat som till fest. Inga lakan över möblerna här ! I ett par väldiga kristallkronor blixtrade droppar av Ijus. Rum- met var tomt.
-Var så god ! hörde Angela flickan bakom sig alh- jämt säga.
Skyndsamt gick Angela genom sålongen och ännu flera rum, alla flödande av Ijus. Hon tyckte sig ha kom- mit till ett fortrollat slott, vars höga härskarinna dolt sig, så att hon själv maste söka efter henne.
I en liten salong helt i vitt kvävde henne nästan en stark doft av blommor.
En dam reste sig ur en stol, där hon suttit med en bok i knäet, och gick över den tjocka, mjuka mattan fram eiu Angela.
Hon sträckte ut handen.
-Vä#kommen, Stannys väninna! sade hon.
Angela kände genast igen Stammys mor efter dotterns begkrlvning. Hon syntes bära spädare, mera trolsk än vad Angela förestälit sig. Det kritvita håret regte sig krusigt och yvigt över den Idara pannan. Ansi#t var runt, rOm Stannys, men med en fulländad oval, som avslutades av en vacker, litet bred haka mcd en grop i. Näsan var pikant trubbig, vilket gav hela utseendet något av stralande ungdom, trots det vita håret som verkade dött. Och de blå ögonen hade ett underbart skimmer, som flöt fram oavbrutet, så att man icke kunde få fatt i bliclcen eller uttrycket i dem.
Angela drog med en suck efter andan. Ater denna kvävande blomdoft! Blommor stodo ocksa överallt ned stackna i vaser, i fönstren, pa skrivbordet, på små runda bord.
Fru Landborg bad Angela sitta ned i en soffa. Hon sattc sig själv bredvid Angela och betraktade henne länge med ett mångtydigt, litet gäckande lecnde.
- Det är alltså er Stanny valt, sadc hon med sin sjungande röst. Jag är sa glad att Stanny fatt en sådan vän .
Men Angela trodde henne inte. Ilon kände alltjämt den fientlighet, som först träffat henne genom rösten i telefonen, strömma emot sig. Hon kunde inte svara. Ett ögonblick sutto de tysta, så började fru Landborg tala.
-När jag först anade att Stanny Iått en väninna, sade hon, fick jag en stöt för bröstet. Ack, hon skrev det visst inte genast. Men jag läste mellan raderna i hennes brev. Hon var förströdd, det märkte jag strax. Hon skrev om alla möjliga likgiltiga saker, utom det där enda, som brände henne. När man älskar, brinner man ju. Man tror att inga andra märka något, förstar inte att den hand man räcker fram är het, att ens ögon stråla, ja att till och med likgiltiga ord man uttalar ha en klang av ringande klockor. Så föreställde jag mig Stanny genom hennes brev, och sådan var hon.
Hon vände sig plötsligt rätt n ot Angela. Handen som låg i hennes kn;i, knuten och liten, skälvde.
-Vet ni, sade hon, jag blev förtvivlad. Jag kunde inte sova. Stanny hade aldrig varit ifrån mig mera än ett par dagar. Att jag inte just då reste direkt till henne, berodde pa att min man blivit sjuk nere på #sa, och jag måste varda honom. Sedan var det för sent. Så dumt att pyssla och jollra med en gubbe, när ens eget lilla barn är i fara.
Angela såg förvånad upp.
-Ja, jag vet vad ni vill säga, fortfor fru Landborg hetsigt, innan Angela hunnit få fram något. Ni tycker väl att ordet "fara" inte passar här. Men jag upprepar det. Hon var i fara då och är i fara nu. Tror ni inte jag känner #henne? Jag, som fött och fostrat henne med så mycket lidande ! Hon har älskat mig också. När hon var liten och inte hade någon annan famn att gå till. Då ni själv får barn en gång, skall ni förstå hur det känns, när de växa upp och finna andra att slösa sin tillgivenhet på. Hon bar mycket att skänka bort, Stanny, ty hon har också min kärlek att vräka ut. Det började redan tidigt, då hon svärmade för sin bror Bernard. Har hon talat om det med er? Jaså, det också. Då vet ni, hur v#msinnigt hon älskade honom, den där pojken som regerade hela vårt hus. Ännu #arm av mina kyssar, gick hon till honom. Gick if rån mig. De lärde varandra odygd. De satte sig upp emot mig. Ibland när jag mötte deras ögon, tyckte jag att de glödde av fientlighet. Så de måtte #hatat mig-ibland !
Hennes ansikte förvreds. Hon tog hysteriskt åt hjär- tat.
Vad vill hon mig? tänkte Angela förskräckt. Varför giok jag hit?
Fru Landborg lutade sig närmare Angcla.
-Vad talar hon då med er om? viskade hon, en- träget bedjande. Har hon hemligheter, som hon förtror er? Berätta mig!
Hon vill att jag skall förråda hcnnes dotter, tänkte Angela och stirrade in i de vidöppna ögonen så nära henne. Det var hon som dödade Stannys fagel och sedan lät henne hela sommaren ropa på den. Jag förstår det nu.
-Tycker fru Landborg det vore rätt av mig att tala om Stimnys #hemligheter? sade Angela slutligen.
