Kyrkogårdsfantasi
- Vad är det som klingar på kyrkogården:
- Min egen! Min älskade!
- vem är det som ropar i dimman?
- Det är krigarens hustru som ilar emot sin man.
- Där hänger Gudsmoderns bild på ett bländvitt kors
- med Jesusbarnet,
- och vinden vaggar syrenen av och an
- på färska graven.
- Och i sin vita bruddräkt hon sover lugnt,
- sitt barn på armen.
- Vad är din panna så färglös och blek,
- du unga kvinna?
- Vad är din hand så sorglös och lätt,
- du väna kvinna?
- Dina svarta lockar smeker ingen mer,
- dina svarta lockar,
- och dina fötter i tunna sidenskor,
- de känna intet.
- Du flydde längre bort än där månen står
- i björkens krona,
- du flydde längre bort än där solen själv,
- solen skiner.
- Du tog ditt barn på armen och sprang,
- så fort du kunde,
- och alla stjärnor lämnade du,
- stjärnor under dig.
- Där Jesusbarnet sitter i Jungfruns famn,
- dit har du hunnit
- och allt vad människohjärtat vinna kan,
- det har du vunnit.
- Vad är det som klingar på kyrkogården:
- Min egen! Min älskade!
- vem är det som ropar i dimman?
- Det är krigarens hustru som ilar emot sin man.
(September 1922)