-O, så högtidligt! ropade den andra gäckande. Rått och orätt ! Ni ser de där begreppen fortfarande, det ena sva}t, det andra vilt. Blanda då litet med fär- gerna, och ni Skall få fram en gra ton, som flyter bättre ihop med livet vi leva.
- Varför det ? sade Angela litet darrande. Stanny själv skiljer alltid på rätt och orätt. Hon har heders känsla.
-Visar hon er mina brev ? Jag ser på era ögon att hon gjort det. iir det da verldigen hederligt att visa sin egen mors brev? Då vet ni också att jag skjuter mig, om inte Stanny kommer tillbaka till mig.
Angela sag att hon menade vad hon sade.
-Ni borde inte skriva så. Det skrämmer Stanny, sade Angela lågt.
- Skrämmer henne ? Hon måste skrämmas till att älska mig ! Min man är ingenting för' mig. #ernard döljer allt för mig. Jag måste ha Stanny.
Angela satt tyst. Hennes blick irrade oroligt kring rummet. Hon kändc sig instängd, snärjd i en snara, som hon inte visste hur hon skulle göra sig fri från. Fru Landborg tycktes läsa hennes tankar.
-Ni finner mig besynnerlig, sade hon med plöts- ligt blid röst. Det är jag inte. Men jag är m#r. Er egen mor är död, har jag hört. Vad hon skulle varit svart- sjuk om sin dotter ! Hade nu er mor levat, skulle ni ha lättare att förstå mig. Vi äro svartsjuka, vi mödrar. Ett barn är så stort att äga och så lätt att förlora. Visst fattar jag att Stanny måste ba vänner: unga flickor, jämngamla med henne. Men jag skulle själv vilja vara henncs syster, alltjämt ung med det dar särskilda, som hör ungdomen till. Da skulle vi gå med armarna sling rade om varandra och viska. Vi skulle le åt samma saker och grata tillsammans. Ni vet inte hur det är att dö sa småningom. Det är det man gör. Alderdomen är inte nagot, som väntar en vid en viss tldpunkt av livet. Man f#ller ett antal år, räknar dem och är med ens gammal ! Ne;, ålderdomen sitter som en kall och torr hand inne i ens hjärta. Den griper omkring sig, suddar ut rodna den från våra kinder och kramar och rynkar vår kropp. Den tar ocksa det röda blodet ur oss, sa att det inte löper lika lätt som förut genom våra adror.
Åter gjonle hon den där rörelsen mot sitt hjärta.
- Ni är sa lmg och söt, sade hon nästan smeksamt. Ocksa jag skullc vilja #hålla av Stannys väninna. Jag skalle kunna hålla av er !
Och Angrla såg hennes ögon Iysas upp och hennes mun le. Och hon förstod med ett slags förskräckelse att dcnna mor verkligen ville själv röva ifrån Stamly hennes enda vän.
"Hon tar alla ifrån mig", hade ju Stanny klagat. "Alla dcm jag börjat älska."
Då hördes steg, och Angela såg genom filen av rum en ung man narma Slg.
Han gick lätt, nästan trippande som en kvinna, ele- gant klädd i #n Ijusgra kostym. Nu stod han i dörren. Hans ansikte var vackert, bara munnen var slapp som en gubbes. Angela förstod att dct var Bernard.
Han gick f ram och kysste f ru Landborg f Iyktigt på pan- nan, men såg över hennes vita huvud leende på Angela.
-Det är min son, sade fru Landborg stolt.
-Nå, hur står det till med Stanny? frågade han och skakade hand med Angela.
- Fröken von Pahlen har hälsningar fran henne, sade hans mor, som om Angela hade kommit upp för att framföra dessa hälsningar.
Han log ironiskt.
-Jag hördc dig telefonera, mamma ! sade han. För mig behöver du inte förställa dig. Jag vet att du varit orolig för Stannys skull.
Fru Landborgs ögon blevo onda.
- Skall du gå bort i kväll igen ? utbrast hon nervöst. Det är ju för din skull jag kommit hit.
-Nå, fröken, hur reder sig Stanny? frågade han utan att höra på modern.
-Utmärkt, svarade Angela glad.
Hon tyckte om honom, därför att han kommit och avbrutit deras samtal.
Men han satte sig inte. Han skulle strax gå igen, sade han. Fru Landborg ryckte på axlarna.
- Här skulle jag inte kunna stanna en minut, sade han skrattande. Blon morna dofta för starkt. Du är galen med dina blom-nor, mamma. Jag beklagar fröken von Pahlen.
Han vände sig förtroligt till Angela.
-Kan ni tänka er, mamma har aDtid blommor på sitt nattduksbord, jasminer, rosor. Allt duger, bara det doftar starkt. Det gcr #henne Iyckliga drömmar, säger hon. Sov då gott, mamma lilla !
Och han kysste henne igen. Kanske ville han försona henne med sina kyssar,
När han försvunnit, satt fru Landborg tyst med sam manpressadc läppar. Så grep bon hart om en vas, som t:ihlkte hon kasta den i golvet. Men hon behärskade sig och flyttade den tillbaka på dess plats. -Där ser ni, sade hon. Sådana äro de. De komma in och kyssa mig, som om det vore en tröst, och springa genast sin väg. Henncs röst var icke längre smekande som nyss. - I_ova mig, sade hon med ens, lova mig att ni aldrig
mer skall träffa Stamly. Jag känner att ert inflytande
över hcnnc måste vara skadligt. A, hon har haft vänin-
nor förr. Unga flickor, vilkas föräldrar umgåtts hos oss. De ha inte betytt något för Stanny, som ni gör. Svaga karaktärer, blanka, vita blad, inte mäktiga några käns- lor. Sådana ha de varit. Jag hörde av en mor, som också har sin dotter dår nere på hushållsskolan, att Stanny icke vill vara med någon annan än er. Så nu är det sagt. Lämna benne nu åt mig.
Angela reste sig.
-Jag måste gå nu, sade hon. Hur skall jag kunna lova något sådant ? Ni är starkare än jag. Jag tror att ni Ykulle kunna tvinga mig. Men jag vill inte bli tvmgad. Jag har aldrig haft någon vän. Ni får inte ta Stanny if rån mig.
-Ni måste höra på mig, utbrast Stannys mor och reste sig också. Kan ni inte åtminstone lova mig att inte skriva tdl henne denna tid? Jag ber er. Lova detta för min skull. Hon skall skicka er brcv-naturligtvis. Mig ger hon bara några rader da och då, med langa mellanrum. An.gela tvekade.
-Jag lovar det, sade hon med en suck.
Men när Angela märkte att den andra tog emot det löfte hon själv givit med svidande hjärta som en helt naturlig sak, ångrade #hon sig redan.
-Adjö, sade Angela och sträckte fram handen.
Fru Landborg tog den. Samma leende, nästan av hån, som Angela förut sett i hennes ansikte, stack henne nu så att det gjorde ont.
Ater gick Angela igenom de festligt upplysta rummen. Nedkommen på gatan, drog hon efter andan. Den ky- liga kvallsluften svalkade hennes kinder.
Hon tyckte det var härligt att pa nytt kunna andas.
XXXII
Samma afton, som Angela var i Stockholm och hen- nes besök hos Stannys mor ägde rum, höll Jacob Levun på med att packa in sina saker för att fara ned och hälsa pa sin syster Betty. Sally ocb barnen hade ända sedan sista veckorna i juni varit ute på "Levin & V# mans Sommarhem" i skärgården, och ban själv skulle nu äntligen unna sig en tids välbehövli6 :edighet ncre på Ekered för att fa vila.
Han hade blivit mycket brun och mager denna som mar. Hans ögon hade en oroligt flackande glans. När hdn ibland kastade en blick åt sidan, Iyste hans ögon- vitor blå, blanka som hos en neger. Han gjorde ocksa en grimas at sin cgen bild, då han rättade till sin halsduk framför spegeln. Han såg rent exotisk ut med sin mörka skäggbotten, som han efter rakningen iindå pudrat över, sina blänkan(le ögon och mummen, som var så blodröd.
Denna kväll skulle han supera ute med nagra vänner. Han sprang nedför trapporna, ty han var mycket sen. Hans bekanta brukade skämta med honom om att han alitid kom för sent till deras samkväm. Hos en patient var han dä}emot noga med att infinna sig i tid. Det var ytterst sallan han svek. På Norrmalmstorg ropade han an en taxameter. -Hasselbacken, sade han kort och hoppade upp.
Hans egcn vagn var på reparation, och han led alltid, när han maste begagna droskbil. Den här bilen var öp- pen och hade hårda fjädrar, så att han stötte upp och ncd, där han satt. Men han Iyfte ansiktet och lät det bada i den kyliga kvällshlften.
Jag rescr till Dora, tänkte han snabbt. Och vilket löjhgt uselt fordon jag begagnar!
Han försökte tända en cigarrett i blasten, som farten fraunkallade. Den ena stickan efter den andra slocknade. När han äntligcn fick eld på cigarretten, drog han has tigt in röken och lutade sig tillbaka i bilen.
Hans tankar arbetade stötvis liksom motorn under honom.
Första 6ången han sett Dora var, när hon väntade en liten, och sedan hade han varit med vid forlossningem Han hade redan då beundrat hemle, darför att #hon var sa hjältemodig. Dct hade varit en mycket svår barn- säng. I#tt par dygn hade han fått hjälpa henne. Det var kanske ocksa da han börjat älska henne. Ingen, inte cns hennes man, Osborn Macson, kände så väl som han hennes kropp. Den hade synts honcm skön också i det tillstand, vari den just då befunnit sig. Väl avvägd, späd, men ända stark, mcd demma vithet som påminde honom om sprött, utsökt porslin. Han hade handskats med den så varligt, men han hade icke kunnat hindra lidandet. Ibland mitt i plågorna hade hon lett, ett litet underbart, taligt leende, som nästan kunde fa en att gråta. Och shltligen, när hon fött sitt barn, hade hon rort #honom genom att slå bägge armarna om hans hals, där han stod lutad över #henne. -Tack ! hade hon mumlat.
Och Sd hade hon kysst honom. Han tyckte att det var som on# en Ijus och daggfrisk blomma spruckit ut i detta rum, där han tillsammans med henne genomlidit ett par nättcr. Då hade barnet skrikit till. Och han hade sett helmes ansikte få ett uttryck av glad och spaind väntan.
Sedan hade han ibland fått träffa henne. Hon hade blomstrat framfor hans ögon, en ung mor, som hade fött sitt första barn till världen. Hennes man hade han flyk- tigt känt under några år. Han var löjtnant vid ett stock- holmsregemente: en riktig temnsoldat med fjädrande bem rak i hall# g och något av preussisk kommandoton i rosten. Ln sådan man bade hon ! Kunde !hon tycka om honom ? Jacob Levin hade icke kunnat utgrunda det. Han hade sett Dora blicka upp till sin man med en liten odmjuk hustrublick, som sedan marterade honom en hel natt. Jacob Levin alskade henne. Hon var späd, Ijus, vit, och han sjalv så svart ! Men vilka känslor hon hyste för honom, visste han annu inte.
Om en stund skulle han se henne igen. Denna som- mar, då de bott på ett lantstallc utanför staden, hade han ofta varit inbjuden till deras hem. Bamet var över ett år nu: en liten gosse, iik fadern, re#lan med nagot av samma dumt viktiga oversittarmin i sitt rosiga ansikte. Jacob Levin tyckte nästan att denne pojke borde ha på- mint om honom i ställct. Ilan hade uppo#trat b5de sömn och tid för att skaffa honom till världen, och han äls- kade hans mor !
Äntligen stannade bilen med ett ryck, som var nära att kasta honom framstupa. Han var framme.
Jacob Levin dröjde vid dörren till matsalcn. Värmen, Ijuset, sorlet av många människor gjorde honom först helt yr, när ban nu plötsligt trädde ut ur den kalla och mörka kvällen utanför. Han bemödade sig om att bland alla dessa huvudcn upptäcka Doras Ijusa hår. Ett tag bctraktade han en blond dam, som satt vid ett bord med ryggen åt bonom. Hon var lik Dora, oc#h han kände en ilning av glädje, men när hon i nästa sekund vände sig om, mötte han ett par kalla, främmande ögon. Det gjorde honom förstämd, som om aningen om en miss- lyckad kväll svävat c#mot hm#om.
De Mesta åto kräftor. Han såg herrar och darner, röda i ansiktena som de sma djuren själva, böja sig över sina tallrikar med en iver som on- all världens salighet och Iycka rodnat framför dem. Med klolik- nande fingrar grepo de om skalen, bräckte dem med en liten smäll och stucko spetsiga tänder i deras saftiga kott. Fran alla bord hördes sugande läten, sma smack ningar, ett framstönat:
- Aah !
Det var vh#riFt, dubbelt vidrigt föreföll det Jacob, därför att han inte kunde fhma Dora.
I ett hörn fick hån plötsligt syn på sin svåger Simon Rosenrauch, som satt som mittpunkt i ett lag av glada och något mosiga kolleger inom shl specialitet. Simon hade sent omsider blivit docent i syfilidologi och hade måhända dragits ut för att fira denna märkliga upp- höjelse. Tydligen hade Ihan hallit på en god stund, hans bruna ansil.tshy var redan mörkt flamröd. Nu upp- täckte han i sin tur Jacob, och Simon reste sig och vin- kade åt honom med ett präktigt exemplar av det orena och förbjudna djuret i handen, och i en frustande jätte- viskning ropade han till honom: -Honor !
Hovmä6taren, som kände Levin, skvndade fram. Han förde Jacob till det bord, där hans vänner sutto.
Elera händer sträcktes emot honom, och han fick ocksä Doras lilla hand i sin. Där var hon ju framför honom i en vit klänning, tunn och lätt som ett böljskum, med den underbara korslagda Marie Antoinettefichyn som i kaskader brusande över den mjuka crepen.
Jacobs plats var icke bredvid Dora. Han hade kommit för sent. Sa fick han nöja sig med att ibland skymta henne längre bort viA bordet. Bredvid honom satt en dam som han obetydligt kände, Hon började genast tala om sina barn, som om detta var det enda som kunde intressera en strängt upptagen kvinnoläkare på hans fritid.
Jacob Iyssnade förstrött till berättelsen om hur hen- nes sena6te sl.att fått 6m första tand. Men hans tankar voro hos Dora.
Ingen vid detta bord åt kräftor. Han var glad åt det. Löjtnant Macson mittemot nickade at honom. Macsml var redan röd i ansiktet av vinet och ett par snapsar. I stigande berusning orerade han om tidens fosterländska fröjdeämnen och #hotande politiska faror, F-båten, Lind- man och Thyren, Karl Staaff, Jacob Larsson och Hjal- mar Branting. Han var mycket vältalig och satirisk. Annu sluddrade han icke. Jacob motte hans ögon ibland. Log inte Doras man ? Jo, det ilög oupphörligt ett leende över hans upphetsade ansikte. Av skränpatriotisk kann- stöparsarkasm bara ? Eller av personlig triumf ? Av hån mot honom själv?
Hade han genomskådat Jacob Levins hemlrghet och fann honom nu löjlig? En man som sprang omkring i andras hcm och vardade Slg om männens sköna fruar utan att någonsin få njuta frukterna av sitt nit. Han gjorde dcm färdiga till kärleksakten, liksom han repa rerade dem, då de gått varma, och dörren stängdes i las bakom honcm, när allt var som det skulle.
Jacob falm hela tillställningen olidlig, emedan han missat sm plats bredvid Dora. Hur kunde människor dröja sa länge vid ett bord, där glasen redan buro fläc kar efter varma händer och cigarraskan lag strödd över hela duken? Sjalv drack han nästan aldrig något och rökte bara snabbt sina sma eleganta cigarretter.
Då blev det cn rörelse vid övre bordsänden, där Dora satt. Hade nagot hänt ? Jaoob Levin reste slg halvt upp för att se. Hans stol föll omkull på golvet, när han sprang f ram till Dora.
Hon stod stödd mot sin stol, från vilken hon hastigt stigit upp. Hon var vit i ansiktet och förde handen mot hjärtat. Hon var sjuk. Hon stirrade rätt på Jacob med underligt förvirrade ögon.
Han förde undan en våt servett, som räcktes honom fran något håll, och viskade till Dora:
-Kan du gå?
Hon nickade. Så gingo de långsamt ut ur salen, hon tätt intill #honom.
Ater kände han bakom sig i sin nacke svågern Simons blickar, styva som knappar, stelt fasthäitade vid honom och hans älskade, ater tyckte han sig höra hans gnäg- gande vi6kning:
- Honor !
Ute i den svala hallen sjönk Dora ned på en soffa. Han stod böjd över henne med sin arm beskyddande sträckt över soffkarmen. Vaktmästaren tog dem för ett gift par.
Löjtnant #aacson kom utspringande, dörren slog hårt igen efter honom, sa att Dora ryckte till. Litet bredbent stannade han framför dem, flasande håftigt:
-Jag hann ju inte mcd, sade han hastigt, liksom stött över att Jacob Ievin tagit hand om hans hustru. Hur är det?
Dora gjorde ett försök att le.
-Det är bara ett lätt illamående, skyndade sig Jacob att förklara. Det var för varmt i den där förskräck- liga matsalen.
- Då är det bäst du famhem, Dora, sade hennes man i sin kommandoton, men mitt i det befallande var det något forcerat i uttalet, som förrådde att han äntligen var ahdeles drucken.
-Jag vili hclst gå, viskade Dora. Den friska luften är nog bra för mig.
-Jag följer med, sade Jacob.
Lcijtrlanten smaskrattade beiåtet. Han badc inte lust att lämna sällskapet ledan. Det fanns ännu mycket att sä#a både om F båten och om Karl Staaff.
-Då får du en lä . . . en läkare med dig, sluddrade han nu, beskyddande. Det är ju det allra bä...bästa för dig.
Den stupfulle F-båtslöjtnanten, hos vilken rusets ore- sonhga hätskhet plotsligt hade efterträtts av en allt över- strömmande välvilja, försökte ivrigt och under stora åtbörder ställa sig i spelsen för uppgiften att skaffa Dora hennes ytterkläder. Nu stod hau vacklande och överdrivet vändigt vinkande i dörren, när hon och Jacob gingo nedför trappan.
Han log brett.
Just i deth ögonblick erinrade #han sig en läcker histo rla om Staaffs smidigare själafrände, excellensen Lager- heim, han s#n under unionens sista ar uppmuntrade norrmännen till trots och olydnad mot konungen och så förberedde den stora skammen 1905. Denne trevlige svärson till filuren och fransosen greve Manderström, som man tyvärr hkafullt kunde befara att #hans yngre och fräckare shl#broder snart skulle försölca fresha tiü of ör- syntheten att för andra gången sticka upp sina föråldrat och falskt gemytliga drag i harrs majestäts rådsförsamling i egenskap av utrikesminister! Det var något otroligt han nyligen hört om bonom och om en rik borgerlig kammarherre, en alldeles överdådig, fet skandalhistoria, som man sannerligen borde anonymt skicka tiil infö- rande i Fäderneslandet med det allra första ! I avvaktan därpå brann han av begär att ragla tillbaka in i matsalen för att åtminstorle få l#lportera ut den vid det nersol- kade restaurangbordet.
-i#r det säkert att det är bäst för dig att gå? fra- gade Jacob, när de hunnit ut, och i hemlighet hoppades han att hon skulle svara ja.
-Jag känner mig redan kryare, sade hon. Kom, så promenera vi.
De gingo långsamt framåt under planteringens träd
Natten var redan där. De stego fram i Iylstornas Ijus ringar och döko åter ut i mörkret. Andra promenerande mötte dem eller gingo om dem. De hörde dom tala med varandra. IMand Ijöd ett skratt eller ett utrop, hest skärande i nattluften, s#n om någon skikit på hjälp.
Framfor Jacob och Dora rörde sig ett par. Det var eu sjöman och hans flicka. Hans krage med de vita rän derna lyste emot dem i mörkret. Han hade lagt sin arm om hennes liv. Hon gick nästan haltande, emedan hon hela tiden med kvarnhjulshatten på sned lät sht buvud vila på hans axel.
-Jag kan icke se på de där. Jag far kväljningar. Det är ju avskyvärt, hörde Jacob hur Dora piötsligt
- Då Cå vi öher på andra sidan, svarade ban lu#t. Men Jacob kände ett starkt medlidande med henrle.
Vad var dct som så kvaldc henne? Vsrför kuude hon inte se på andras smelmingar utan att frysa och må illa ?
När de voro över på gångbanan, sade han försiktigt:
-Jag tyck,te de voro riktigt näna, sjörnannen och hans käresta. Hon svarade hårt:
-Flickan haltade och höll på att smälta av sina kanslor. Och sedan om några månader är hon så lagom glad åt den här nat#, som skali bringa hennc så myc ket ont.
-Är det du som tE1ar? undrade han ömt. Du som brukar vara så glad åt allt som lever och andas.
Hon stannade. Han såg he#mes ansikte under toquen, blekt och lhjälplöst, obarmh;#irtigt naket.
-Jag tror att jag väntar ett barn igcn, sade hon.
Hade ban icke redan förstått det? Det var något i hela hennes hållning, som sagt honom det. Elan ville ändå icke att det skulle vara sant. Trots allt ville han ha henne till en helt ung flicka.
IIan tog hennes arm, där de 6todo i mörkret under ett träd.
Nu se vi ju r#astan ut som sjömam en och hans brud för kvällen, tänkte han ironiskt.
-Om det är sant, då får du ju åter ett litet barn att glädja dig åt, sade han. Och du tycker om barn, eller h#lr ?
-Ja, ja, svarade hon feborilt. Men denna gång vil1e jag det inte. Jag har sa nyss gått igenom det. Minns du hur svart det var ?
-Men du älskar ju din man? Du är lycklig?
IIon sag upp pa honom.
-Ne;, jag är inte Iycklig, sade bon stiDa. Min man är väl inte densamme som förut.
Vad har han gjort henne? tänkte Jacob och såg åter för sig det triumferande leendet i det upphettade röda amsiktet mittemot honom nyss.
-Han är kär i en annan, sade hon med torra läppar. En flicka på sjutton år har fa#tnat för honom. Hon har nyligen slutat skolan. Jag tror han har ett fdrhållande med henne. Det är så svårt för mig. Jag skulle velat skiljas. Men nu-detta !
Han undrade om han kunde sËga henne, hur han älskade henne.
Men hon gled åter if råm honom, då hon hörjade gå f ramåt.
Hon sade med huvudet nedböjt under den tattom- slutande lilla hatten:
-Aro inte vi kvinnor förbannade ? Ödet är ständigt ö#.er oss. Det sar och planterar. Ibland veta vi det inte ens. Och därför skola vi lida. Mannen går glatt från Cll kvinna till en annan. Somliga av oss fly också ur famn i famn, förkolna omsider och trampas ned. Men de flesta av oss sitta 59d tungt fast. Vi sväDa av barn orh föda dem så ångestfuDt. Till sist förlora vi vår själ. Bli bara kor med god aptit och mjälk som tynger vara bröst. Och mannen som älskade oss älskar inte längre. Han såker en ny, som har mera svikt i höfterna och tassar mjukare omkring #honom. O, jag vill inte leva
-Det är nu du tycker det är så mörkt, sade Jacob Levin, Det börjar ofta med stark nedstämdhet. Sådant går över.
Visrte hon att han älskade henne? Hade hon kunnat undgå att se det ? Varför ville hon då pina honom ?
Som om hon läst hans tankar, sade hon plötsligt:
-Jag har förstått att du håller av mig, Jacob. Jag kan saga det nu, darfor att jag ar olycklig. Och darfor vågar jag också be dig om en sak.
Han avbrot henne skalvande:
-Du vet då att jag alskar dig? Jag har hållit det hemligt, cmedan jag #har tänkt på dig . . .och pa mina egna barn. Och du-du älskar inte mig! Sådant kän- ner man på sig och får finna sig i. Det ar inte stunden för någon kärleksförl.laring för mig nu. Men jag säger dig: drag inga växlar på min kärlek, släck den inte genom att be mig om något, som jag inte kan gora for dlg. Allt skullc jag vilja #hjalpa dig med för att ditt när varande liv skall bli lättare. Men inte det som du jnst nu tänker på. Inte det.
- Du skulle kunna det. Du som är läkare, sade hon bittert.
IIon ha#e inte en tanke pa honom och bans stackars kärlek. Hon ville endast att han s#kulle befria henne fran en börda, som skulle bli henne för tung: att föda ett barn till världen, när hennes man ieke längre älskade henne.
De gingo tysta. Nu hade de kommit in på gatorna. Det var livligare omkring dem. Staden sjöd ännu utan att vilja komma till ro.
Jag har sagt nej till så många, tankte Jacob Levin trott. Men henne älskar jag. Ett#barn mer eller mindre i livets hushå#r#ing, vad betyder det?
Men llan visste att det betydde allt. Också till den sorgsna kvinnan, som gic#k här vid hans sida, måste han säga ne;, såsom han sagt nej till den bysteriska Adele Holn}ström. Det liv ham sa ivrigt tjänade befallde ho- nom det. Livet skulle k, när hon födde ett litet barn till världen. Han bmde inte frignra sig från den tanken. Och det barnet skulle åter bli likt den där vacklande tennsoldaten, lära sig att skratta hånfullt och triumfe rande, och en gång skulle denna nya tennsoldat komma att överge sin kvinna för en annan .. .
Dock, vad gjorde det? Runtomkring sig tyckte ham sig höra käkar som tuggade, lemmar som knakade, fötter som trampade. Jorden, fylld av myllrande väsen, sände sin frana doft mot hans näsborrar. Svingade han sig icke upp till betvingare, sedan han så troget tjänat livet ? Berodde icke på.honom just nn, om ett barn skulle få födas eller dö en snöplig död, innan det tagit mänsklig form? Han glömde sin älskades sorg i Iyckan över sin makt. Han, Jacob Levin, kvinnolakaren, betvingaren, livsbejakaren! Och hans heta hjarna skapade lockande bilder av allt det han skul1e Iyckas utfora. En gang skulle han #bli lyktbar. Drömmen han drömt sa länge var nära sin uppfyllelse.
Hans andar hade legat nere en tid. Kvinnan bredvid honr,m, som kommit till honom med sin fråga, hade väckt dem till liv igen. Han var åter ett med sitt yrke. Synd att han hade lovat sig bort just nu ! Hans fingrar darrade ju av iver att på nytt få gripa tag. Och nu såg han Slg redan langt borta fråm den arme gamle vännen Vårdman och hans ymdiga kringfarande och småkrä- maraffärer i den avflagade kaffe-Brushen! Den där eländiga trälådan tiU bil med sina spiralf jädrar som i ett nersuttet sofflock i ett torparkök! Nu såg han sig redan med värdig, hög och sträng min trona på Läkarsällska- pet om tisdagsaftnarna vid sidan av professor Forssling och av alla utpekad som den beundradc och fruktade kristne envåldshärskarens stolte judiske efterträdare!
De hade kommit till hennes port, utan att han märkt an de voro så nära.
-Adjö då, Jacob, sade Dora och räckte honom en slapp liten hand.
Hade hon gatt tyst hela vägen el!er hade hon talat? Han visste det icke. Hans tankar hade farit bort med honom. Han såg pa henne. Hon log det där underbart tåliga lilla leendet, som en gång sa rört honom. Da visste han att hon skulle lida igenom det.
Hon försvann för honom in i portens mörker. Den slog igen efter henne.
När Jacob kom upp i sin våning, gick han in i sitt mldersökningsrum och blinkade mot det bländande elek- triska Ijuset, som han hastigt tände.
Blanka, skinande, blixtrande i skenet från den starka lampan, lågo alla instrumenten, tängerna, sonderna och curetterna, omkring honom.
Hur lätt han kunde hjälpa och befria Dora! Ett litet skrap bara av den skarpa tingesten där borta, och blodet, som skulle bli hennes barn, runne if rån henne ocb lät- tade tyngden kring hennes kvalda hjärta.
Hans jagande tankar lämnade honom ingen ro. D#t var som om de här, i det för honom och för sa många lidande kvinnor välbekanta rummet, fordrat en under sökning, också de, av hans ständigt nyktra, osvikligt fungerande och torrt illusionsfria hjärna. Och den bak- tanke, som utan att han vetat det lurat inom honom, trädde nu obarmhärtigt fram. Den sved som om en av hams egna pålitliga abort eller förlossnings#inger dragit ut den:
Om jag skulle foreta mig något sådant, som Dora ville, och det en gång bleve känt, kunde jag gå miste om min karriär. Och hon älskade mig ändå inte . . . Iika li#et som jag älskade Adele. Då släckte han snab;bt Ijnset igen och stod i mörkret med brännande kinder.
XXXIII
Det susar i parkens stora träd. Gårdsplanen Iyser i den tidiga morgonsolen. Varje korn i det grova gruset syns så tydligt, som om en hand omsorgsfullt lagt ut alla stenarna och ordnat dem bredvid varandra i rader.
Angela står i sitt öppna fönster och ser ut. Vågorna, som slå mot stranden, och träden, som sakta susa, sjunga för henne. Den sången hörde hon, när hon var ett litet barn och första morgonen vaknade på Eka. Det är länge sedan, det är nyss. Dagarna och åren ha glidit så snabbt.
Hon spritter till. Hon hör slagen av hundrata#s små fåglars vingar. De komma i ett stort grått moln, som förmörkar den klara luften. Det är alla traktens sparvar som flyga. Molnet sänker sig ned over en trädkrona, och rymden fylles av ett ivrigt kvitter. De äro vakna, strax skola de söka sin föda ute på de mejade åkrarna och i hju#sparens spillning. Under natten ha de sovit djupt med huvudet under vingen. Några skilja sig genast från de andra och sla sig ned på telefontrådarna. Där sitta de tätt, sida vid sida, och Angela tycker att små, pigga, uppmärksamma ögon iaktta henne.
Nu knarrar det i arrendatorns dörr. Han kommer ut, tittar upp mot den Må himlen med kisande ögon. Urdrar han om det skall bli regn i dag? Skall hau hrnna aht arbete han förelagt sig ute pa rnarkerna? Ett ble#ct, spetsigt ansikte ser spejande efter honom. Det är Ådele# Hans steg i gruset Ijuda trygga ocb tumga. Och när han försvunnit bakom husknuten nedåt !adugården, har han sparkat till stenarna, och den nyss så fina gårdsplanen har redan fått ett oordnat utseende, där hm gått fram.
Angela ler. Hon har kommit att tänka på puzzlet som hon och Petra sysslat med under långa vinterkvällar, då lampan Iyste inne i salen och natten stod svart mot fönstren. Angela kunde sällan ordna det. Bitarna ville inte passa ihop för henne. Himlens rta spräcktes av en stympad tradgren, stugans svarta skorsten hamnade under källaren. Men Petra hjälpte henne. Un ier hennes händer reddes puzzlets oordnade målade bitar ut. Trä- den stodo snart grönskande på sin plats med blad på alla grenar, himlens yta helades och #blev datt och jämn, huset växte upp med fönster ocb dörrar och vita knutar och skorstenen, som sig borde, mitt på taket. Bara Petra kunde det, «h Angela följde hennes snabba händer med Irsande ögon.
Skulle icke hennes liv också bli ett sådant där svårt puz zelarbete, s om måste redas upp ? Det hade ju redan börjat fara ihop. Bitarna ville icke längre passa tiU varandra.
Petra hade verkhgen saknat Argela, det hade hon strax förstått, då hon för några dagar sedan kom till- baka till Eka. Petra hade slutit henne i sin famn ocb sott på henne, sam rnm ser på en som vant länge bmta. 253
Nu visste Angela att Petra med förfäran såg fram mot den ensamma hösten. Hon hade inte bett Angela sluta på hushållsskolan, men Angela bcgrcp nog att hon längtade efter att hon själv skulle föresla det.
Angela hade också träffat Jacob Levin, som nu bodde hos Hans och Betty. Han hade talat med henne om Petra .
-Hon är för ensam, hade han sagt och skakat be- kymrat på huvudet. Hon blir melankolisk.
Och han hade rent ut ratt Angela att Mi kvar hos Petra.
Har jag inte lärt mig tillräckligt? hade Angela tänkt, när hon legat vaken om nätterna och grubblat.
Petra hade tagit Angela till sig, uppoffrat sig för hennes skull, vakat över henne, då hon var helt liten. Skulle inte Angela i gengäld kunna göra nagot för Petra? Det var ett slags offer, hon kände det. Stanny! Älskade Stamly ! Men Petras oah Angelas kärlek tiü varandra var ju äldre än hennes och Stannys vänskap.
När Angela i gar fick orev från Stanny, gick hon upp med det på sitt rum. Hon satt länge tyst över brevet .
"Varför har du inte givit mig en rad?" skrev Stanny.
Ja, varför ? Alla dessa dagar ! Hon skulle väl ha hun- nit det. Det var inte det. När Angela känt Pe,tras kärlek strömma emot sig, hade hon tänkt pa Stannys mor. Det var en annan kärlek hon hyste för sin dotter, så olik Petras för Angeha. Svartsjuk, nyckfull, hade den kanske redan dödsmärket. Och Angelas känslor för Petra voro så olika Stannys för sin mor. Men med en stark aning förstod An#e#a att Stanny och hen#Les mos t#ots a#t andå på nagot sällsamt sätt älskade varandra.
Den där bcsynnerliga kvinnan hade bett Angeh att icke träda emellan mor och dotter. Sa fanms det väl nagon hemlig bevekelsegrund, som drev Sl#mnys mor till en sadan #begäran.
Skall hon göra det ? Försaka Stanny och i stället stanna hos Petra och bli hennes sällskap den långa, mörka hösten?
Angela har slitits mellan dessa stridiga känslor. Nu när hon star vid fönstret demma rmderbart ldara mor- gon, har det också börjat klarna inom henne.
Petra skall hjälpa henne. Tillsammans skola de ater sätta ihop det sprängda puz#kts bitar. Petra, vilken öm och god mor har hon icke varit för Angela alla d isa år! Angela tycker sig se henne gå över gårdsplanen med en liten flicka vid sin sida. Det är Angeh. Den lilla vänder ooh vrider pa huvudet. Pekar på träden, upp mot himlen, pa stenarna i gruset. Hon frågar odh skrattar. l'etra herättar, förklarar, har svar på allt. Barnet springrer if ran henne. Dess klämming fladdrar melhn träden. Petra rusar i fatt den liDa flickan. Tar her#e i sina armar, kysser henne, sätter åter ned herme och ser 'nenne leende flyga bort igen.
Angela sträcker upp armarna, där hon står vid fönst- ret. Hon ler mot morgonen som vaknat.
Då hör hon någon i dörren till sitt rrm. Hon vänder på huvudet. Petra är där. Hon har kommit in så tyst.
Angela går emot henne. Dagen, den långa, vackra dagen på Eka, har börjat.